Bokslut?

Fortfarande Nyårsafton.

Det blir gärna lite bokslutskänsla på en dag som denna. Sista bladet bort från 2011 års väggkalender, äsch, det är många som inte ens sett en sådan kalender. På sin höjd finns en kalender till väggen som det går att notera krumelurer ur livets vardagar på. Ett besynnerligt sätt som några gör med dessa är att korsa över dagarna som levts! Som om de inte längre fanns eller räknades. Förvisso sa vår herre i en liknelse att man inte skulle se sig om när man satt handen till plogen. Eller Jobs hustru som också vände sig om och stelnade till en saltstod. Men hon gjorde det enbart av vemod och saknad och hade inte fått in någon framtidstro alls. Då stelnar man.


Vi måste ha vår historia. Med perspektiv, ödmjukhet och förlåtande sinnelag förvisso.

En människa är summan av allt som varit. Hopp och framtidstro ligger ännu bara i utkanten av synfält och hjärtats yttersta kammare. Vi är det som varit och nu är. Alla händelser, alla möten vi gjort; människor av alla karaktärer som kommit oss nära. Illa ögonblick och glädjestunder. Somliga möter vi snabbt medan andra bultar sig i minnets korridorer. Några vill vi egentligen inte ha sittande där men de finns där ändå. Andra putsar vi dagligen på av ren glädje för att vi mött dem! En hel del skiftar i betydelse för oss. Livsavgörande och de kan ha både svarta sorgramar eller färgglada och optimistiska. Några växer och målar med deprimerande färger en stor del av den jag är idag medan andra kanske var katastrof när det hände men med tiden har de formats om till naturliga byten av kupéer i livets tåg.
Vi är summan av alla våra beslut och icke-beslut och förstås; generna vi inte rår över men som ligger i sina inkapslade spiraler i oss. Vi är det vi är efter de ord vi lämnar till andra; de väl uttänkta och grodorna som bara hoppade ut och även de osagda orden som ligger i klumpiga högar av det o-gjorda.

Olle Krantz tavla: Ömhet...

Skulle vi teckna människan som en möbel är hon en präktig sekretär; en förvaringsmöbel med mängder av lådor, hyllor och gömda hemliga fack. Några väl låsta medan det sitter spotligtljus på annat.
Sinnebilden för en människa kan ju vara ett hus. Rum efter rum, salar, korridorer, garderober, trappor, källare och vind. Altaner och verandor. Öppna dörrar, tillslutna portar. Förrådsutrymmen och öppna dansytor.
Vi kan utformas som en puzzelbit; utstickande partier, inbuktningar, taggar och öppna sidor. Kombinationer av färger till både dramatik och vila.

Vi kan tro att ytorna där vi träffar och berör varandra är slitstarka och läderartade. Men det är märkvärdigt hur ömtåligt det är just där.

Det är märkvärdigt hur lite vi lär oss genom åren. Men det går inte att stappla sig igenom livet med både säkerhetsbälte, airbag, ryggskydd, skottsäker väst och hjälm. Vi har likväl någonstans en akillesyta där de djävligaste hullingarna skär in och sargar. Men vi har andra känsliga zoner som beroende på hur de är inställda kan ge och ta emot bejakelser och bekräftelser.

Ögon    Öron    Läppar    Hud   samt vårt  Sjätte Sinne 

Ett Gott Nytt År!

Nyårsafton anno 2011

Är inte denna dag en smula upphaussad?
Nåja. Man utformar den och fyller den ju själv med det innehåll man önskar.
Å det är ju stimulerande med alla dessa krönikor, återblickar och referat som medmänniskor ger oss. Allmänbildande.

Mona Masri

Nyårslöfte har jag heller aldrig förstått mig på. Mona Masri, kulturskribent på Sydsvenskan, hade igår /fredag 30december/ en befriande och behaglig krönika i den avisan. Rubriken: "Låt 2012 bli njutning och inte bestraffning", gav förhoppningar och hennes penna hade ett bläck som inte gjorde mig besviken. Har inte kollat om hennes ord finns på nätupplagan men papperstidningen finns ju. By the way: Sydsvenskan är en riktigt god tidning och deras dagliga kulturbilaga är stundtals rent fenomenal.

Ostansvariga Petra

Hustrun och jag besökte COOP Jägersro idag; skulle ha ett par bitar lax bara. Kollade om Petra i ostdisken lyckats med att få hem Steffos ljuvliga whiskypreparerade ostar. Av någon anledning hade inte hennes ostkontakt lyckats med detta. Det är nu andra julen som jag inte fått ardbegwhiskyn i gommen på detta önskade sätt. Doch; Petra är bra på ost och har en perfekt personlighet för att skapa kundkontakt! Det blev tre andra ostbitar med hem!
Prästosten med mackmyrawhisky är en höjdare! Sagt & skrivit förut men sanningar tål att upprepas!
Primadonnaosten är för oss redan en lika stor klassiker som Kvibille Cheddar!
Tredje biten blev en gouda som lagrats i trettiosex månader. Färgen mera orange än gul och den är i sanning inget för en osthyvel. Ostkniv är ett måste och det blir ändå inget snitt utan konsistensen är mera som en stuffig  parmasan så osten skärs inte, den bryts till njutarens glädje. Förträfflig eftersmak.

Det kommer att bli en bra nyårsafton!

Julnatten 2011

I en stor del av världen firas denna natt, framför allt morgondagen, till åminnelse av Kristi födelse. I vår tid är ursprunget fördunklat och förgnistrat och svårt att se. Somliga julsånger är klockrena till sitt innehåll men ligger så förtätat intill köpjulen att vi missar poängen.

Det har nu gått många minuter av tystnad sedan punkten efter "poängen".
Kanske sätter jag för höga krav i min tanke på firandet av denna högtid? Om vi smyger runt även nästa hörn; kanske är det så att det är lätt att moralisera över både sitt eget och andras beteende vid en helg som denna.

Möjligen är det en av dess mycket starka betydelser att gudomligheten på fullaste allvar verkligen tar plats i vår kluvna värld så till den grad att jag inte behöver bejaka något speciellt för att vara en riktig människa? Den meningen måste jag nog smaka på ett tag men jag anar en träff!

Det är måhända fullt tillräckligt det som ligger i själva budskapet; Gud föds till människa! Då ska inte jag spela gud, då är vi sedda, bekräftade och fullvärdiga precis sådana vi är.

Sedan må vi ha lite olika intressen, fallenhet och gener som gärna funderar över de teologiska frågorna och därför gärna stannar kvar i dessa. Fast det måste ju vara lika legitimt det...

Jag skriver ju in i min korta deklaration över mig själv i denna blogg orden:
Simul justus et peccator
dvs att min tolkning av kristen tro är att jag ser mig som både syndare och rättfärdiggjord.
Så ser jag även på medmänniskan. Fast det är väldigt svårt att leva upp till dessa tankar. Det finns en inriktning inom filosofin som gör sitt bästa för att vi ska leva efter devisen: jag är OK - och du är OK! I sanning en äkta kristen filosofi!

Det blir många "kanske", "kanhända", "möjligen" etc i denna blogg men möjligen är det ok att göra det i denna natt...

Som vanligt denna jul, precis som alla andra jular sedan 1975, tog Tage Danielssons Karl-Bertil Jonssons julsaga priset!

En synnerligen God Jul tillönskar jag er alla!
Nu ska jag lukta på glöggen...

Lucköppning 21 december

Dagens namnsdagsbarn är Tomas.
Grattis till alla som fått namnet Tomas!
Namnet betyder tvilling. Det fanns en kille bland Jesu tolv apostlar som hette Jesus. Han hade, naturligt nog, stora problem med att ta in och förstå kompisarna när de pratade i mun på varandra och berättade att Jesus hade uppstått från de döda. Här tror jag att alla vi moderna människor har en direkt ingång till en sansad attityd gentemot evangeliet. "Jag måste få se, fysiskt känna", sa Tomas. Undra på det. Ur min synvinkel finns vi där allesammans där.

Apropå min senaste tatuering, utförd igår av Malin på Heartbreak Tattoo i Löddeköpinge:

Gossen som vi i kristen tro & tradition alldeles strax ska fira födelsen av, han växte upp och blev djup, klok och intressant. Bland annat... Han berättade en dag en liknelse om en farisé, den tidens religiösa proffs, samt en av dem som etablissemanget kände stort obehag för; en tullindrivare! Hade det varit idag hade han kanske sagt "en läder- och nitfylld skäggig biker..." (?)
Fariséen gick till templet för att be. Han klev längst upp emot det heligaste och startade upp; fast han fastnade i sig själv och berättade för sin gud hur perfekt han var. Han själv alltså, och han kom aldrig ur den känslan...
Tullindrivaren smög in och stannade innanför dörren, vågade inte höja blicken, slog sig för bröstet (vilket i deras tid hade totalt motsatt betydelse av hur det tolkas idag!) och hans bön var:
"Herre, förbarma dig över mig syndare!"

Gissa vilken av dessa som Jesus menade fick mest ut av sitt tempelbesök...

I det grekiska originalspråket i nya testamentet läser man hans bön:
Kyrie Eleison
Detta uttryck återfinns ju i den kristna mässan, men detta är den enda del som är kvar på grekiska, alla de övriga är på latin.

Ett av hur många tonsättningar som helst av Kyrie Eleison

Det är nu uppenbarligen denna devis, denna bön, som jag länge planerat att låta göra som tatuering. På min högra axel, strax över mitt keltiska kors har sitter den. En symbol för en av mitt hjärtas salar!

Lucköppning 20 december

Ibland finns bara livet.

Det är i stunder, ögonblick och tider då alla livets attribut har bleknat, torkat ihop och skrumpnat. Då är hälsa en bristvara. De stubbar som är kvar av glädjens och rikedomens skogar har angripits av den röta som nästan helt förblindar minnet av det som varit.

Så inringat kan livet kännas - och då finns inget annat än just livet.

Men; livet är livet värt. Om man upplever det som om man ligger i ett cementrör utan förmåga att kunna röra armarna så finns det ändå andrum - och ljuset finns trots allt ifrån två håll!

"En ä så stark som en måste", sa den gode Emil i Lönneberga då han hjälpte sin vän drängen Arvid. Uttrycket blir bäst på småländska!

Julen är nära.
Inte den julklappshysteriska eller den av dekorationsångest tyngda årstid som varje år börjar i oktober och breder ut sig som mördarsniglar på jakt och som bara förökar sig av delning. Inte ens den vackra musiken eller ljuslågornas fladdrande jul.
Alltså; jag är faktiskt en riktig julnörd; frossar egentligen i allt ovanstående. Men det är lätt att bli trött, mätt och blassé av ramen innan vi ens fått ro att betrakta själva bilden.

Det vi kallar "julevangeliet", återgivet av S:t Lukas, är en berättelse som är mättad av legendartat material. Det må vara hur som helst med den faktiska autenciteten, men berättelsen är magnifik och kan alltid vara aktuell. Mängder av bibelbibliotekets berättelser är ju myter; dvs inte lögner! En myt är en berättelse som behåller sin aktualitet för varje tid - om man bara inte binds vid någon bokstavstolkning utan låter den få berätta sitt rakt in i varje epok och enskild människa och grupp.

Julberättelsen av S:t Lukas har det mesta:
Ung kvinna gravid under oklara omständigheter.
Äldre man, Josef, inblandad och här finns gott om utrymme för allsköns tolkningar av både goda och illasinnade löpsedelstecknare.
Statsmakternas idé om tillrättaläggande av folkbokföringssystemet.
Inga transportmedel. Fullt på hotell och vandringshem.
Romantiskt barnafödande i befintligt ljus i halmen eller miserabla förhållande strax före en landsflykt.

Ibland finns bara livet.

Lukas målar ganska grällt och kan inte låta bli änglaspel och koral på himlavalvet.
Jag tror det varit lättare, och mera mänskligt, om han tryckt en smula på "deliteknappen". Fåraherdar med låg status och stjärntroende astrologer räcker. För mänskligt är precis det som det ska vara! Det är själva poängen med berättelsen. En nyförlöst flicksnärta och en äldre karl med allt och alla emot sig. Hur ska det bli?

En symbol för tillvarons trånga utrymme;
dit ska hälsningen från livet!

Visst finns tolkningen av att något ömtåligt och nyfött läggs i vår vård. Somliga behöver det ordet idag. Andra är mer Josef; allmänkänslan "hur f-n ska jag klara mitt nu. Framtid..."?
Just där, i en innersta kammare, som mest liknar en dragig spilta, finns en liten gloria.
Det är själva livet - och livet är livet värt.
Ibland finns bara livet.

Men "en ä så stark som en måste".

Förresten; igår skaffade jag en ny tatuering... men vi tar det... i morgon kanske!

Lucköppning 13 december

Förtecken

Livet och tillvaron är fylld av symboler och förtecken och dessa bildar atmosfär och färgar innehållet på det vi senare möter.

Ex.vis:
Vi "läser" och tolkar andra människor beroende på hur de är klädda. Upplever avstånd och närhet beroende på vem jag själv är och vem jag kanske vill vara och vilken gemenskap jag för tillfället vill känna tillhörighet till. Människan söker bekräftelse med yttre attribut beroende på karaktärsegenskaper; djupa eller ytliga, tillfälliga eller grundläggande. Vi signalerar; själen öppnar och stänger sig och vi varierar oss och spelar både medvetet och omedvetet skilda roller inför individer och grupper.

I musiken sätter olika förtecken sin prägel på framförandet av de små svarta. Ett musikaliskt preludium inger förhoppningar... Ett mäktigt postludium gör att vi bär med oss ett filter när vi går att besöka livet igen efter att ha varit insvept och medryckt av musik. Pre- och postludium blir kanske för pompöst? Precis! Valet av ord sätter karaktären. Pre- och postludium förflyttar oss till katedraler; förtecknet för många blir..."högtravande... religiöst... Kort sagt: de orden stänger somliga medan andra öppnas och stäms till lyhördhet och ivrigt söker medryckande upplevelser i pelarfyllda salar. Men det kan lika väl var en rockkonsert med mycket kropp och puls, hetta och vilja.

Förrätt...
Förspel...

Det går naturligtvis att strunta i tecknen; köra på som man brukar!
Elfte budet, XI  "Så här har vi alltid gjort"!
Tolfte budet, XII  "Så har vi aldrig gjort"!

Det vill säga; inga avsteg från det gängse; ingen för-tanke och sällan någon efter-tanke. I ärlighetens namn är det oftast så vi gör.
Det kan vara förrädiskt att blotta sig; öppna dörrar in till rum och kammare i vår mänsklighet som vi inte vill andas i. Den finns en rädsla att bli förändrad, visa svaghet och låta osäkerheten spräcka glasyren.

Men vi blir aldrig riktigt ett med något vi möter; inte fullkomligt, inte fullödigt.
Mitt i en grupp av stark gemenskap;
Mitt i en konsert där jag kanske rycks med och förs på vågor av musik;
Mitt i älskog;
mitt i alla brinnande lågor av enhet så finns jag själv, förvånad och förundrad över vad jag gör, vem jag är och vart jag är på väg.
Alltid har jag att välja.
"Väljer inte jag - har jag ändå valt - att andra tar mitt val ifrån mig!
                                                                     Börge Ring

Måhända skulle mitt liv kännas enklare om jag inte ständigt roterade för att se det från flera horisonter och se-punkter. Leva rakare och mera konsekvent.
Men min övertygelse är samtigt att det är mera spännande att vara lyhörd för förtecknen. Att livet blir rikare i centrum av inkonsekvensen. Mindre tråkigt helt enkelt. Fast å andra sidan är jag ju inte säker...

Lucköppning 9 december

En präktig julförberedelse är att putsa kristallkronan!
Check!
Två timmar!

Kobent är jag också och värre tycks det bli med åren.
Istvan på gymet uttryckte idag att jag skulle använda insidan...
Nå; egentligen vill jag ju hellre vara tjur, inte ko, och om tjuren Ferdinand prioriterade in- eller utsidan kan vi filosofera över. Hans mor var ju förståndig; "fast hon var en ko". Det är lätt att dribbla bort sig i könsrollerna eller hur...

Egentligen ska lutfisken göras i ordning denna Anna-dag. Men eftersom jag ska prioritera insidan för kobentheten (nytt ord!?) så strecthar jag hellre egna ben än lutfiskens...

Lucköppning 6 december

S:t Nikolausdagen

Julen är en alldeles underbar högtid och tiden runtomkring den är fylld av berättelser, historik, legender och traditioner; alltsammans blandat till en sällsamt god brygd.

Ikonbilden på S:t Nikolaus

Idag har Nikolaus namnsdag. Den Nikolaus som bör få ljuset på sig är S:t Nikolaus, ärkebiskopen i Myra, idag Turkiet. Född senare delen av 200-talet e Kr, det finns källor som anger hans födelse till 280. Hans dödsdag är just 6 december 343. Han har blivit helgonförklarad av katolska kyrkan men vördas även i ortodoxa och andra österländska kyrkor samt i flera lyhörda delar av kristenheten.

Nikolaus var oerhört givmild men samtidigt blygsam och ville inte vara i rampljuset egentligen. Undrar vad han säger om sin egen kultstatus genom snart 1700 år!? Han levde i omvälvande tider; både under stor förföljelse av de kristna samt efter det att kejsar Konstantin gjort den kristna tron legitim. Nikolaus deltog vid det stora kyrkomötet i Nicea år 325. Det finns en historia om att han där sannerligen inte var så modest utan att han tom skulle ha slagit Arius på käften! Det var om Arius teologi mycket handlade om under detta kyrkomöte men det ger vi inte plats för under dagens lucka.

S:t Nikolaus
eller
Santa Claus...?

I Nikolaus närhet fanns en man som var duktigt skuldsatt; så till den grad att hans tre döttrar riskerade att prostituera sig för ekonomin. Då ska Nikolaus under flera nätter ha kastat in guld till mannen som på så vis klarade av sin skuld.  Det är denna historia som ligger till grund för våra julklappar till varandra!

S:t Nikolaus - Santa Claus kallas ju tomten i ett flertal länder!

Lucköppning 3 december; Bröd & Pasta

Lördag inför II Advent.
I min nya jobtelefon, HTC någonting, så står det överst på startsidan vilket väder som förväntas för det aktuella området. Idag redovisades att det skulle bli "trist". Ursäkta, vem har bestämt det?

Vädret i Skåne idag är skurar av regn som kommer in från sidan eftersom vinden är stark. Molnigheten är näst intill ogenomträngligt för solens ljus. Men det finns ljus! Ett sparsmakat sådant vilar över skånes nejder, vattenmolekylerna i den skira dimman intill slättens allér är miljoner prismor som lyfter det ljus som finns. Inga skuggor, inga skarpa kanter, endast en behaglig och mjuk inramning av vår tillvaro. De plöjda fälten gnistrar som av ebenholtz. Trist? Fnys!



Bo Hagström, Multo Bene!

Efter lördagsfrukost körde vi till Lund med sin vackra stadskärna. Adventssljusen i skyltfönstren, i granar och intill gatorna är alla glädjespridare över alla som är ute för ögonfröjd och kanske några inköp.
Sökte oss till Akademibokhandeln. Det är ett fantatiskt bokvaruhus, rum efter rum med fyllda bokhyllor. Det är snudd på att jag skriver med Tranströmmers ord från dikten ur Marcuskyrkan i Venedig: "valv på valv"...

Nere i stora foajen satt Bo Hagström och signerade sin nya bok Viva la pasta. Jag smög upp intill honom och lyssnade då han berättade om skillnader på pasta. Fröjd och lycka; det var som TV - fast i verkligheten! Efter den muntliga framställningen gick det inte att låta bli: den boken ville jag ha! En inre tomte nickade och Bo signerade.

Innan jag fann honom gick jag och tänkte på filmen You´ve got mail. Tom Hanks och Meg Ryan där Tom är den till ytan okänslige köpmannen som öppnar ytterligare ett mastodont bokvaruhus i flera våningar. Meg Ryan har övertagit sin mors lilla boklåda, med kunskap om författare och bokhistoria kämpar hon förgäves mot det stora varuhuset. Nå, jag hoppas att det finns mycken kompetens hos personalen på Akademibokhandeln i lund, Bo Hagström besitter den defintivt.

Pennavdelningen är trivsam och där finns en kvinna som arbetat länge och har perspektiv på utvecklingen inom denna sektor.
-  Jag behöver Parkerpatroner, sa jag.
- Tyvärr, det är fem år sedan vi slutade med parkerpennor och alla patroner är slut.
- ?
- Det går ibland med en ballografpatron...
- I min Parker 75 Sterling Silver!? Skulle inte tro det.
Vemodet i hennes ögon berättade att hon höll med mig... Hon besitter all kunskap och kan historiken i pennornas värld och det är inte hennes fel att Parker inte längre ryms i denna boklådas sortiment,

S:t Jakobs Stenugnsbageri på Klostergatan är trivsam! Trångt trångt, men brödet spelar ju i en helt annan division är de plastförpackade färdigskivade limporna på supermarket. När vi kliver ut därifrån är mitt redan goda adventshumör ännu större. En expedit i en affär utbrast spontant:

- Du har ett stor leende på läpparna och verkar inte ha någon julstress!

Precis så!

Lucköppning 2 december

Så öppnar jag luckan för denna decemberdag; innanför den är det lika djupt som vanligt. Flera möten, skuggor, igenkännande leende, aromer och smaker... Men överst ligger två tidningar! De kommer att ge mig massor av inspiration och förväntan på den del av livet som rör motorcykelkörning...

Bikerlivet från en synvinkel.

Harleyklubben i Sverige

Med skepsis och iver följer jag självklart Redhawks svåra bortamatch i kväll: Raggarlaget Bofors! Suck! De kör hockey som en ångvält...

Första december

Har man, som jag, en stark kärlek för att köra motorcykel /läs Harley Davidson/ genom landskapet så är det svenska sommarhalvåret att föredra. Självklart!

Men av övrig tid är december och dess adventstid den lika klart lysande i min tillvaro. De flesta av mina strängar vibrerar inför musiken, dofterna, känslorna och inte minst alla glimrande ljus överallt. De flesta hem pyntas och dekoreras  med ljusslingor, stjärnor och ljusstakar denna månad.

Lyckosam herre; han som snickrade samman den sjuarmade ljusstaken som nu glittrar i sovgemak, kök, smedjor och garage. Tror inte att han hade större och djupare tankar än att sprida lite extra ljus i eget och andras hem - och kanske sin plånbok.

Fast han träffade ju ganska rätt:

I denna kyrka kör man dubbelt!
För att vara på den säkra sidan?

Den sjuarmade ljusstaken stod och står ju i judiska synagogor. Det mittersta ljuset är den kommande frälsarens ljus. När det i våra kristna kyrkor är de finaste högtiderna under kyrkoåret så pyntas altaret ofta med sex ljusstakar för att markera glädje och fest. Inte sju? Jo minsann; det mittersta ljuset symboleras av det kristna korset, eller kanske ett krucifix. Ty vår tolkning är ju att "frälsaren kommen är". Tråkigt för dem som fortfarande väntar... Å andra sidan dog (och uppstod?) Jesus som jude och han hade nog ingen aning om vad han skulle ställa till med i historien. Hur är det JustD sjunger? Jo: "Se nu Jesus vad du har gjort"!

Hmm  Advent. Härligt ord - Härlig tid!

Men jag för min del...

"Du har bara ett liv!
"Man lever bara en gång"

Så är det förstås, och vi stöter på dessa och liknande uttryck titt som tätt. Men vilken attityd ska man möta dem med; vilket förhållningssätt blir konsekvensen i våra liv?

Å ena sidan

- Infinner sig en känsla som resulterar i att man unnar sig livets goda per omgående. Eftersom det kan vara slut i morgon så blir det plötsligt angeläget att nynna "ja jag vill leva la dolce vita". En balansakt mellan livets gåvor och den eviga döden.  Det går att uttrycka detta levnadssätt in absurdum eller kanske bara med en lätt sarkasm,  men ändå så att det känns som ett förfelat liv. Men så behöver det ju inte vara. Vi kan jämföra med det danska uttrycket "att hygge sej". Att undvika det kontroversiella, lägga fokus på både kroppen och själens njutning. Uttrycket "epikurism"; att vara epikuré kan ytligt sett vara en överskrift på detta sätt att leva. Jag benämner det "ytligt" för det finns så många variationer och tolkningar inom epikurismen men den allra vanligaste handlar ju om njutningen som gyllene tråd i livet. Hur lätt det är snubbla bland dessa begrepp är livsmedelshandelns kampanj på åttiotalet ett exempel på. "Ät drick och var glad" mötte konsumenterna överallt. Som lockelse till att köpa mera mat och dryck passade det perfekt. Nu utgör den devisen bara hälften av det bibliska uttrycket "Ät drick och var glad, ty i morgon ska vi dö", fast i sin helhet försvann  den goda känslan. Så att vi löper risk att dö i morgon tog man bort. Den nytestamentliga liknelsen handlar faktiskt om det motsatta; att inte förytliga livet trots att det är kort utan fastmer sätta in levnaden i ett större sammanhang där jordedagarna kan få konsekvenser någon annanstans.

Lite kortare uttryck om detta levnadssätt: Varför ska jag inte unna mig det goda när livet är så kort?

Å andra sidan

Tyvärr inte jag...

- Eftersom livet är kort; eftersom jag bara har ett liv: ja då måste jag göra det allra bästa av det. Därför blir det viktigt att göra så mycket som möjligt rätt. Träna väl och äta rätt. Försaka livets njutningar och optimera livsidealet. Det senare blir naturligtvis olika beroende på vem jag är, vilken tid och miljö jag lever i och vilka ikoner jag vill efterlikna.  Uttrycka sig klart och redigt och göra mitt yttersta för att vara alla till lags. Så gott det går och som står i min makt. Det innebär inte någon "tyck synd om mig-känsla", det är ett självvalt leverene och jag försakar njutningar för att vinna efterlängtad kropp och den segerns sötma och tillfredsställelsen kan vara megastor! Rätt storlek på kläderna prioriteras högre än smaken av pilsner och god sprit.

Jag hade vid ett tillfälle i livet en klassföreståndare som gärna uttryckte sig: "å ena sidan, å andra sidan men jag för min del..." Dvs tes, antites och syntes i god ordning.

Visst finns det medmänniskor som lever det konsekventa livet, i ena eller andra diket...

Visst är de flesta av oss av följande karaktär:
Ena dagen lever vi ut, tar in, andas i bejakelsen och fröjdar oss.
Andra dagen gör vi försakelsen, tränar fram svetten, bränner fett och gläder oss åt den lyckade karaktären.

Jag erkännr i alla fall att jag vandrar denna breda väg; en mittemellanmänniska. Den bästa tolkningen av det är att man tar de bästa bitarna av de båda. Dålig tolkning är att man misslyckas med båda...

Adventstiden kallades förr julfastan och bestod av sex veckor före jul. Precis som fastetiden före påsk. Har visst blivit en liten förskjutning i adventsbegreppet. Men; ähh, vi höjer glöggmuggen för vätskebalansen, tänder ljuset för inre begrundan - på vägen fram till Jul!

Advent; insidans fröjder!

Det blir en kort novembermånad denna höst. Eller rättare sagt; den kan upplevas kort, den är naturligtvis lika lång som alltid. Men Alla Helgon-helgen var sen och I Advent är tidig, endast två helger däremellan och plötsligt ska arbetsplatser och hem pyntas med lite extra ljus. Välkommet!
Vi avbröt städningen idag och smög ner till Vellingeblomman. Det blir bättre och bättre för varje år och det infinner sig en känsla av behaglig advent och jul under den sk tomtepromenaden där inne. Ett par tomtar, granris, papper och några idéer tar vi med hem.

I ett av köksskåpen lämnade jag förra julen kvar ett par av Anchor bryggeriets julöl. Det är verkligen kanon att låta dem vila sig ett år! En fröjd för öga och gom att hälla upp en sådan till ett danskt rågbröd med whiskycheddarost!
Under den gastronomiska njutningen låter vi en CD med älskade julpsalmer flöda ordentligt ur högtalarna. För några år sedan upplevde jag att mina Olle Mirsch-högtalare från 1981 hade fått alltför stark konkurrens av senare teknik och införskaffade ett par Dalihögtalare på HiFi-klubben. Tack Jonas! De klarar Metallica och ACDC och de plockar fram varje nyans ur julpsalmerna. Precis då skumkronan var möjlig att läppja alen igenom så bjöd The Real Group på Bereden väg för Herran! Där satt jag; njöt rikligen av gudomlig öl och själen vibrerade av andlig skönsång! Tillvaron är rik, paletten är större än regnbågen. Det knepiga är att vara öppen när vinden går fram.

Tiden som nu knackar på dörren är rik. Samtidigt är den enkel. Dess enkla berättelse är ju om en hemlös unge, avlad under mysko omständigheter och på flykt från alla rädda makthavare. Ja, OK, det är inte förrän om fem veckor julevangeliet går på klimax men vi svenskar är duktiga på att suga russin ur kakan under lång tid. Men jul kan ytligt sett vara enkel; barn, tårar, kyla och en hjärtnypande Karl Bertil Jonsson som leker Robin Hood på självaste julafton. Den andra polen; påsk, är ju besvärlig. Tortyr, död, grav och desperation. Uh ja. Men nu tar vi allt det ljusa medan det är tecknat och skrivet med bejakelsens bläck.

Trevlig I Advent alla läsandes vänner!

Träning för elit, allsvensk och egen allmogenivå!



Istvan; Svedala Rehab och
tillgiven Brynäs fantast!

Så här glad var Istvan i måndags den 21 november. Dvs före Brynäs match mot AIK... Brynäs förlorade! Men sådan är sporten. Inte kan jag sätta mig på höga hästar heller; Malmö Redhawks ligger dels i allsvenskan och inte i elitserien, därtill på en placering som är för långt ner för ambition, mål och spelarnas lön denna säsong.

"Att träna tungt är stort -
  att träna rätt är större!"

Gammalt Istvanordspråk.

Cicero, den romerske politikern brukade avsluta flera av sina tal:
"För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras."

En lätt travestering på hans uttryck skulle i min hockeyvärld vara:
För övrigt anser jag att Malmö Redhawks borde upp till elitserien och Linköping HC ner till allsvenskan!

Skyddsängel

eller; The Guardian

Häromkvällen var det en kväll med absolut 0; noll på tv-tablån och vi kände för en liten bioafton. Koll i filmoteket, alltså hyllan med dvd-filmer. Vi är lite gammaldags, lyfter inte ner dem från den globala spännande, och kanske för somliga skräckinjagande internet. Absolut inte teknikfientliga men gillar dessa trevliga plastomslag med sin skimrande skivor. Nå, vi fann rullen Guardian med Kevin Costner och Ashton Kutcher. "Den var länge sen". In med micropopkorn och höj volymen i biografen!

Filmen kom 2006 och är en spännande och god underhållning en vardagkväll. Det finns oftast något gott i varje film, det gäller bara att vara lyhörd och hitta det. The Guardian har de vanliga ingredienserna av action, personliga utmaningar, inre demoner, kärleksbekymmer och ett antal klichér. Kevin spelar Ben Randall, en väldekorerad cost guard som efter en kraftfull upplevelse på havets vågor blir instruktör för blivande ytbärgare. Han återvänder till den skola där han själv gått och där han hos somliga är en levande legend. I baren härskar fortfarande Maggie; en kraftfull och rejäl blond donna med livsbegäret sugande i sin ögon. En kväll sitter Ben vid baren och där kommer Maggie med denna film bästa replik. Kanske måste man se filmen och klippet för känslan men här sitter i alla fall citatet:

Hell, I've always been old Ben. Ya' know what though, I don't mind. I mean if my muscles ache, it's because I've used 'em. It's hard for me to walk up them steps now, its 'cuz I walked up 'em every night to lay next to a man who loved me. I got a few wrinkles here and there, but I've layed under thousands of skies with sunny days. I look and feel this way, well cuz I drank and I smoked. I lived and I loved, danced, sang, sweat and screwed my way through a pretty damn good life if you ask me. Getting old ain't bad Ben. Getting old, that's earned.

Maggie; full av värk och liv!

Waooh!
Det finns många liknande klipp och citat. Sådana som ger distansen till ett alldeles för inrutat liv. Själv känner jag mig lätt tråkig inför Maggies djupa och livsbejakande ord. Ofta är det svårt att släppa handbromsen när livet vill gasa och man står lite snopen när tåget gått.

För helvete medmänniskor; låt oss leva både djupt och ytligt, våga ta ut svängarna och hisna av livets fartvind. Det är bara en gång vi har chansen. Skulle det finnas fler möjligheter blir det en bonus, eller hur!?

Ost för livsnjutare!

En ledig helg utan några "måsten"; fantastiq! Ja OK, vi måste ta in trädgårdsmöblerna, rista av sista löven av plommonträdet och kapa höstmillimetrarna på den brungröna yta som stundtals kallas gräsmatta. Men det får bli morgondagens jobb. Idag är det lördagskänslan som råder. Frukost i sängen till Ring så spelar vi, köpa ett par spelbongar i spelbutiken och drälla en stund i en hyfsad livsmedelsaffär. Idag blev det COOP på Jägersro, vi var ändå i stan.
En käck tös i charkdisken kapar raskt lite Brännebodaskinka samt följer våra lystna blickar till ostavdelningen.

- Tja, kanske lite S:t Agur. Är den god?
Hon var ärlig och sa;
- Inte för min gom, jag är inte så mogen än, säger hon med breda leendet.
- Jamen, kommer jag att tycka om den?
- Hur stor bit vill ni ha?

Jag tyckte ju min fråga var så uppenbar, provsmakning gör guldkant på inköpsrundan. Men flickan var trevlig och rak så hon fick måtta till en bit.
- Något mera?
- Har ni primadonna?
Det är sällan de har den, men jag kan aldrig låta bli att fråga. Droppen urholkar stenen...
Då kommer hennes kollega, kunde vara en storasyster och hör min fråga.
- Mitt fel, jag har inte beställt den.

Petra; Jägersro COOP, tillika mor...

Eftersom hon verkar ha stora ostansvaret passar jag på att fråga om de kommer att ha Steffos spritostar i advent och till jul. Så breddas och djupnar samtalet om sådant som kan vända sorg till nytt liv, spränga asfalt för livet självt, bringa skönhet till ett förfulat liv och ge änglar anledning till att ta bondpermis - nämligen ost som Steffo Törnquist förädlat med andra rikedomar, främst whisky!

Petra i ostdisken hämtar stora notesblocket och där skrivs högtidligt in att prio ono är den med Ardbegwhisky i! Hon lovar försöka bredda sortimentet till fulländning med dessa!




- Men, utbrister hon, har ni inte smakat den här prästosten med Mackmyrawhisky?
-Tycker jag om den?
Lovordade henne då hon skär smakbitar åt oss. Under tiden vi låter gommen ljumma denna ost får vi höra att den andra tösen inte är hennes lillasyster utan hennes dotter! De har en skön & familjär stämning i charken denna lördag!
Prästosten med Mackmyra gav förhoppningar! Ligger just nu i köket och smyger till rumstemperatur.

Är ni kanske som jag; gillar ost, whisky och Steffo Törnquist? Missa inte hans hemsida:
http://steffo.se/

Det finns många härliga femtiosexor; han är en av de främsta!

Hockey - Harley - Hårdrock - Hångel! 4H!

Malmö Redhawks; Det kan vara OK att förlora mot årets upplaga av Västerås... Men inte på det sätt som matchen spelades av igår! Lojt, gääspigt och serverande målgivande passningar. Somliga av er har månadslön som motsvarar två årslöner för era fans. Underkänt! Fy fan pågar!
Ni är fortfarande laget för mig - men nu smakar det illa...

Låt oss byta blick:

Spolade en egen isbana utanför garaget idag! Nja, så kallt att det frös var det inte men vinden inbjöd inte till några nakenövningar; Brr!

När jag lämnade gymet idag på morgonen funderade jag uppriktigt på om jag skulle krypa i lite varmfodrat och köra en repa med hojen. Bytte nämligen några uppfriskande bikermeningar med en bikerbrud i gymets foajé och jag var sugen på mullret av harleyn! Men en tråkig besinning kröp in genom förnuftets springa (den öppningen till mitt inre har jag inte en aning om var den sitter..) och jag insåg att det inte skulle bli så rock´n´roll i dagens väderlek!

Men ut med hojarna, spola av dammet för att så backa in och placera dem längs väggen med batteriladdaren på kändes för årstiden som en nödvändig god och gudivälbehaglig gärning. Iron Maiden gav skön feeling ur bergsprängaren under tiden. Klart att det är kolorysansvärt mycket skojigare en vårvinterdag om några månader att ta premiärturen på en ny körsäsong men nu råkar vi ju bo på denna breddgrad. Så i min värld är det inte någon poäng med att förfrysa sig med att köra hoj med endast ett par plusgrader. Bättre att krypa in i värmen, läsa hojtidningar och drömma bakåt och framåt till körvänligare temperaturer.

Ser lite kärvänligt ut, eller hur?
Som en liten sinnlig invit;
Ska vi krypa in, stoppa in sladden och
hångla lite under tiden kylan håller i sig?

Upp ur askan!

Yes!

Malmö Redhawks - Leksand

            3         -      1

Efter förlusten mot Sundsvall hemma i arenan i söndags tyckte vi alla det var bra surt! Men sport/idrott är nyckfullt och oberäkneligt! Tjusigt och utomordentligt bra att Redhawks kunde lyfta sig och bryta sin förlustsvit just mot Leksand, som hade några bra matcher i ryggen med stort självförtroende som konsekvens. Härligt! Hjältarna är tillbaka! Tänk om det skulle hålla mot starka Västerås om ett par dagar oxå....

Jag avslutade i söndags att jag inte kunde vara med på Leksandsmatchen pga sammanträde i Malmoe Chapter. Avslutade med en stilla bön: "Må Gud välsigna både Malmö Redhawks och Malmoe Chapter". Och det gjorde, och gör, hon!

Styrelsemöte i Malmoe Chapter andades framtidstro när riktlinjer markerades inför nästa körsäsong.

Vinter? Bara en fjärt i avvaktan på torra vägar och sköna plusgrader igen!

Malmö Redhawks - och andra hjältar...

I entrén på Malmö Arena står statyn av Atlas. Egentligen en föregångare till de grekiska gudarna. Hans stora uppgift är att bära upp himlavalvet och den vanligaste statyn, eller avbildningen, av honom är att han bär hela världen på sina axlar. Vi som i vårt hjärta har gladiatorerna i Malmö Redhawks som hjältar vill ju så gärna att de ska bära sin uppgift ungefär som Atlas, stark och outtröttlig.

Inledningen på säsongen 2011 - 2012 var så stark, förtroendeingivande och fylld av potens och glöd! Borta var devisen: "Inga pengar - Bara hjärta!", ty här fanns nu pengar. Förvisso affärsmagnaten Stenbecks men vi struntar varifrån de kommer, bara vi får ett starkt lag som återigen kan föra detta Malmö Redhawks till elitserien. Visst hade det varit fantastiskt om Babyhawks, det unga och friska lag som dansade över rinken då den ekonomiska situationen var kaos - men spelet bländande; om de kunnat köra vidare och låta ungdomlig styrka och respektlöshet bli ledstjärna och adelsmärke för äkta idrott! Men ekvationen går ju sällan ihop och drömmarna går i kras. Talangscouterna snor de unga och man inser att laget behöver främlinsgslegionärer på samma vis som alla andra idrottslag.

Och, som sagt; det såg så bra ut inledningsvis denna höst. Men nu, ett stycke in i spelschemat så är våra, tidigare kraftfulla spelare, så tyngda av sitt jobb att de inte orkar åka skridskor. Idag; efter stryk av jumbolaget Sundsvall, och dessförinnan Tingsryd, Rögle och och... Grabbarna har inte kul på isen! Det behöver de förvisso inte ha rent krasst; de har betalt för att roa oss. Fast det skulle de göra lättare om de hade lite kul oxå! Känns lite som Kejsarens nya kläder; "de är ju nakna". Mmm, så känns det just nu. Stympade och könslösa.

Denna bild är tagen idag då våra kämpar skrinnar in på isen. Men de syns inte! Fastnar inte på bild! Skulle kunna betyda att de håller så hög fart att de är isens fantomer: Darra Motståndare! Respekt för här sprutar vår stora Redhawks ur sig sina taggade spelare. Dessvärre var sanningen, idag igen, att dessa spelare bara var dimman ur den kalla isen. På årsdagen av Gustav II Adolfs nederlag i Lützen känner vi mera nederlagets vibrationer än Redhawks stormakt, tyvärr.

På kaffemuggen jag köpte härförleden står det Malmö Redhawks - Skånes Stolthet. Pys....

Jag våndas över det uteblivna spelet, gråter över det saknade försvaret och den uddlösa attacken. Men jag fortsätter hoppas. Vill glädjas över detta lag och känna stolthet. Jag väntar på att ert uppvaknande! Den största glädjen skulle ju vara att Malmö dundrar upp i elitserien, och Linköping kör ner i allsvenskan.... Men det scenariot ser verkligen inte ut att bli någon verklighet. Varken det ena eller det andra.

På tisdag kommer kulgrus till Malmö; ja Leksand alltså! De verkar just nu ha självförtroende och styrka. Kan bli förnedring för oss i Malmö Arena. Eller också; Linus, Jesper, Morten och resten av pågarna spänner ut sina rödhöksvingar och har roligt och vänder denna sorgliga flyttfågelsattityd. Fast den kvällen ska jag gå på styrelsemöte i Malmoe Chapter och kommer inte att se när de dessa hockeylag drabbar samman. Efter den senaste tiden är jag (nästan) lika glad att jag slipper!

Gud välsigne både Malmö Redhawks och Malmoe Chapter!

Den vår di svage kallar höst!

Efter två intensiva arbetsmånader har vi några fria dagar. Vi säljer ju fritidsfordon; husvagnar och husbilar och ja; vi lever som vi lär. Alltså lägger vi in lite kläder för en långhelg, en nybakad kycklingpaj och några pilsner i kylen, kollar grillbriketter och väljer med omsorg ett par flaskor rött vin och synar av nivån på maltwhiskyn i barskåpet; YES husvagnen är laddad!

Två sorters fritidsliv på hjul värdesätter jag mycket högt; köra Harley Davidson och leva bikerlivet samt att vistas på vägar och preparerade ängar, dvs campingplatser, med vår Kabe husvagn. Eftersom hösten nu är så långt kommen att vägarna oftast är våta och rejält dekorerade med förföriskt hala och färgranna löv, samt att temperaturen flyter mellan sisådär sex och tolv celsiusgrader så blir det ett naturligt val till husvagnens fördelar.

Kabevagn på Evedals Camping, Växjö

Naturligtvis finns det med- och motmänniskor som hävdar att dessa fordon med sina respektive liv är så olika varandra att de är oförenliga. Vet hut och skäms på er! Livet ska enligt min mening vara så mångsidigt som möjligt. Allsidigt är omöjligt för en ensam människa, men mångsidighet kan eftersträvas! Visst; jag har stundtals bekymmer med outfiten: ska jag ha svart T-shirt, kängor, skinnpaj och en luva ner till ögonbrynen eller tattersallrutig skjorta, modeanpassad halsduk, snyggjacka och hatt? Men det tar jag för den överflödsglädje det innebär att leva många liv!

Körde efter butikens stängning till Växjö och Evedals Camping. Regn och mörker gör färden lite tung men vi var framme vid halv niotiden om aftonen. Stödben och en strömkabel. "Någonting att äta, någonting att dricka, någonting att älska och att hålla kär..." Sover sedan djupt en medvetslös natt och vaknar på förmiddagen till en enastående höstdag! Skönheten målas in i min själ genom alla sinnen. En behaglig dimma lyfter ur sjön, friskheten i luften är gnistrande och naturens mognad är ren balsam.

Jag är medveten om att det finns många som gästas av ångest och tungsinne när hösten klämmer åt. Vår och sommar är även för mig enastående, inte minst för det motorcykelvänliga klimatet. Men här kommer min dogm om hösten:

Efter det skarpa ljuset och sommarens vassa kanter kommer mjukhetens färger. Höstens fuktighet är ingalunda rå och grå, den är frisk och mångfacetterad. Höstens pensel kommer med en befrielse, den laverar ut det hårda och skapar en behaglig atmosfär. När dimman flyter över tillvaron uppstår en befriande och försonande attityd. Grovheten spricker och plötsligt finns utrymme för en innerlighet; sommar är utsida, höst innebär insida. Det som vid en hastig och slarvig blick kan uppfattas som grått och trist är faktiskt precis det motsatta! Varje vattenmolekyl i dis och dimma hämtar allt det sparsmakde ljus som finns att få och ger ett eko av skapelsens "Varde Ljus, Fiat Lux".


Jordbrukaren har plöjt åkrarna och en dynamisk vila ligger som notlinjer och väntar på livets ton. När frosten under november nyper till uppstår en silverklang. De svarta fårorna glittrar i kanterna och de löv som i somras var tjocka och läderartade är nu tunna, spröda med guld och mässing i höstlig karaktär. Våren är spänstig och knoppig. Hösten är mognadens essenser; likt ett vin som åldrats till perfektion! Våren är plötslig insikt om att tillvaron behöver klädas; hösten är avklädande till nakenhet.

Båthus i höstskrud på Lysingsbadet

Att få vara ledig några dagar och trampa ut i detta är att leva en saga i verkligheten! Det "är den vår di svage kallar höst".

Det runda livets glädje!

Nedanstående blogginlägg är en del av mitt Newsletter för Malmoe Chapter Sweden. Den hemsidan är också öppen och kan besökas. Där redovisas livet i text och bild för en levande mc-klubb.
Här är adressen:
http://www.malmoechapter.se/  
Välkommen dit! Men eftersom det finns starka och för europas biker dystra krafter i rörelse vill jag även ha denna text på min bikerfilosofens blogg!

Ingen kan med säkerhet veta när hjulet uppfanns, eller möjligen upptäcktes. Fast forskarna är faktiskt hyfsat ense om att det inte är så väldigt länge sen! Sk ”moderna människor”, och då avses inte att vi är utrustade med iphones, datorplattor och internetbank, har faktiskt inte funnits mer än cirka 100 000 år, i runda slängar. Vi som har kört Iron Butt har ju perspektiv på det här med tid och avstånd och därmed bärare av insikten att 100 000 år inte är så jäkla mycket. Räkna sen bort sisådär 95 000 år och då är vi någonstans kring 3 – 4000 år f Kr. Längre tillbaka tror man alltså inte att människan haft glädje och nytta av hjulet. Men att det är en stor händelse för människans historia är vi väl alla ense om! Drejskivan var troligen bland det första och den förtjusningen kan vi tänka oss in i ty än idag sitter kulturbärare böjda över en lerklump och formar den med blöta händer. Till konst och bruksföremål. 

I vilken riktning och ordning snurrade sedan hjulets historia? Måhända en fascinerad krukmakarfar som av centrifugalkraften fick sitt fina kärl avkastat och som efter den första besvikelsen fick snilleblixten och idén till en större skiva och en karusell för byns alla ungar!? Något ljushuvud reser skivan upp och ”hurra”; så lätt den då kunde transporteras! En skiva under flaket och vips fick rullebôren sin födelsedag. Två hjul under plankorna så hade man ett hjulförsett fordon.

Resten är historia. Till glädje, markerövring, förflyttning och allmännytta för jordens alla kulturer. Rockringar för svettiga bantare. Rondeller där alla hjulburna fordon möts och skiljs. Av fordon finnes i denna världen legio varianter; enhjulingar, tvåhjulingar, trehjulingar, fyrhjulingar, sexhjulingar, åttadito, tolvdito och säkert både trettiotvå- och sextiofyra-varianter i machoformat.

I den kultur vi rör oss är det tvåhjulingen som driver oss till glädje, berusning och eufori! Hoj så roligt vi har med hojar på hjul! Vi kör ibland ensamma, stundom två & två, kör i smågrupper eller då & då i stora korteger. Bakom solglasögon och visir sitter glittrande ögon och vi har all möda i världen att inte låta vårt inre leende öppna våra läppar till höga skratt.

Därför är det nu så oerhört svårt för oss att förstå de människor som lägger ner hela sin energi på att försöka kasta käppar i hjulen för oss som älskar att köra motorcykel. Tyvärr finns det ett antal sådana makthavare ut över världen. I Sverige och i övriga Europa i alla fall och kanske också i övriga världsdelar. De gör sitt yttersta för att vår frihet ska begränsas och glädje stympas. Det finns alltså de som sitter i små glasburar i maktcentrat och grunnar hur de ska få igenom sina förslag. Dessa människor skissar på samhällen där motorcykeln har marginaliserats till små surrande symaskiner och bikern till självlysande dagisbarn. Det är oerhörda inskränkningar på människors frihet i att själva välja och leva det liv man önskar. Tyvärr är det inte svårt att se hur ett pappersarbete växer i en skendemokratisk ordning. Betänk deras instängda värld, hur de kacklar ihop sig med andra i dessa burnästen och hur de genom politisk byteshandel bygger vidare på förslag som för oss ute i verkligheten är absurda och kränkande. Plötsligt ligger färdiga lagförslag på borden!

Har dessa människor fullständigt tappat sin barndom? Eller har de aldrig fått någon glädje som de kan transformera andra människors skratt igenom? Aldrig byggt vattenhjul i bäckens levande vatten? De har definitivt aldrig fått förmånen att färdas på en motorcykel genom en skapelse som formligen slösar en överflödsgenerositet in i alla våra sinnen! De har missat det nära och aldrig fått se horisonten förflyttas utefter färden i tid och rum! Har de aldrig snubblat in i lustens runda tillvaro? Nej fastmer tycks de slagit upp glädjens blodomlopp och inte ens observerat att de blivit blodfattiga då livsglädjens ådra tömts.  Hur har de så fullständigt tappat det runda i tillvaron för att se världen så fyrkantigt?

Det runda bordets riddare fick den hierarkiska kyrkan att bli fyrkantig! Fyrkantskurvan i en billig inverter hotar att ta sönder elektronik som behöver den rundade sinusspänningen! Fyrkantigt liv är tråkigt, runda och mjuka kurvor får det att bubbla under hjärtat. Fyrkantiga meningar har ingen hållfasthet medan runda ord är roliga!

I vårt eget land har vi politiker som nu jobbar för att få till stånd en ändring av yttrandefriheten för att tex ge krogägare rätt att hindra bikers som bär klubbväst inträde. Detta har ju redan prövats, i Eskilstuna 2009 försökte man förbjuda mc-västar på restaurang men fick då bakläxa av Förvaltningsrätten. Nu vill Morgan Johansson (S), medlem i justitieutskottet, se över lagen för att inkräkta på denna frihet. Enligt en artikel i Sydsvenskan stänger inte justitieminister Beatrice Ask (M) dörren för detta. Således en rörelse igång som dömer hund efter håren, drar alla över samma kam och silar mygg medan man (S)-väljer kameler. Partitillhörighet spelar alls ingen roll men här blir det viktigt att försöka påverka de som ska vara våra folkvalda. Det är självklart bra att arbeta för att försvåra brott, med det är ingalunda så att kriminalitet sitter i en klädsel eller ett attribut för en biker! Lite mera nyanserat synsätt bör vi få kräva. En miljon HOG-are över världen = kriminella för att vi önskar visa och ha samhörighet med andra som delar vår livsstil? Absurt!

Samhällsfarliga glassätande biker vid slussarna i Söderköping

Naturligtvis har vi vår synvinkel på ovanstående frågor! Vi har vårt paradis där vi ser dessa politiker och tjänstemän som den lömska ormen som sammetslent bygger en verklighet av sanning och osanning och på så vis vilseleder en allmänhet. Å andra sidan är det vi som i deras ögon är de som hotar det goda livet i deras paradisliv. Samtal och lyhördhet är nödvändigt för att identifiera vad som står för ormen i paradiset. I en demokrati lagför vi individer, inte kollektiv! Det är aldrig så enkelt som det ser ut! Vi måste hantera kunskapens frukt – på gott och ont, helst tillsammans med politikerna. Men begriper de inte så röstar vi fram någon annan, så det så!

Hur tiltar man hela SJ?

En trivsam kvinnlig småländsk vän är yrkesverksam som fjärrtågklarerare. Det är en syssla som ger makt och innebär kolossalt ansvar. Samt förstås en hel del risker... Hur bär hon sig åt för att tilta SJ-systemet och låsa fast tågen i sina positioner intill den optimala ångestnivån?

Jo när hon böjer sig långt ut över sitt enorma tangentbord och därmed lägger "bupparna" (hennes eget uttryck) på ett stort antal av de aktiva tangenterna och föder på så sätt in alla impulser i systemet på en gång. Tågen stannade i sina positioner och hjälp fick tillkallas. Det är kvinnlig makt med egna vapen!

Detta är inte de aktuella bupparna,
endast en visualisering av vapensystemet!

Imse Vimse Spindel - klättrar upp igen

Under sensommar och höst syns spindelns verkningar tydligare än annars. Fukten gör hans väv tjockare och avslöjar hans fångstredskap. Eller är han mer ivrig och arbetsam då mörkret är längre?

Med barnen sjunger vi: 
Imse Vimse Spindel klättrar upp på tråd
Ner faller regnet - spolar spindel bort
Upp stiger solen - torkar bort allt regn
Imse Vimse Spindel -klättrar upp igen.

Den lille rackaren får alltså ständigt nya chanser. Trots hans mordiska sinnelag som aldrig förändras så föräras han oupphörligen ny kraft till att väva mera fångstnät för att lura in de aningslösa i. Om inte en högre makt, dvs människan, träder in i hans värld och krossar honom!
Men spindelns sätt är ju dennes natur, väl? Han vet inget annat om. Väva - fånga - döda - äta! Inte kan vi ålägga honom någon skuld för detta?

Med människan är det annorlunda. Förstås!?
Av henne kan vi avkräva det totala. Att hon (märkligt att vi gärna beskriver människan i gemen med ett feminimt genus...) ska kunna väga ont och gott, rätt och fel och utifrån det alltid göra rätt. Gör hon fel; begår brott ska hon straffas.
Detta resonomang är jordens samhällen hyfsat överens om. Fast vi har väsentligt olika uppfattningar om vad som är rätt och vilket som är fel.
Vad är brottsligt i sin kultur?
Så finns sådant som är juridiskt legitimt i ett samhälle men moraliskt förkastligt. En gråzon...
Straffsatserna som följer på kriminellt beteende är oerhört skiftande beroende på var vi är över vår jord. I somliga kulturer hänvisas till Gud, eller Allah, och så vägs, mäts och rannsakas människor efter en av människor utformad lag, fast den tillskrivs ett fenomen kallat "gud". I den meningen är det bra att vi har ett sekulariserat samhälle som skiljer på det ena och andra - men att religion och värld; kyrka och stat, går in och speglar och befruktar varandra.

Vi har med andra ord ett formligt gyttjer av lagar, skrivna och oskrivna, som ska balansera individers rätt och skyldighet i ett samhälle.

Är vi lika inför lagen? Nej verkligen inte! En vaneförbrytare kan få hårdare straff vid förnyad brottslig gärning - å andra sidan finns rabattsystem vid flera åtalspunkter. En förstagångsbrottsling kanske ses med mildare blick och kan komma lindrigare undan. Om en sk offentlig person skor sig på andras bekostnad blir vi rysligt upprörda över handlingen och bristen på respekt och ännu mera om vederbörande inte får ens en reprimand medan en person ur allmogen får betala tillbaka pengar om han fått ersättning ur dubbla kassor.

Det kan finnas förmildrande omständigheter. Trasslig barndom. Man är på fyllan vid tillfället för brottet, kanske är man av andra grupper och individer lockad, hotad eller så fanns en psykisk åkomma precis vid tidpunkten.
Juridik är ett riktigt snårfält där lagar, beviskrav och åsikter blir till hätska färger på paletten.

Att i denna sumpmark; snårskog av djävulskapets rötter endast se vår tillvaro i endast svart eller vitt blir för mig omöjligt. Det känns totalt omöjligt att det bara finns en sanning - oavsett hur scenariot har blivit!

Somliga vill vi samfällt hämnas; vi lyfter till och med fram den gammaltestamentliga måttstocken; öga för öga, tand för tand. Att höja rösten för dödsstraff gällande norrmannen som med berått mod mördar nästan hundratalet medmänniskor är inte fjärran.

I andra situationer bör vi kanske lyfta fram blicken som ger tredimensionella effekter. Att snabbt och skoningslöst binda andra i deras nederlag och misstag ger ännu mera salt i öppna sår. Jag hör också invändningen "kyrkprat"! Bra! Om det budskapet ska ha någon relevans ska det nämligen ut i öppna sår, blod, sorg, ånger och förtvivlan. Mjukvaran måste ut för att tvinnas in i samhällets skelett.

Det är ur min synvinkel nödvändigt att skapa balans mellan sin egen ånger och besvikelse; urholkningen av sitt egokapital och å andra sidan - samhällets och medmänniskors krav på bot och straff.

Omigen: Tage Danielsson; Länge leve nyanserna!

Mens sana in corpore sano

För att fortsätta den inslagna vägen med latinska citat så kan möjligen rubriken passa.

En sund själ i en sund kropp

Det nyttjas väl ofta som ett hurtfriskt "Arne Tammer-uttryck"; dvs man säger det med tacksamhet när man tränar kroppen och utgår från att själen redan är frisk och i evighet behåller sin fräschör.  Fast egentligen är det nog alltför sällan som själen får någon träning, den blir gärna styvmoderligt behandlad i tron att den klarar sig själv. Det latinska citatet är förresten faktiskt ryckt ur sitt sammanhang.

Det är Juvenalis som i en längre mening sade så här;

Orandum est ut sit mens sana in corpore sano

vilket utläses: Du skall bedja för att få en sund själ i en sund kropp.

Dvs koncentrationen ligger faktiskt på själens övningar mera än det fysiska! Woops.

Sedan några år sliter jag på Istvans Gym uti Svedala.
Jag är ju lite halvtokig i att hålla lite koll på livets dagar så i går hade jag varit vid fyrahundra tillfällen.

Idag adderas mina gympass till fyrahundra!

-         Varför; kan man undra?

Fick rådet av hälsans guru:

-         mindre fokus på fatness

-         allt ljus på fitness

Så vi skippar light

-         till förmån för right

Språkligt trendigt och rätt

-         å fysiskt i gymmet på bästa sätt

Easy peacy japanese

-         nej; detta är ingalunda easy

Pressar och drar 29 ton per pass

-         det är ingen stackares lass!

Fit & Fat – Right & Light

en ständig kamp, i livets fight.

Fast i går blev det två gånger på samma dag... Skulle "bara" lyfta i en matkasse i kundvagnen och plötsligt vek sig musklerna i vänsteraxeln. Löjligt! Jag tror att jag är stark ju! Istvan tittade lite på mig, ungefär som Baloo som när han såg Mowli och uttryckte: "Störtlöjligt, var inte så stöddig lilla pysen". Nu sa han faktiskt inte så utan drog mig medlidsamt in till sitt skötrum och placerade mig först med ansiktet åt svarta tavlan där han pedagogiskt ritade upp hur jag såg ut. Uppifrån... Sedan fick jag vända mig mot väggspegeln när han berättade vidare om hur lätt det är att fela.

Ack ja; det är minsann inte bara till att dra ton på passet; det ska göras i rätt vinkel också.

Undrar förresten om det går att finna ett latiskt citat för
En sund själ i en rund kropp...