Lucköppning 20 december

Ibland finns bara livet.

Det är i stunder, ögonblick och tider då alla livets attribut har bleknat, torkat ihop och skrumpnat. Då är hälsa en bristvara. De stubbar som är kvar av glädjens och rikedomens skogar har angripits av den röta som nästan helt förblindar minnet av det som varit.

Så inringat kan livet kännas - och då finns inget annat än just livet.

Men; livet är livet värt. Om man upplever det som om man ligger i ett cementrör utan förmåga att kunna röra armarna så finns det ändå andrum - och ljuset finns trots allt ifrån två håll!

"En ä så stark som en måste", sa den gode Emil i Lönneberga då han hjälpte sin vän drängen Arvid. Uttrycket blir bäst på småländska!

Julen är nära.
Inte den julklappshysteriska eller den av dekorationsångest tyngda årstid som varje år börjar i oktober och breder ut sig som mördarsniglar på jakt och som bara förökar sig av delning. Inte ens den vackra musiken eller ljuslågornas fladdrande jul.
Alltså; jag är faktiskt en riktig julnörd; frossar egentligen i allt ovanstående. Men det är lätt att bli trött, mätt och blassé av ramen innan vi ens fått ro att betrakta själva bilden.

Det vi kallar "julevangeliet", återgivet av S:t Lukas, är en berättelse som är mättad av legendartat material. Det må vara hur som helst med den faktiska autenciteten, men berättelsen är magnifik och kan alltid vara aktuell. Mängder av bibelbibliotekets berättelser är ju myter; dvs inte lögner! En myt är en berättelse som behåller sin aktualitet för varje tid - om man bara inte binds vid någon bokstavstolkning utan låter den få berätta sitt rakt in i varje epok och enskild människa och grupp.

Julberättelsen av S:t Lukas har det mesta:
Ung kvinna gravid under oklara omständigheter.
Äldre man, Josef, inblandad och här finns gott om utrymme för allsköns tolkningar av både goda och illasinnade löpsedelstecknare.
Statsmakternas idé om tillrättaläggande av folkbokföringssystemet.
Inga transportmedel. Fullt på hotell och vandringshem.
Romantiskt barnafödande i befintligt ljus i halmen eller miserabla förhållande strax före en landsflykt.

Ibland finns bara livet.

Lukas målar ganska grällt och kan inte låta bli änglaspel och koral på himlavalvet.
Jag tror det varit lättare, och mera mänskligt, om han tryckt en smula på "deliteknappen". Fåraherdar med låg status och stjärntroende astrologer räcker. För mänskligt är precis det som det ska vara! Det är själva poängen med berättelsen. En nyförlöst flicksnärta och en äldre karl med allt och alla emot sig. Hur ska det bli?

En symbol för tillvarons trånga utrymme;
dit ska hälsningen från livet!

Visst finns tolkningen av att något ömtåligt och nyfött läggs i vår vård. Somliga behöver det ordet idag. Andra är mer Josef; allmänkänslan "hur f-n ska jag klara mitt nu. Framtid..."?
Just där, i en innersta kammare, som mest liknar en dragig spilta, finns en liten gloria.
Det är själva livet - och livet är livet värt.
Ibland finns bara livet.

Men "en ä så stark som en måste".

Förresten; igår skaffade jag en ny tatuering... men vi tar det... i morgon kanske!