Tisdagsångest?

...fast det kanske inte är någon big deal...

Är inte livet kolossalt omtumlande?
En flumrider på tivoli kan aldrig mäta sej med the real life!
På gott och ont!

Visst
Ibland tuffar det bara på som ett litet småstadståg,
en liten kärlekstunnnel med gullig mysbelysning.
Så plötsligt
drar g-kraften till
man pressas bakåt, huden rynkar sig och
skräckens korpar vrålar och dess klor sliter inälvorna ur kroppen.
Faan. Helvetet ligger vidöppet och det är lätt att sarga själens och kroppens mjukdelar.

Filosoferar
över de olika passagerna i det mänskliga livet.
Det är verkligen inget nytt.
Antikens författare skildrar våndan.
Bibelns författare likaså
samt naturligtvis alla världars poeter.

Ändå måste varje individ hantera sin egen bergochdalbana.

Sorgen och glädjen vandrar tillsammans

På vilket sätt orkar vi bäst hålla balansen i virvlarna?
Köra motorcykel är själavård
MEN NÄR DET ÄR MINUS 42 I NAJMAKA
OCH 15 SEKUNDMETER VID 4 MINUS I SKÅNE                      !?

Det är alltså inte läge för den terapin.

Här kommer en tisdagsmüsli för att följa med bättre i svängarna
Träna regelbundet på gymmet - stretcha som bara tusan!
Läppja på favoritvinet
Dofta och låt dropparna av maltwhiskyn skölja det grymliga (jo rättstavat!)

Musikväggen är numera livsrummets väsentliga tapet och kräver nytt stycke i texten
Ty
Musikens noter kan jag bryta ur kontexten och fästa i min vardag
På dessa kantiga skelettdelar kastar jag upp mina känslor
Hårdrocken som dunkade in till mej väldigt sent i livet
är ett klart uppåttjack;  ex.vis ACDC



Välljudande koraler genom mäktiga körer
kan stundtals vara som grädde för katten
              i andra andetag hamnar den grädden i luftstrupen och jag kvävs.
Klassisk musik är därför svårare att välja
-icke mindre viktig; bara svårare
Countrytonerna likaså

Man kan ha någon tätt intill
å den lyckan är det förrädiskt lätt att missa!
Den fysiska sinnligheten, beröringen........

Äh, det kan räcka om man har en liten blog att mixa sitt alfabet på!
Oxå

Hårdvara och mjukvara

"Man måste vara professionell"

En vecka på nya jobbet! Nya rutiner och annat hantverk. Telefonen kommer att vara det första viktiga instrumentet, eller kanske snarare verktyget. Ty ett instrument ska ju spelas och hanteras för att ge sin glädje, fast det är bara innan man fått den innerliga relationen till instrumentet. Den sannaste musiken uppstår sedan musikern blir så förenad med sitt instrument att flöjten spelar flöjtisten, cellon vibrerar genom cellisten, gitarren tonar genom gitarristen...

Telefonen är nog inget instrument! Den förblir det kalla verktyget som jag förvisso måste höra och höras igenom men in till änden är det jag som talar och lyssnar som nyttjar denna uppfinning. Den kommer aldrig att spela mej...

I veckan sökte jag en mängd människor i Skåne.
Jag ska vara innerlig och rak i samma andetag, mjuk och fast, ja en formlig gestaltning av mitt eget mansideal: mjuk som en nalle - stark som en björn.

Och vi är ju alla medmänniskor. Det har jag som en grundbult i liv, yrkesliv såväl som privat.
Men ofta blir jag förvånad.
Borde inte bli det. Livet är svårt och medmänskliga kontakter äro icke självskrivna.
Revolter avlöser varandra.
Kärlek är en bristvara.

En av mina kontakter blev säregen. Tydlig i spelet mellan närhet och distans.
Eller rättare sagt; jag sökte närhet och liv i den medmänskliga kontakten, den andre(!) stod för distansen... Jag blev allt mindre under samtalet. Varje kommentar var en örfil.
"man måste vara professionell"
Jag kände mej allt annat.

Min chef är oxå professionell,  men behåller även sín medmänsklighet i varje moment. Det är en av anledningarna till att jag sökte till arbetet hos dem! Där nyttjas ibland en liten handrörelse där vi lyfter upp besvärliga individer för att symboliskt smula dem mellan våra fingrar. Tyvärr måste det visst vara så i det mänskliga spelet - men jag vänjer mig aldrig. Tyvärr ligger det ren själavård i denna gest. Move on!

Klart man måste vara professionell! Stor beundran har jag för män och kvinnor som driver företag, små och stora. Som orkar behålla skärpa, eggarna vassa och ser vad som ska bort och var det ska satsas! De är viktiga och oumbärliga för ett modernt samhälle i utveckling.

Ändå funderar jag... filosoferar över skillnaderna över den mänskliga hårdvaran och mjukvaran! Kan man inte vara stark och mjuk i samma liv?

På min harley har jag en behaglig puda (skånska för sadel...) där jag kraftfullt och länge kan sitta och köra min båge. På samma hoj har jag även en bönpall! Förr satt ju hustrun där men efter att ha åkt med några år så ropar hon in mitt öra: "Jag ska ha en egen!". Så bönpallen är numera konkret tom - men symboliskt proppfull!

Hårdvara och mjukvara!
Omkring detta handlar nog varje inlägg på min blogg!