Slutfas i hockeyns grundserie!



I fredags vann (vi) Malmö Redhaks över Södertälje i deras egen arena. En gungande häftig match med näst intill slutspelskänslor. Redhawks tog/fick ju rätt mycket spelare ur S;s trupp i höstas och de är inte direkt poppis i deras fanclub... så det gick hett till! Matchen gick i TV10 så det blev en höjdarkväll. Min hustru lär ha filmat mig under tiden: "denne karl har jag aldrig sett!". Nå; några pilsner, bra hockey av Redhawks och ett resultat som gick vår väg! Hooah!

Malmö Arena!

Nu är det endast tre matcher kvar i grundserien i den veckan som startar. Borås borta på måndag, Mora hemma i Sveriges bästa arena på onsdag och slutligen Almtuna i Uppsala på fredag. Tre matcher - nio poäng och det är j-vt tätt om platserna fyra - sju; de lag som spelar playoff om den sista kvalspelsplatsen till elitserien.

Alltså; först ta oss till Play-off.
Så vill vi vinna de fruktansvärda matcherna.
Sex lag i kvalet till elitserien.

Drömmen lever, i alla fall innan denna ödesvecka.
Kunde jag få styra upp det, likt en schackstrateg har jag scenariot helt klart för mig! Vilka bönder vi ska offra och vilka vi slår ut, vilka travare jag gärna ser placeras i stallet, vem som är springarna och vilka torn som ska raseras.

Jag hade målet klart i inledningen till denna säsong.
Malmö Redhawks till elitserien och Linköpings LHC ner till allsvenskan.
Just idag ligger LHC på kvalsserieplats...
Malmö har tyvärr varit lite för ojämna, spelet lite för hackigt, men de är dock inte helt borträknade!

35 year anniversary in London!

           Maybe it´s because I´m a londoner...
                           that I love London town....

Vi gjorde faktiskt aldrig någon bröllopsresa, då när det begav sig, i snöslask i februari anno nittonhundrasjuttiosju. Alla trodde det "var bråttom", för i Småland på den tiden var det fortfarande så att man skulle gifta sig först, liksom... Men vi hade inte bråttom, alltså inte av den orsaken. Men vi visste vad vi ville, eller trodde det iaf. Tjugo år unga, blodfyllt och levande. Men; som sagt, vi gjorde ingen bröllopsresa. But now, trettiofem år sedan vi gifte oss blev det av. En liten helg i London.

Got our queensbed!

Travel light...

Malmo Airport/Sturup med RyanAir. Raskt på Stansted och tåg in till Liverpool street Station. Get underground med the tube till Edgare Road och vårt hotel. För oss är hotellet ganska viktigt så vi valde med omsorg. Gillar komfort i dessa lägen. Baslägret är viktigt för oss!

Underground Liverpool Street

Londons tunnelbana är världens äldsta, den första delen ända ifrån 1863. Snirkligt och bra krångligt med fullt av charm. OK, kanske inte i värsta rusningstrafiken, då är man definitivt innanför den personliga zonen som man i alla andra sammanhang måste hålla sig utanför. Men här nere in the subway känner man andra människors konturer, in- respektive utbuktningar utan att man kan göra något åt situationen. Det moderna livet gör att de flesta under resan har något att sysselsätta sig med; få personer pillar inte med sin smartphone.




Piccadilly Circus får man kanske inte missa, det är trots alls cirkus tjugo år sedan vi var där förra gången. Där finns ju även statyn Eros som kan och bör vara en sinnebild för ett levande äktenskap.

A conversation with Oscar Wilde

Under lördagen promenerade vi friskt genom många spännande kvarter. På vägen bort från Piccadilly och Trafalgar Square mot Covent Garden stötte vi på Oscar Wilde. Nå, en spännande tolkning och presention av skalden som kallades An conversation with Oscar Wilde. Så vi samtalade om livets små vindlingar och dess stora ytor. Jag fick sista ordet...

Vi var så tidigt ute denna lördagmorgon att vi fick hjälpa till att väcka marknaden i Convent Garden! På så sätt frestades vi inte handla förstås, vi hade endast de minsta väskorna till London så vi hade inte plats för loppmarknadsprylar heller!

En morgonaria i Convent Garden

Ah, det förstås; en hade sjungit upp sig rejält. En donna stod nere på caférnas yta innan de ens öppnat. Hon hade redan riggat upp en liten förstärkare men egentligen hade hon nog inte behövt den. Akustiken var enastående och hon lät sköna arior smyga runt hela Convent Garden. Briljant!

Cancan i Soho;
passande logo på caféet!

Strövade ut på Charing Cross Road som verkligen är en gata med massor av boklådor; både nya, moderna och ett antal antikvariat. Blev mycket sugen på att söka reda på 84 Charing Cross Road för att se om det skulle finnas en boklåda där. Allt efter boken av Helene Hanff och inte minst filmen med Anthony Hopkins och Anne Bancroft som är helt gudomlig. Men för att inte bli besviken gick vi åt andra hållet. Intressant att det är så många koncentrationer av samma varor. Böcker nämnda men på en tvärgata; endast musikinstrument i varenda affär! Vandrade in i Sohos kvarter. Mmm visst finns det fortfarande lite ekivoka fönster men kolossalt mycket charm på dessa gator. Här var det läge med en fika.

Vi hann inte fotografera innan vi smakade...
Men Raspberrytarte vann!

Chokladmoussebakelse samt en tarte med Raspberry. Raspberry ska sägas med brittisk engelska, def inte amerikansk! Allt enligt nämnda Helene Hannf!








Visst är det smidigt med europengar när man reser i flera av Europas länder men brittiska pund är ju så mycket vackrare...

Absolut inte världens bästa fish and chips
men en pint lager satt perfekt!

Vi hade egentligen inte så många "måsten" för denna weekend. Men vi ville inte missa en klassisk "fish and chips" på en trevlig pub. Marlborogh Head fick det bli, och då hade vi vandrat en jäkla sträcka utefter Oxford street. Den gatan tror jag inte vi gör om nästa gång, det är mest en tråkig turistfälla; mängder av skoaffärer...

Det var precis lagom att avsluta vår lördag med att sitta i vip-rummet och njuta ost och vin! På söndag morgon, vår bröllopsdag, överraskade hotelpersonalen med att bjuda på champagne och jordgubbar till frukost! Charmant på min ära!

På gångavstånd från Hilton Metropole ligger Sherlock Holmes museum. Baker Street förstås. Sir Arthur har inte bott där lika lite som hans berömde detektiv och hans vän doktor Watson. Men lite litteraturhistoria kan vi ändå kalla det samt ett tidstypiskt boende i London för drygt hundra år sedan. Helt OK. Regent Park är en behaglig oas som vi promenerade igenom innan vi tog tunnelbanan ner till andra sidan Themsen. Vi hade bestämt oss för att ta oss upp i London Eye, pariserhjulet som restes vid millennieskiftet. Man kommer upp 135 meter och man kan sitta och gå runt i en glasbur tillsammans med ca tjugo andra turister. Man ser 40 km uppifrån högsta punkten! Det tog en dryg timma i kön men, OK, det var värt det!

En libanesisk höjdare
Chateau Musar

Var skulle en liten middag på vår bröllopsdag kunna avnjutas? Av en svensk pilot vi mötte på hotellet under lördagen fick vi tipset på en libanesisk restaurang i hotellets närområde. Egentligen är vi ganska dåliga på annorlunda mat och alltför främmande smaker, men varför inte? Vi bokade ett bord och fick oss en trivsam söndagsmiddag! För ett antal år sedan snubblade jag över ett vin ifrån Libanon som verkligen fick en speciell plats i gommen. Vid ett senare tillfälle förärades vi en flaska till av detta vinet. Nu lyste det på denna plats i gomseglet som efter en tavla som tagits bort. Fanns möjligen detta vin...? Jo ta mig tusan och det gick inte att gå förbi. Vi har aldrig beställt in ett så dyrt vin på en krog. Men smaklökarna vibrerade av hänfördhet. Tillsammans med marulk, denna fula fisk, blev det en mycket god måltid. Värd en trettiofemårig bröllopsdag!

Vi är på en resa. Väljer själva vem vi vill resa med, vilken utsikt och perspektiv vi ska ha.
Destination är kanske inte så viktig, "det är vägen som är mödan värd". Amor vincit omnia

Hilton Metropole Hotel London

All friends!

If you ever, ever, planning to visit London and want to spend your days at a good hotel; let me tell you, and give You a very good advice: Book a room at Hilton Metropole Hotel London!


We´ve just landed back in Sweden, at Malmo Airport Sturup after a splendid weekend in London, celebrating our anniversary; married 35 year! Our wish was to have av good hotel, we know that most hotel in London give us a lot of wishes and we often say: "we shall just sleep, don´t need a stay with so much facilites". This time we planned the opposite: a good room, nice breakfast, clean and all that other thing witch can give a pleasant stay.
We choosed Hotel Hilton at Edgare Road - and it was perfect!

Arrived at fridayafternoon; Vladimira made the check-in. On the way in syberspace there was some misstake: we had booked a dubbleroom with a queensbed but Vladimira told us that there was a room with two singlebed reserved for us. We said "no", and told her the reason why we were in London, 35 year anniversay, and from that moment all doors went open and the red carpet was layd out. She disappered for a few minutes, talk to some other woman and then she came back with a happy smile in her face!

They gave us a wonderful room, access to a WIP-lounge all days with drinks and beverages, coffee and afternoontea and above it a splendid breakfastbuffé.
The woman Vladimira talked to; we did´nt saw her that fridayafternoon but we think that we met her today mondaymorning at our checkout. A small woman, around twentyfive.... with a lovely smile and red glasses. Perhaps her name started with an "S..."

In the Fiamma restaurant there was Tanvir who took good care of us, we spoked with him at suturday morning and he asked what we planned to do in London. So we gave him the reason for our trip. Next morning when we came to breakfast Natasha gave us a worm welcome, a lovely table and champagne at our weddingday!

All people in this hotel had a friendly attitude to us and towards all other customer! We say a huge Thank You for our stay and also; we´ll be back in your hotel!

We can write more about it but this is a minimum what we wish to share with the readers of "the blog of bikerfilosofen".
More about our trip in London coming soon...

Djävlarna som vann rond ett!

Februari - det är egentligen årets värsta månad!

Att jag fick stryk av ett par uppkörningsramper som ramlade ner från en tysk trailer och möblerade om i mitt barnsliga ansikte så att jag fick plåstras och sys om på vårdcentralen blir liksom en logisk konsekvens. Fast egentligen... tycker jag bara att jag blivit lite mera spännande - bäst att passa på - i nästa vecka syns det inget!

Tur att det finns motvikter, krafter, fyrbåkar och skapande energi i varje liv och varje tid!

Jag kan glädja mig åt god försäljning på jobbet. Det är bra!
Fjortonde februari är ju Valentines dag; Alla hjärtans dag. Det är ju bra! Visst har det blivit en liten fånig köpfest då rosorna säljs styckvis till priset av vad man i andra dagar får en hel bukett för. Men ändå; det är ett uppfriskande inslag i februari, så: Det är bra!

Nu gör inte vi/jag så mycket av den dagen. Den infaller samma vecka som vi högtidlighåller vår bröllopsdag nämligen.

Den nittonde februari firar vi korallbröllop;

vi har varit gifta i trettiofem år!

Utan kärlek blir en människa bara en skrällande cymbal, skrev Paulus i en passus i sitt första brev till församlingen i Korint. En hänförande text som sätter både trollkonst och charm i relation till det som betyder mest i livet.

Under denna tid har vi varit gifta med ett antal olika personligheter. För självklart har vi förändrats under dessa år. Inuti finns en kärna av samma jag men allt vi mött och upplevt har ju berört oss och det modellerar ständigt om oss. Två människor i en relation lever ju inte, förhoppningsvis, i en egen isolerad bubbla. Det har passerat så många människor genom våra liv och vår relation under denna tid. De flesta finns nog långt ute i periferin och har inte gjort så stora märken efter sig. Några har gett oss minnen; deras röster och kroppar; glädje och vrede, förtvivlan och livslängtan lever som ekon i våra inre korridorer. Somliga bär vi alltid med oss trots att de kanske inte längre delar världens närmaste geografi med oss.

Jag kan skissa tusen liknelser om vår relation...
Ett förhållande med sinnliga dofter och ingredienser som en fascinerande och exotisk måltid.
Över tiden har vi skapat en gobeläng där passion - ömhet - vänskap - förälskelse - stillhet - stagnation - förkrosselse vävs in till ett djupt konstverk.
Relationen är och har varit ett eldklot som studsar, rullar och flyger mellan alla laddade möten.
Vi har och har haft värmen, sprakande hetta, falnande glöd till berusande men stilla eftervärme.
Det som riktigt på allvar saknas i vårt gemenskapsbygge är kylan. Stagnation javisst. Längre transportsträckor då inget särskilt händer, självklart. Stillhet när vi vandrar på; seende dels på varandra och dels sökande efter horisonten. Men kyla har jag aldrig anat.
Vi har ärr efter upprivna sår men vi bär dem med försoning.

Vi gläder oss åt ytliga nöjen och berörs av djupen i livets mysterier.
Fröjdar oss när vi rubbar gummi på asfalten med våra Harley.
Blir tårögda när vi skiljs från barn och barnbarn.
Vi njuter vin och jämför med vår egen mognad.
Sometimes: a walk on the wildeside!

Två människor i ett världsallt som beslutat oss för att leva samman. Det kan tyckas gå på rutin och visst; så är det i långa stycken. Men vi har kanske förstått att det perfekta finns bara i en sinnlig värld. I verkligheten är vi bara levande människor med all den skörhet det innebär. Möjligen har vi insett att det är i tillvarons sprickor det allra mest levande slår ut.

Paulus talar om ett förhållningssätt som vi har när vi är barn - men det gäller att växa och utvecklas. Vi har inget att yvas över, men på något sätt lever vi i och av kärleken. Den förutan är vi ingenting!

Alla hjärtans dag? Lite i skymundan...

Jodå, jag lever!

"Cogito, Ergo Sum"

René Descartes är enl skrifterna den som sa det först; "Jag tänker, alltså finns jag".

Och visst, jag lever också. Det är några stycken som frågat varför det inte kommit något nytt på Bikerfilosofens blogg på alldeles för många dagar, vilket jag tar som uppmuntran och en lätt fingervisning om att någon håller ögonen öppna efter nåt läsvärt!

Januari var lång - och ändå gick det precis lika fort som andra dagar och vi har bara blivit en månad äldre. Den franske filosofen René som kallades till Stockholms slott av drottning Kristina på 1600-talet fann den svenska vintern och våra, jämförelsevis till de franska, burdusa matvanor, ytterst oangenäma. Drabbades av lunginflammation och dog í det kalla slottet. Men en hel del av vad han sa lever kvar, och då lever ju även han, på något evigt sätt. Han hade ingen lap-top i knät och kunde inte filosofera i något globalt nätverk. Bläck, fjädrar och hårda bokband.

Idag vill vi knappt tänka tillvaron utan datorer, absolut! Men det finns många sköna värden i att inte alltid ha så bråttom som tangentbord, datorer och en omedelbar kommunikation kräver. Stressymptom kryper raskt under huden om svaret inte kommer omedelbart tillbaka till oss idag. Ove Wikström skrev Långsamhetens lov, en trivsam bok jag nu får lust att söka fram ur bokhyllan. Minns jag rätt körde han moped genom något franskt landskap och fick leva i takt med livet på ett trivsamt sätt. Åldrande pågår likväl i samma takt men upplevelsen av tid kan ju vara högst skiftande.


Det är förstås paradoxalt, och kanske till och med anakronistiskt, att mängder av det snabba internet har oändligt mycket som får oss att njuta av just långsamhetens lov. Jag går gärna in på en sida i USA:  http://www.fahrneyspens.com/   De säljer pennor och allsköns attiraljer till den världen! Det är ögonfröjd och mitt i denna skriv-och-radera-snabbt.tillvaro som vi lever i så finns vi som njuter och gläder oss åt en reservoarpenna och en flaska bläck! Jag hoppas fortfarande på en stor renässans för pennan i samhället. Då skulle Björn kunna öppna sin butik Pennspecialisten igen. I nätupplagan av detta Fahrneys julkatalog presenterades Sylvester Stallones penna. Inte vet jag om den muskulöse ikonen verkligen skriver med en fountain pen men den har verkligen designats för honom! Mmm, vill ha! Både pennan och Stallones muskler!

Övrigt?

Malmö Redhawks, segertippade i allsvenska hockeyligan 2011-2012, ligger inför nästa omgång bara på åttonde plats. Men i afton skulle det kunna klättras något...
Om vi, dvs Redhawks, slår Sundsvall hemma i Malmö Arena.
Om Västerås gör sitt jobb och piskar Oskarshamn.
Om Troja-Ljungby klår Rögle. Ja då börjar det gå åt rätt håll....

LCHF är inte en felskrivning för LHC; dvs Linköpings Hockeyklubb, som jag för övrigt vill ha ner i allsvenskan. Nej LCHF verkar vara hebreiska där man själv får peta in vokalerna men är i verkligheten den nya religionen. "Sex - åtta skivor bröd om dagen". Nej minsann, nu är det nya tider. Igen!  Smör och vispgrädde är bönen på anhängarnas läppar. Dess gud ska veta att jag behöver det himmelrike som utlovas, men är det en sann religion?

Melodifestivalen showar igång sin cirkus igen. Egentligen inte min musik men det är trots allt lite TV-fest. Ring och rösta på Abalone-Dots ifrån Västervik! De är kanon. Men jag lovar, ska inte titta när Björn Ranelid framträder. Jag får knottror över hela skinnet.

Jag hatar inte Ranelid. Hatar inte Rögle. Men jag älskar dem verkligen inte...

Treflig Helg!