35 year anniversary in London!

           Maybe it´s because I´m a londoner...
                           that I love London town....

Vi gjorde faktiskt aldrig någon bröllopsresa, då när det begav sig, i snöslask i februari anno nittonhundrasjuttiosju. Alla trodde det "var bråttom", för i Småland på den tiden var det fortfarande så att man skulle gifta sig först, liksom... Men vi hade inte bråttom, alltså inte av den orsaken. Men vi visste vad vi ville, eller trodde det iaf. Tjugo år unga, blodfyllt och levande. Men; som sagt, vi gjorde ingen bröllopsresa. But now, trettiofem år sedan vi gifte oss blev det av. En liten helg i London.

Got our queensbed!

Travel light...

Malmo Airport/Sturup med RyanAir. Raskt på Stansted och tåg in till Liverpool street Station. Get underground med the tube till Edgare Road och vårt hotel. För oss är hotellet ganska viktigt så vi valde med omsorg. Gillar komfort i dessa lägen. Baslägret är viktigt för oss!

Underground Liverpool Street

Londons tunnelbana är världens äldsta, den första delen ända ifrån 1863. Snirkligt och bra krångligt med fullt av charm. OK, kanske inte i värsta rusningstrafiken, då är man definitivt innanför den personliga zonen som man i alla andra sammanhang måste hålla sig utanför. Men här nere in the subway känner man andra människors konturer, in- respektive utbuktningar utan att man kan göra något åt situationen. Det moderna livet gör att de flesta under resan har något att sysselsätta sig med; få personer pillar inte med sin smartphone.




Piccadilly Circus får man kanske inte missa, det är trots alls cirkus tjugo år sedan vi var där förra gången. Där finns ju även statyn Eros som kan och bör vara en sinnebild för ett levande äktenskap.

A conversation with Oscar Wilde

Under lördagen promenerade vi friskt genom många spännande kvarter. På vägen bort från Piccadilly och Trafalgar Square mot Covent Garden stötte vi på Oscar Wilde. Nå, en spännande tolkning och presention av skalden som kallades An conversation with Oscar Wilde. Så vi samtalade om livets små vindlingar och dess stora ytor. Jag fick sista ordet...

Vi var så tidigt ute denna lördagmorgon att vi fick hjälpa till att väcka marknaden i Convent Garden! På så sätt frestades vi inte handla förstås, vi hade endast de minsta väskorna till London så vi hade inte plats för loppmarknadsprylar heller!

En morgonaria i Convent Garden

Ah, det förstås; en hade sjungit upp sig rejält. En donna stod nere på caférnas yta innan de ens öppnat. Hon hade redan riggat upp en liten förstärkare men egentligen hade hon nog inte behövt den. Akustiken var enastående och hon lät sköna arior smyga runt hela Convent Garden. Briljant!

Cancan i Soho;
passande logo på caféet!

Strövade ut på Charing Cross Road som verkligen är en gata med massor av boklådor; både nya, moderna och ett antal antikvariat. Blev mycket sugen på att söka reda på 84 Charing Cross Road för att se om det skulle finnas en boklåda där. Allt efter boken av Helene Hanff och inte minst filmen med Anthony Hopkins och Anne Bancroft som är helt gudomlig. Men för att inte bli besviken gick vi åt andra hållet. Intressant att det är så många koncentrationer av samma varor. Böcker nämnda men på en tvärgata; endast musikinstrument i varenda affär! Vandrade in i Sohos kvarter. Mmm visst finns det fortfarande lite ekivoka fönster men kolossalt mycket charm på dessa gator. Här var det läge med en fika.

Vi hann inte fotografera innan vi smakade...
Men Raspberrytarte vann!

Chokladmoussebakelse samt en tarte med Raspberry. Raspberry ska sägas med brittisk engelska, def inte amerikansk! Allt enligt nämnda Helene Hannf!








Visst är det smidigt med europengar när man reser i flera av Europas länder men brittiska pund är ju så mycket vackrare...

Absolut inte världens bästa fish and chips
men en pint lager satt perfekt!

Vi hade egentligen inte så många "måsten" för denna weekend. Men vi ville inte missa en klassisk "fish and chips" på en trevlig pub. Marlborogh Head fick det bli, och då hade vi vandrat en jäkla sträcka utefter Oxford street. Den gatan tror jag inte vi gör om nästa gång, det är mest en tråkig turistfälla; mängder av skoaffärer...

Det var precis lagom att avsluta vår lördag med att sitta i vip-rummet och njuta ost och vin! På söndag morgon, vår bröllopsdag, överraskade hotelpersonalen med att bjuda på champagne och jordgubbar till frukost! Charmant på min ära!

På gångavstånd från Hilton Metropole ligger Sherlock Holmes museum. Baker Street förstås. Sir Arthur har inte bott där lika lite som hans berömde detektiv och hans vän doktor Watson. Men lite litteraturhistoria kan vi ändå kalla det samt ett tidstypiskt boende i London för drygt hundra år sedan. Helt OK. Regent Park är en behaglig oas som vi promenerade igenom innan vi tog tunnelbanan ner till andra sidan Themsen. Vi hade bestämt oss för att ta oss upp i London Eye, pariserhjulet som restes vid millennieskiftet. Man kommer upp 135 meter och man kan sitta och gå runt i en glasbur tillsammans med ca tjugo andra turister. Man ser 40 km uppifrån högsta punkten! Det tog en dryg timma i kön men, OK, det var värt det!

En libanesisk höjdare
Chateau Musar

Var skulle en liten middag på vår bröllopsdag kunna avnjutas? Av en svensk pilot vi mötte på hotellet under lördagen fick vi tipset på en libanesisk restaurang i hotellets närområde. Egentligen är vi ganska dåliga på annorlunda mat och alltför främmande smaker, men varför inte? Vi bokade ett bord och fick oss en trivsam söndagsmiddag! För ett antal år sedan snubblade jag över ett vin ifrån Libanon som verkligen fick en speciell plats i gommen. Vid ett senare tillfälle förärades vi en flaska till av detta vinet. Nu lyste det på denna plats i gomseglet som efter en tavla som tagits bort. Fanns möjligen detta vin...? Jo ta mig tusan och det gick inte att gå förbi. Vi har aldrig beställt in ett så dyrt vin på en krog. Men smaklökarna vibrerade av hänfördhet. Tillsammans med marulk, denna fula fisk, blev det en mycket god måltid. Värd en trettiofemårig bröllopsdag!

Vi är på en resa. Väljer själva vem vi vill resa med, vilken utsikt och perspektiv vi ska ha.
Destination är kanske inte så viktig, "det är vägen som är mödan värd". Amor vincit omnia