Sommaren har ju varit extremt regnig. Så är det ju bara. Malmoe Chapters 6:th summerparty närmade sig och jag, såväl som många andra kollade konstant olika vädersajter. Danska meterologer, Norska YR och förstås vårt eget SMHI. TV:s alla kanaler med sina skiftande sätt att uttrycka sig. Progonoserna några dar i förväg såg inte trevliga ut. Vad gör man? Svär, förbannar, hoppas och...kanske försöker sig på en bön? Vanligtvis brukar Zoegas bönestunder vara starkare och säkrare än alla världens religioner.
Vår Herre känns oftast avlägsen och dold då människan vrålar ur sorg, smärta och vid betydligt jävligare livssituationer än farhågor om dåligt väder.
Pochahontas & Lucky Luke skulle temat vara. Var det någon tilltänkt medicinman som lyckosamt övade regndans...
Mina försök gick väl ungefär så här:
Bikerfilosofen:
Jo, Gud, det är bikerfilosofen!
Gud:
Förvisso är det sällan du vänder dig häråt men du behöver faktiskt inte presentera dig! Jag är ändå Gud!
Bikerfilosofen:
Eeh, jo det förstås, men tänkte att det kommer så många böner på en gång så jag ville försäkra mig att du kunde utkristallisera just min.
Gud:
Jag vet ju vad som rör sig i ditt sinne, men det kan också vara intressant att se hur du tänker lägga fram din sak.
Bikerfilosofen:
Oavsett vad jag har för framställan har jag en intressant bottenfråga som innerst rör min livsfilosofi: Lönar det sig verkligen med böner till dig? Alltså; hur många skriker och ropar inte efter fred, mat och barmhärtighet och det ser ju inte ut att bli någon större förändring. OK, min dåvarande fästmö blev inte på smällen under tonåren men det var väl mera en slump...
Gud:
"Fred, mat och barmhärtighet?" Tycker du det är mitt jobb att se till att ni inte ska våldföra er på varandra, att ni ska vara goda och barmhärtiga och fördela de resurser ni ändå har att leva av på jorden?
Bikerfilosofen:
Nu tycker jag du gör det enkelt för dig. Visst har vi ett förvaltaransvar som människor men du är ju faktiskt Gud. Har du inte helhetsansvar ändå?
Gud:
Du uttrycker dig lite sturskt. Men ta du ditt ansvar på allvar så ska jag nog ordna finalen. Men du hade något lite enklare att tala med mig om?
Bikerfilosofen:
Hmm, vi ska genomföra vårt summerparty i klubben. Det kommer drygt hundra personer som kör sina Harley långväga. Vi behöver bra väder; dvs INGET REGN! Är det tillräckligt lagom att snacka om?
Gud:
Såvitt jag vet gjorde jag er inte av toalettpapper, ni kommer inte att lösas upp av lite vatten! Det skulle kunna bli en nyttig påminnelse för er om dopet!
Bikerfilosofen:
Tro mig; inte en jä, inte en enda av oss skulle tänka på dopet om vi sitter och hukar under hällande regn! De flesta skulle muttra andra namn än ditt. Som bikers är vi utsatta. Blir vi sura genom våra kläder blir vi sura inuti också. Vi är beroende av uppehållsväder. Under kortegen från Malmö till Blekinge under fredagen, kortegen på lördagen, lekarna på eftermiddagen och som en bonus: även på hemvägen under söndagen. Men grundfråga; kan du påverka så triviala ting som meterologin eller bryr du dig inte?
Gud:
Stursk igen!? Ifrågasätter du min allmakt?
Bikerfilosofen:
Ja faktiskt! Kanske räcker min tro för att lita till att du grejar det finala men jag skulle vilja se lite mera av dig i vardagslivet. Nordborna har ju, som du känner till, lite skåpsgudar som exempelvis Tor som pysslar med blixt och dunder. Men visst är du en fräckare gud än Tor?
Gud:
Det var som.... du har verkligen satt dig på bönpallen idag! Du låter som Jakob i Jabboks vad: "jag släpper dig inte utan att jag får din välsignelse", hujedamej som han slogs!
Bikerfilosfen:
Ursäkta men Jakob stod upp till knäna i vatten; DET ÄR PRECIS DET SOM VI VILL SLIPPA! Men handen på hjärtat: Du vet ju att att mitt innersta öppnar sig som mest och bäst när jag kör hoj. Har vi en deal? Uppehållsväder under sommarfesten?
Gud:
Du kan lita på mig men inte på vädret...
Bikerfilosofen:
Du vill verkligen vara outgrundlig och svår! Men jag återkommer!
Gud:
Säga vad man vill, men vädret gör att du blir lite friskt andlig!
Bikerfilosofen:
Grr
Fredagen kom. Inledningsdagen för vår sommarfest. Mulet men uppehållsväder. Ska det bestå? Väl på hojen brinner den starka önskan om uppehållsväder som en offereld i gammaltestamentlig tid.
Bikerfilosofen:
Jaha, då har vi fredag då. Har du möjligtvis noterat att det kan bli regnrekord i Falsterbo i år? Mest regn sedan 1927?
Gud:
Ska ni till Falsterbo? Trodde ni skulle till Blekinge...
Bikerfilosofen:
Det var en inledande fras om att det rent allmänt är tillräckligt med regn nu. Kan du ge mig en bekväm och klar uppenbarelse om att vi får UPPEHÅLLSVÄDER?
Gud:
Den skulle du inte lita på i alla fall!
Bikerfilosofen:
Sant.... Kan vi hålla en öppen linje under kortegen idag?
Gud:
Så överraskad du skulle bli om jag sa nej. Hihi.
Under fredagskörningen brusar det i ådrorna. En hel del sånger nynnar bikerfilosofen.
"En vänlig grönskas rika dräkt" Jo visst, det är vackert. Men det räcker med grönska nu.
"Skurar av höjden, ymniga sänd oss o Gud" Nej nej, det menar jag inte!! Bort den!
"Din klara sol går åter upp" Bra bra, flera sådana...!
"Sommaren är kort, det mesta regnar bort" Inte idag, inte idag! "...inte en droppe regn..."
Uppe på Linderödsåsen ser förutsättningarna värre och värre ut. Dis, dimma eller regn där framme? Vi kör in i en tjocka likt den som ungarna på Saltkråkan fick. Ska det börja regna? Hade vi inte en överenskommelse, eller hur var det? Ska jag försöka påminna...?
"Gud vår Gud, vi lovar dig, evig är din makt och ära..."
Gud:
Ah, Te Deum! Magnifikt!
Bikerfilosofen:
Jajamensan. Jag är ju lycklig när det är uppehållsväder. (Är det din förtjänst eller har vi bara tur?)
Det är så tätt mellan dismolekylerna att vi inte hade fått emellan ett lackmuspapper, men det regnar inte! Uppåt Blekinge bränner solen igenom det regntunga och bikerfilosofens tacksamhet är stor. Såväl som i alla kamraterns själar förstås. Vi kommer torrskodda fram. Puh, en dag utan regn!
Lördagen visar samma osäkra molnhimmel. Under körningen visar sig jorden i allmänhet och Blekinge i synnerhet från sin ljuvligaste sida. Grönt & skönt och bikertorra vägar. Det sjunger i själen av tacksamhet.
Bikerfilosofen:
Två dagar utan regn waaooh! Fast jag lever förstås i total ovisshet; har vi bara tur eller har du ett finger med i spelet?
Gud:
Du ville ha uppehållsväder. Så blev det, räcker inte det? Söker du bevis för min existens eller indikationer på att jag bryr mig om regn eller solsken över öltörstande biker? Ni vill ha det torrt under dagen och vått under kvällen! Du får ingen visshet om gudomen genom vädret. Du får leva i tron... Men fortsätt gärna med Te Deum. Den gillar både du och jag!
Söndagen. Ett hundratal bikers ska hem, Småland, Tyskland, Frankrike och Skånerike etc etc. Vet inte hur det gick för övriga, men vi var några hojar som körde mot Malmö vid lunchtid. Kom några sylvassa stänk kring Åhus, som en påminnelse om trons och livets osäkerhet.
Bön?
Krass och egoistisk önskan! Skulle den bli besvarad före borttagande av lidande och ångest? Vet inte... Men bön kan nog ha en förädlande inverkan på livet. Kanske är det jag som förändras själv mer än någon eventuell gud. Å det är möjligen positivt.
Men min nästa tattoo vet jag med säkerhet hur den blir; Det urkristna ropet:
Kyrie Eleison
Länk till Malmoe Chapters newslettersida där det finns en liten mera profan berättelse om vårt sommarparty: http://www.malmoechapter.se/newsletters/default.aspx
onsdag 31 augusti 2011
måndag 29 augusti 2011
Ständigt roterar vårt liv som en tombola.
Ibland känns det som om vi ligger inuti den, hårt ihoprullade, svetsade i båda ändar och har ändå en gördel om mitten. Allt inkapslat och osynligt. Inuti ligger vår kod; en spiral med möjligheter och omöjligheter, kvalitéer och okvalitéer samt alla andra medgörligheter och motsättningar som en spännande ofärdig brokad. Vi tumlar om varandra och är ovetande om både våra egna hörn och färger såväl som andras intressanta sammansättningar.
Å andra sidan är det vi själva som vevar den roterande tunnan, både rädda och ivriga att stanna rörelsen, föra ner handen och hoppas få en vinst. Inte nödvändigtvis en högvinst, men att få tag i något som passar; en attraktiv rebus där man anar att man måste lägga ner tid fast man vid blotta åsynen känner kittlingen av att bli berikad.
Ganska ofta funderar (filosoferar) jag över vilka färger och koder som bäst beskriver mig själv. Ständigt dessa små och stora val som lägger nya trådar till den väv som är just jag. "Fråga kroppen", säger coach Pia, men den ger inte alltid svar på mina frågor. Den kan istället ge oönskade repliker som jag inte alls är betjänt av för att vara rakryggad.
Intressant ord..."rakryggad". Nyttjas ju allra mest i mental mening; att vara oslingrig, karaktärsfast och pålitlig. Fastän Istvan på Svedala Rehab jobbar starkt med min böjda hållning så är det inte det rakryggade, hans idé om kroppshållning är långt ifrån det mentala! Både kroppshållning och det rakryggade behöver visst en livstid för mig. För alla?
Tillbaka till den röda tråden (varför den nu ska vara röd?).
Den gångna helgen har vi genomfört the 6:th Summerparty i Malmoe Chapter Sweden, MCS. Det kändes lyckat och det fanns något för de cirka 120 olika personligheterna. Fest med dans, mat och eldvatten, tävlingar under temat Pochahontas & Lucky Luke, kortegekörningar och tillfälle för samtal. Bland annat dryftades just grunderna för vår och andra besläktade harleyklubbar. Och, jag är medveten om att man inte ska inleda en mening med "och", och just därför är det så spännande: det sticker nämligen ut; och det gör också Malmoe Chapter Sweden!
På våra västryggar bär vi rakryggat det stora HOG-märket - men vi är inget regelrätt HOGchapter. Då måste man ha en dealer, en harleyförsäljare på orten och man är nära knuten till dennes liv och beslut. I Malmö finns ingen sådan handlare men vi finns ändå! Men MCS har i sina stadgar att vi individuellt måste tillhöra internationella Harley Owners Group, och på den grunden kan den enskilde vara medlem i MCS.
Men ett dilemma är att vi ändå inte är rumsrena i HOG-världen. Som Chapter.
Koderna stämmer alltså inte riktigt överens.
Vi får en filosofisk ekvation:
HOG international grundades av Harley Davidson 1983 och innan året var slut fanns det 33,000 medlemmar i nordamerika. Idag finns det mer än 1 miljon medlemmar världen över. Välutvecklat och välorgansierat. Det är en stor och präktig familj som det å ena sidan kan vara ståtligt och intressant att vara medlem av och i. Men om vi betraktas som ovärdiga och behandlas styvmoderligt istället för med ömsint moderlighet - ska vi då vara kvar i familjen?
Vi fortsätter ekvationen: Om vi håller kvar vårt individuella HOG-skap så är vi fullvärdiga individuellt och kan åtnjuta familjens storhet och olika program och träffar worldswide. Samtidigt är vi mera oantastliga för andra bikerorgansiationer som annars kunde ha åsikter om vårt eventuella val av andra namn, färger och symboler. Och eftersom vi känner starkt för devisen
Ride Free - Ride Independent
så är vi således mera fria som ett fritt chapter - om vi är knutna till HOG! Paradoxalt och ett dilemma. Om detta samtalades det lite mellan intresserade människor från Sverige, Tyskland och Frankrike. Det finns "chapter" där medlemmarna inte behöver vara medlemmar i HOG såväl sådana som har gjort som MCS.
Rätt eller Fel?
Tombolan snurrade - fast vi vet ju inte vilken lott som är den bästa...
Jag har alltså svårt att riktigt bestämma vad jag tycker - även om flera olika lotter är utrullade och vi skönjer dess mönster. Innanför eller utanför? Å personligen gillar jag HOG-tanken; en del av en miljonhövdad skara med samma märke. Å andra sidan tycker de att vi inte ska få finnas... Oönskad! Dilemma!
Men det filosoferades även grenslandes våra Harley. Det är ett av de bästa ställena att göra det på; med benen på ömse sidor av denna W-Twin. Impulserna flödar in snabbare än vägmarkeringarna, kvickare än naturens alla dofter och raskare än motorns varvtal; nåja i alla fall på tomgång.
Vid ett brake för utdelande av kort i vårt Poker Run körde Road Captain Rune rätt ut i spenaten! Men han hade gjort research och förväntade sig att vi alla skulle göra samma sak för att parkera hojarna. Hälften följde honom och den andra halvan ställde uppe på den breda vägen.
Rätt eller Fel.
Idén med HOG är naturligtvis tydlig. Tillverkare - Försäljare - Biker; Ett triangeldrama. Kan vara lyckligt men eftersom det handlar om människor med väldigt olika sammansättningar och åsikter så blir det lätt konflikter. Med en miljon medlemmar är det faktiskt omöjligt att in absurdum driva det ursprungliga tanken till en obehaglig fariséism. Det är mycket smartare att släppa ut linan; byta filosofi och låta nya tankar, konstellationer och grupper få leva. I slutändan kommer ett sådant beteende ge Harley Davidson mera och bättre Good-Will. Hur kan de missa det?
På festen hade vi dekorerat med en totempåle. En sådan är ju bestående av bilder och associationer till något som har stor betydelse för gruppens liv. Indianerna hade sina idéer om det. Vi har vår Harley Davidson!
Vi borde kanske kört in en riktig Harley oxå! För den häftiga symboliken.
Men det var för anakronistiskt...
Å andra sidan är det vi själva som vevar den roterande tunnan, både rädda och ivriga att stanna rörelsen, föra ner handen och hoppas få en vinst. Inte nödvändigtvis en högvinst, men att få tag i något som passar; en attraktiv rebus där man anar att man måste lägga ner tid fast man vid blotta åsynen känner kittlingen av att bli berikad.
Ganska ofta funderar (filosoferar) jag över vilka färger och koder som bäst beskriver mig själv. Ständigt dessa små och stora val som lägger nya trådar till den väv som är just jag. "Fråga kroppen", säger coach Pia, men den ger inte alltid svar på mina frågor. Den kan istället ge oönskade repliker som jag inte alls är betjänt av för att vara rakryggad.
Intressant ord..."rakryggad". Nyttjas ju allra mest i mental mening; att vara oslingrig, karaktärsfast och pålitlig. Fastän Istvan på Svedala Rehab jobbar starkt med min böjda hållning så är det inte det rakryggade, hans idé om kroppshållning är långt ifrån det mentala! Både kroppshållning och det rakryggade behöver visst en livstid för mig. För alla?
Tillbaka till den röda tråden (varför den nu ska vara röd?).
Den gångna helgen har vi genomfört the 6:th Summerparty i Malmoe Chapter Sweden, MCS. Det kändes lyckat och det fanns något för de cirka 120 olika personligheterna. Fest med dans, mat och eldvatten, tävlingar under temat Pochahontas & Lucky Luke, kortegekörningar och tillfälle för samtal. Bland annat dryftades just grunderna för vår och andra besläktade harleyklubbar. Och, jag är medveten om att man inte ska inleda en mening med "och", och just därför är det så spännande: det sticker nämligen ut; och det gör också Malmoe Chapter Sweden!
På våra västryggar bär vi rakryggat det stora HOG-märket - men vi är inget regelrätt HOGchapter. Då måste man ha en dealer, en harleyförsäljare på orten och man är nära knuten till dennes liv och beslut. I Malmö finns ingen sådan handlare men vi finns ändå! Men MCS har i sina stadgar att vi individuellt måste tillhöra internationella Harley Owners Group, och på den grunden kan den enskilde vara medlem i MCS.
Men ett dilemma är att vi ändå inte är rumsrena i HOG-världen. Som Chapter.
Koderna stämmer alltså inte riktigt överens.
Vi får en filosofisk ekvation:
HOG international grundades av Harley Davidson 1983 och innan året var slut fanns det 33,000 medlemmar i nordamerika. Idag finns det mer än 1 miljon medlemmar världen över. Välutvecklat och välorgansierat. Det är en stor och präktig familj som det å ena sidan kan vara ståtligt och intressant att vara medlem av och i. Men om vi betraktas som ovärdiga och behandlas styvmoderligt istället för med ömsint moderlighet - ska vi då vara kvar i familjen?
Vi fortsätter ekvationen: Om vi håller kvar vårt individuella HOG-skap så är vi fullvärdiga individuellt och kan åtnjuta familjens storhet och olika program och träffar worldswide. Samtidigt är vi mera oantastliga för andra bikerorgansiationer som annars kunde ha åsikter om vårt eventuella val av andra namn, färger och symboler. Och eftersom vi känner starkt för devisen
Ride Free - Ride Independent
så är vi således mera fria som ett fritt chapter - om vi är knutna till HOG! Paradoxalt och ett dilemma. Om detta samtalades det lite mellan intresserade människor från Sverige, Tyskland och Frankrike. Det finns "chapter" där medlemmarna inte behöver vara medlemmar i HOG såväl sådana som har gjort som MCS.
Rätt eller Fel?
Tombolan snurrade - fast vi vet ju inte vilken lott som är den bästa...
Jag har alltså svårt att riktigt bestämma vad jag tycker - även om flera olika lotter är utrullade och vi skönjer dess mönster. Innanför eller utanför? Å personligen gillar jag HOG-tanken; en del av en miljonhövdad skara med samma märke. Å andra sidan tycker de att vi inte ska få finnas... Oönskad! Dilemma!
Men det filosoferades även grenslandes våra Harley. Det är ett av de bästa ställena att göra det på; med benen på ömse sidor av denna W-Twin. Impulserna flödar in snabbare än vägmarkeringarna, kvickare än naturens alla dofter och raskare än motorns varvtal; nåja i alla fall på tomgång.
Vid ett brake för utdelande av kort i vårt Poker Run körde Road Captain Rune rätt ut i spenaten! Men han hade gjort research och förväntade sig att vi alla skulle göra samma sak för att parkera hojarna. Hälften följde honom och den andra halvan ställde uppe på den breda vägen.
Rätt eller Fel.
 |
| Exempel på Harleyfilosofi ur gräsrotsnivå! |
På festen hade vi dekorerat med en totempåle. En sådan är ju bestående av bilder och associationer till något som har stor betydelse för gruppens liv. Indianerna hade sina idéer om det. Vi har vår Harley Davidson!
 |
| Dotter Sara; Konstnärlig ledare! |
 |
| En helig totempåle byggd av Sydsvenskan och klara färger! |
 |
| Färdigt resultat i fokus i saloonen! |
Vi borde kanske kört in en riktig Harley oxå! För den häftiga symboliken.
Men det var för anakronistiskt...
onsdag 24 augusti 2011
Wallander och Bikers utan gränser
"They gonna make a big star out of me!"
No, kanske inte. Men vi hade en intressant förmiddag häromdagen, kompisen och jag. Som statister i en spännande filminspelning behövs ett par busar ifrån bikermiljön. Då är det ju definitivt bekvämast med ett par good guys som har attributen; dvs vi var perfekta för ändamålet. De ville gärna ha en bild på busen och jag anar att de föll just för denna:
Som ersättning får man några spänn till en överdådsfika eller lägga dem till Läkare utan gränser. Under rådande omständigheter är kronorna välkomna så vi myntade uttrycket att de får gå till:
Bikers utan gränser!
På något sätt blir klangen en annan med "bikers utan gränser" än med Läkare utan gränser. Fast vi kommer inte på varför...
Där fanns poliser på plats! Fast de ingav ingen olust utan var riktigt snälla. (Statister som vi!)
Det tog en förmiddag för en ganska kort scen. Väldigt mycket repetition och omtagningar. Till slut mumlade Bad Cat: "Hade det inte varit enklare att göra det rätt från början?"
No, (omigen) det är faktiskt inte enkelt att göra det rätt från början. Allt kräver träning och omtagning. Det enda som aldrig går att göra repetition på är livet självt. En enda action, from the beginning. Ändå får vi öva på det dagligen. Men den brittiske killen i huvudrollen såg nästan bortkommen ut i den skånska myllan. När vi körde dit med hojarna strax efter sex am var det inte mer än 8,6 plusgrader men vi fick en fantastisk körning i morgonsolens ljus ner till Kåseberga. En securitygard ville inte släppa in oss men Bad Cat talade om att vi hade roller i filmen och se det var ett "Sesam öppna dig". Otroligt att se vilket enormt uppbåd de samlat ihop och inte minst byggt upp för en förmiddags filmning. Plötsligt förstår jag varför biobiljetten är så dyr. Ty det är inte statisternas förtjänst...
Mr huvudrollsinnehavare "needed an umbrella in the sunshine". Men det var inte brittisk högfärd; sminket pärlar sig om det blir för varmt helt enkelt. Livet är aldrig som det i förstone ser ut, man ska ta reda på fakta innan man förhastar sina slutledningar...
Men det var klart intressant, skulle gärna göra om det! Det gäller att få dem att förstå att vi klär lika bra i kostym som i läder och nitar...
En fascinerande upplevelse att se hur allting; även måsarna, tystnade vid skarpt läge. Som om Kåseberga med inspelningsfolk, turister och livet självt riktigt höll andan... Knäpptyst!
Nu gäller det bara att se till att klipparen inser att vi är ett riktigt klipp. Det vi verkligen hoppas på är att vi får synas med våra Malmoe Chapter västar med HOG-märkerna i den finala versionen. Skulle reta somliga och glädja oss oerhört...
Nu laddar vi för Malmoe Chapters 6:th summerparty. Må livets och vädrets gudar vara med oss!
No, kanske inte. Men vi hade en intressant förmiddag häromdagen, kompisen och jag. Som statister i en spännande filminspelning behövs ett par busar ifrån bikermiljön. Då är det ju definitivt bekvämast med ett par good guys som har attributen; dvs vi var perfekta för ändamålet. De ville gärna ha en bild på busen och jag anar att de föll just för denna:
 |
| OBS; Ingen photoshopbild; it´s a real picture from our garage! |
Som ersättning får man några spänn till en överdådsfika eller lägga dem till Läkare utan gränser. Under rådande omständigheter är kronorna välkomna så vi myntade uttrycket att de får gå till:
Bikers utan gränser!
På något sätt blir klangen en annan med "bikers utan gränser" än med Läkare utan gränser. Fast vi kommer inte på varför...
Där fanns poliser på plats! Fast de ingav ingen olust utan var riktigt snälla. (Statister som vi!)
 |
| Så här tätt-intill brukar vi inte vara med uniformerade glitterpinnar... |
Det tog en förmiddag för en ganska kort scen. Väldigt mycket repetition och omtagningar. Till slut mumlade Bad Cat: "Hade det inte varit enklare att göra det rätt från början?"
No, (omigen) det är faktiskt inte enkelt att göra det rätt från början. Allt kräver träning och omtagning. Det enda som aldrig går att göra repetition på är livet självt. En enda action, from the beginning. Ändå får vi öva på det dagligen. Men den brittiske killen i huvudrollen såg nästan bortkommen ut i den skånska myllan. När vi körde dit med hojarna strax efter sex am var det inte mer än 8,6 plusgrader men vi fick en fantastisk körning i morgonsolens ljus ner till Kåseberga. En securitygard ville inte släppa in oss men Bad Cat talade om att vi hade roller i filmen och se det var ett "Sesam öppna dig". Otroligt att se vilket enormt uppbåd de samlat ihop och inte minst byggt upp för en förmiddags filmning. Plötsligt förstår jag varför biobiljetten är så dyr. Ty det är inte statisternas förtjänst...
Mr huvudrollsinnehavare "needed an umbrella in the sunshine". Men det var inte brittisk högfärd; sminket pärlar sig om det blir för varmt helt enkelt. Livet är aldrig som det i förstone ser ut, man ska ta reda på fakta innan man förhastar sina slutledningar...
Men det var klart intressant, skulle gärna göra om det! Det gäller att få dem att förstå att vi klär lika bra i kostym som i läder och nitar...
 |
| Bikers utan gränser... men hjärtat på rätta stället! |
Nu gäller det bara att se till att klipparen inser att vi är ett riktigt klipp. Det vi verkligen hoppas på är att vi får synas med våra Malmoe Chapter västar med HOG-märkerna i den finala versionen. Skulle reta somliga och glädja oss oerhört...
Nu laddar vi för Malmoe Chapters 6:th summerparty. Må livets och vädrets gudar vara med oss!
söndag 21 augusti 2011
Himla dåligt väder; nej: Förbannat dåligt väder!
Har det inte varit höst sedan midsommar i år? Enstaka undantag, men sol och värme några dagar i sträck har det varit ont om! Kennet and The Knutters vrålar "käringar och körkort är det enda vi har ont om". Inte fan är det sant! Vi har käringar och körkort, vi kan lägga till hojar och öl, men det som det är ont om är goa dagar för hojkörning! OK, det är lite käringaktigt att gnälla på vädret; föga bikermässigt men det är ju så att det är det blöta omslaget som lägger sig överst i själen. Nästa helg har vi chaptrets sommarfest och nittio Harley ska rubba asfalt i Skåne; det vore gött med lite sol.
Dock; några kräftor, dito pilsner och OP Andersson tillika västerbottenost igår afton lättar ju alltid upp.
Förresten så gick det ju även att grilla i fredagskväll, så vissa perioder av uppehållsväder har vi haft.
Men det är skit att vädret ska ta upp tiden så mycket och det endast för att det är sådant väder vi kallar "dåligt". Jaja.
Förresten; myggor har vi normalt inte många av i Skåne under somrarna men nu tycks de trivas i det fuktiga vädret. Intressant och svårtolkat är det att de där honorna definitivt är mera intresserade av att ge sig på hustrun än på mig. Skönt att slippa myggbett men man vill ju vara atttraktiv...
Dock; några kräftor, dito pilsner och OP Andersson tillika västerbottenost igår afton lättar ju alltid upp.
 |
| Vacker tallrik! Fast egentligen är det mycket jobb för små smakbitar av en rumpa! |
Men det är skit att vädret ska ta upp tiden så mycket och det endast för att det är sådant väder vi kallar "dåligt". Jaja.
 |
| Baconinlindad kyckling; aldrig fel. Det mesta blir bättre med en touch av bacon. Rabarberpaj undantagen... |
Förresten; myggor har vi normalt inte många av i Skåne under somrarna men nu tycks de trivas i det fuktiga vädret. Intressant och svårtolkat är det att de där honorna definitivt är mera intresserade av att ge sig på hustrun än på mig. Skönt att slippa myggbett men man vill ju vara atttraktiv...
onsdag 10 augusti 2011
Sankt Laurentius
10 augusti och det är Lars-dagen och eftersom det är ett av mina kristna namn så har jag således namnsdag idag. Laurentius var en diakon som kom till Rom ifrån Spanien på 200-talet. Han kom att leva nära påven Sixtus och blev ärkediakon där med stort ansvar för den karikativa verksamheten. Då påven togs av romersk överhöghet och förd till martyrdöden var Laurentius strax intill honom. Sixtus II förutspådde då sin väns död fyra dagar senare. Roms ståthållare ålade diakonen att bära kyrkans skatter till myndigheterna. Men Laurentius utnyttjade dessa fyra dagars respit till att ta av kyrkans tillgångar och dela ut till de fattiga i Rom. På den fjärde dagen gick han till kejsaren i sällskap med Roms sämst ställda och utbrast: "Här är kyrkans skatter!". 10 augusti 258 blev hans dödsdag. En oerhört stor mängd kyrkor världen över är uppkallade efter denne ärkediakon. I kulten omkring honom har han av Gud fått glädjen att varje fredag hämta en själ ur skärselden.
Det figurerar väldigt många kategorier av människor som han ska vara skyddshelgon för: kockarna tex. Det måste emanera ifrån sägnen att då han efter lång tortyr slutligen las på halstret så skulle han han sagt: "Nu är denna sida klar, dags att vända". Samma kommentar måste också ligga till grund för att komikerna också har S:t Lars som skyddshelgon! Det ska även finnas någon koppling till ryggont! Fan trot, men idag skulle jag behövas denna gåva! Fast jag tror att mitt ryggonda härrör från oförsiktighet med tunga hantlar på Istvans gym och det känns inte alls komiskt!
När hustrun utbrast "grattis på Lars-dagen" då hon vid inskrivning på gymet idag upptäckte datumet, så erinrade jag mig just dessa berättelser om ärkediakonen i Rom.
"Han hämtade ju ut rätt mycket skatteåterbäring den killen. Jag kanske skulle göra en kupp, bli rik och prisa Gud!"
"Glöm inte att han gav bort alltihop och därtill torterades till döds", stönade hustrun från strechtrummet.
Kanske bättre att leva upp till ett annat av mina namn; Kåre! Ett nordiskt vikinganamn! Men betydelsen av det namn är visst "krullhårig och viril" så det torskar där också.
Allt ska man tydligen fylla med eget innehåll...
Det figurerar väldigt många kategorier av människor som han ska vara skyddshelgon för: kockarna tex. Det måste emanera ifrån sägnen att då han efter lång tortyr slutligen las på halstret så skulle han han sagt: "Nu är denna sida klar, dags att vända". Samma kommentar måste också ligga till grund för att komikerna också har S:t Lars som skyddshelgon! Det ska även finnas någon koppling till ryggont! Fan trot, men idag skulle jag behövas denna gåva! Fast jag tror att mitt ryggonda härrör från oförsiktighet med tunga hantlar på Istvans gym och det känns inte alls komiskt!
När hustrun utbrast "grattis på Lars-dagen" då hon vid inskrivning på gymet idag upptäckte datumet, så erinrade jag mig just dessa berättelser om ärkediakonen i Rom.
"Han hämtade ju ut rätt mycket skatteåterbäring den killen. Jag kanske skulle göra en kupp, bli rik och prisa Gud!"
"Glöm inte att han gav bort alltihop och därtill torterades till döds", stönade hustrun från strechtrummet.
Kanske bättre att leva upp till ett annat av mina namn; Kåre! Ett nordiskt vikinganamn! Men betydelsen av det namn är visst "krullhårig och viril" så det torskar där också.
Allt ska man tydligen fylla med eget innehåll...
måndag 8 augusti 2011
14,000 dagar!
Idag finns det anledning till att fira, ty idag är det 14,000 dagar sedan jag blev tillsammans med den kvinna som fortfarande är min hustru. Egentligen är det en fantastisk resa som vi gjort sedan en augustidag 1973. Det är få och korta tider när vi inte yrkesarbetat intill varandra. Numera håller vi oss till och med på vägen tillsammans när vi kör varsin Harley tätt ihop. Även till gymet går vi oftast: tillsammans! Stor husvagn har vi, ändå är det en liten plätt av denna världen som vi klarar att leva tillsammans i. Kort och gott, vi trivs ihop!
 |
| Så här kära såg vi ut 1973! Häftig permanent, eller hur? |
Generalfrågan kommer inte sällan fram i sammanhang när det uppdagas att vi hållit samman så länge: "Hur bär man sig åt för att det ska hålla?" Finns många svar och filosofier men ingen klockren ekvation. Liv är liv; dynamiskt och föränderligt. Det vanliga misstaget, som naturligtvis även vi oftar felar i, är att vi människor gärna förstorar det lilla och förminskar det stora. Förenklar det svåra och försvårar det enkla med andra ord. Smaka på den filosofin, det är den värld!
"I lust och nöd", säger vigselritualet. Så är det!
Första delen av åttiotalet fick vi av en kvinna ett vykort som sedan följt med genom år och flyttlass. Låt oss bjuda på den bilden, den är bra go! Paradis och nakenhet, men alltid skuggat av en ormdjävul som det gäller att förhålla sig klokt emot. Emellanåt får den djävulen in ett bett, så är det bara!
 |
| Kommentarer är överflödiga, men vi känner oss befryndande med paret! |
Faktiskt har vi två anledningar att fira idag. Kvinnan heter ju även Sylvia så hela Sverige flaggar idag för henne, och dottningen och några till! Hipp hipp!
onsdag 3 augusti 2011
Iron Butt
Har ju tidigare lagt ut mina välvalda tattoos här på bloggen. Just nu har jag bara en kvar (fast jag vet vad det blir härnäst!). Jag har just skrivit några rader om Iron Butt-körning med motorcykel som ett newsletter för vår klubb Malmoe Chapter. Den kanske inte läggs ut omedelbart med den kommer. Så istället för att upprepa just det temat ska jag endast visa just den tattoon.
Iron Butt är uthållighet i kombination med lite äventyrslusta. Klarar man det får man diplom och ära. Tatuering får man inte per automatik (tyvärr) men naturligtvis lät jag göra den. Den bör inte se ut hur som helst. Måns "Bad Cat" har designat den svenska varianten och en seriös tatuerare slänger skissen efter varje speciell tattoo och han bör efterfråga diplomet innan han doppar nålen!
Iron Butt är uthållighet i kombination med lite äventyrslusta. Klarar man det får man diplom och ära. Tatuering får man inte per automatik (tyvärr) men naturligtvis lät jag göra den. Den bör inte se ut hur som helst. Måns "Bad Cat" har designat den svenska varianten och en seriös tatuerare slänger skissen efter varje speciell tattoo och han bör efterfråga diplomet innan han doppar nålen!
Länk till Iron Butts hemsida: http://www.ironbutt.se/index.html
Länk till Malmoe Chapter http://www.malmoechapter.se/
Med hoj rockar livet
Det visade sig att vår Herre hade samma intresse som jag den senaste veckan; iaf väderleksmässigt! De dagarna hustrun och jag planerade att lägga harleysarnas gummi på asfalten så var det mest uppehållsväder! Det var kanske inte bara mitt intresse men tydligen ingick det i en allsmäktig plan att inte låta toalettpappersbikern lösas upp i intet. Merci!
På Hojrock, Gränsö i Västervik, var det ungefär varannandagsväder. OK på fredagen då vi kom och under konserten med Hammerfall var det perfekt sommarväder. Joacim Cans och hans Hammerfall var enligt min mening det bästa under alla åtta åren som jag besökt denna hojträff! Rikitgt riktigt bra rock med gott ös men ändå nyanser där instrument och sång går fram! Suveränt! Mera väder: natten till lördagen och det mesta av lördagen var duktigt blöt! Det gjorde fälten till slippriga och förrädiska äventyr för tvåhjulingarna. Vi satt och kurade för fukten i den lilla förtältsgården under förmiddagen och hade nästan bestämt att för första gången strunta i att köra kortegen. Då hör vi Clas Wollbergs röst utanför tältet:
"Ja, i vårt chapter har vi inga kärringar!"
Raskt drog vi på oss och startade hojarna. Med Clas och Rune körde vi slirigt över fältet och tog oss ut på den asfalterade vägen utanför slottet. Vi är inga kärringar! Vi trodde nog att det skulle bli färre som kantade kortegevägen genom Västervik men jag är övertygad om att det var fler än vanligt! Lika häftigt som vanligt och; uppehållsväder under den tid kortegen tog! Mille Gracie!
Söndagen ger oss uppehållsväder men körvägarna på fälten är duktigt slippriga! Från det vänstra fältet är det en liten överfart som vid regn blir en tjock lervälling. Tio-femton meter därifrån låg en grushög. Vi talade med Törnros MC som sköter campingområdet om att de på nolltid kunde med en grävare flytta gruset till överfarten. Men de hade av Peter Gustafsson fått nej till detta! Vi frågade om vi kunde låna spadar och skyflar så kunde vi hjälpa till att få det i bättre ordning men dylika redskap saknades! Istället sattes en skylt upp som hänvisade till att köra på fältets "gata" ända upp till vägen. Under söndagsförmiddagen blev den blötare och sämre efter all körning samt att den är väl minst tvåhundrameter lång!
Peter Gustafsson har själv tagit över driften från slottsherre Per Johansson. Men snålhet bedrar vishet. Tidigare har de två cateringtälten på campingfälten uppvisat en perfekt organisation. God och vällagad bikermat oavsett när på dygnet vi kommit. Spelade ingen roll om vi var två eller tvåhundra som just då ville äta. Lika gott och serverat med skicklighet och vänlighet. Proffsighet! Frukosten hade alltid nybakat bröd och ägg. I år var denna proffsighet bortblåst. De frallor som enligt programmet skulle vara "nybakade" plockades ur plastpåsar som förpackats bra mycket tidigare än att de skulle kunna kallas nybakade. Skillnaden mellan liten och stor frukost var femton kronor och just en sådan torr bulle. Fläskfilen översaltad. Rimmad?
Lite förväntan hade man ju på en ny regi. PG är ju inte ny att driva, han har tidigare gjort det åt Per. Men nu handlade det om egen plånbok. Där försvann visheten som en avlöning. För kontinuitet i detta evenemang var det ju nödvändigt att det inte blev sämre utan kanske tom en smula bättre och tuffare. Vädret är aldrig något att göra åt! Tyvärr blir ju alla, utställare, arrangörer och bikerbesökare lite känsligare när regnet öser ner. Men just attityden att strunta i att med enkla medel göra det bästa i uppkomna lägen är katastrofal. Inte för mig, jag kan ju strunta i att komma tillbaka. Men för arrangören, om han nu vill fortsättsa kalla det ett hoj-evenemang. Att snåla med resurser i ett cateringtält straffar sig alltid lika klockrent som att det lönar sig med bra råvaror och leende i servicen.
Så; Hammerfall var värt mycket! Att möta gamla vänner däruppe var guld värt! Bosse & Eva! Anneli! Göran i Falla! Gunilla från Fårhult, numera stadsbo! Blomsterhandlare Lars. Ted, Susanne, Ami... Mänskliga möten med värme! Men eftersmaken av neddragningar ute på fältet smakade sämre. Tyvärr!
På Hojrock, Gränsö i Västervik, var det ungefär varannandagsväder. OK på fredagen då vi kom och under konserten med Hammerfall var det perfekt sommarväder. Joacim Cans och hans Hammerfall var enligt min mening det bästa under alla åtta åren som jag besökt denna hojträff! Rikitgt riktigt bra rock med gott ös men ändå nyanser där instrument och sång går fram! Suveränt! Mera väder: natten till lördagen och det mesta av lördagen var duktigt blöt! Det gjorde fälten till slippriga och förrädiska äventyr för tvåhjulingarna. Vi satt och kurade för fukten i den lilla förtältsgården under förmiddagen och hade nästan bestämt att för första gången strunta i att köra kortegen. Då hör vi Clas Wollbergs röst utanför tältet:
"Ja, i vårt chapter har vi inga kärringar!"
Raskt drog vi på oss och startade hojarna. Med Clas och Rune körde vi slirigt över fältet och tog oss ut på den asfalterade vägen utanför slottet. Vi är inga kärringar! Vi trodde nog att det skulle bli färre som kantade kortegevägen genom Västervik men jag är övertygad om att det var fler än vanligt! Lika häftigt som vanligt och; uppehållsväder under den tid kortegen tog! Mille Gracie!
Söndagen ger oss uppehållsväder men körvägarna på fälten är duktigt slippriga! Från det vänstra fältet är det en liten överfart som vid regn blir en tjock lervälling. Tio-femton meter därifrån låg en grushög. Vi talade med Törnros MC som sköter campingområdet om att de på nolltid kunde med en grävare flytta gruset till överfarten. Men de hade av Peter Gustafsson fått nej till detta! Vi frågade om vi kunde låna spadar och skyflar så kunde vi hjälpa till att få det i bättre ordning men dylika redskap saknades! Istället sattes en skylt upp som hänvisade till att köra på fältets "gata" ända upp till vägen. Under söndagsförmiddagen blev den blötare och sämre efter all körning samt att den är väl minst tvåhundrameter lång!
Peter Gustafsson har själv tagit över driften från slottsherre Per Johansson. Men snålhet bedrar vishet. Tidigare har de två cateringtälten på campingfälten uppvisat en perfekt organisation. God och vällagad bikermat oavsett när på dygnet vi kommit. Spelade ingen roll om vi var två eller tvåhundra som just då ville äta. Lika gott och serverat med skicklighet och vänlighet. Proffsighet! Frukosten hade alltid nybakat bröd och ägg. I år var denna proffsighet bortblåst. De frallor som enligt programmet skulle vara "nybakade" plockades ur plastpåsar som förpackats bra mycket tidigare än att de skulle kunna kallas nybakade. Skillnaden mellan liten och stor frukost var femton kronor och just en sådan torr bulle. Fläskfilen översaltad. Rimmad?
Lite förväntan hade man ju på en ny regi. PG är ju inte ny att driva, han har tidigare gjort det åt Per. Men nu handlade det om egen plånbok. Där försvann visheten som en avlöning. För kontinuitet i detta evenemang var det ju nödvändigt att det inte blev sämre utan kanske tom en smula bättre och tuffare. Vädret är aldrig något att göra åt! Tyvärr blir ju alla, utställare, arrangörer och bikerbesökare lite känsligare när regnet öser ner. Men just attityden att strunta i att med enkla medel göra det bästa i uppkomna lägen är katastrofal. Inte för mig, jag kan ju strunta i att komma tillbaka. Men för arrangören, om han nu vill fortsättsa kalla det ett hoj-evenemang. Att snåla med resurser i ett cateringtält straffar sig alltid lika klockrent som att det lönar sig med bra råvaror och leende i servicen.
Så; Hammerfall var värt mycket! Att möta gamla vänner däruppe var guld värt! Bosse & Eva! Anneli! Göran i Falla! Gunilla från Fårhult, numera stadsbo! Blomsterhandlare Lars. Ted, Susanne, Ami... Mänskliga möten med värme! Men eftersmaken av neddragningar ute på fältet smakade sämre. Tyvärr!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)