På Hojrock, Gränsö i Västervik, var det ungefär varannandagsväder. OK på fredagen då vi kom och under konserten med Hammerfall var det perfekt sommarväder. Joacim Cans och hans Hammerfall var enligt min mening det bästa under alla åtta åren som jag besökt denna hojträff! Rikitgt riktigt bra rock med gott ös men ändå nyanser där instrument och sång går fram! Suveränt! Mera väder: natten till lördagen och det mesta av lördagen var duktigt blöt! Det gjorde fälten till slippriga och förrädiska äventyr för tvåhjulingarna. Vi satt och kurade för fukten i den lilla förtältsgården under förmiddagen och hade nästan bestämt att för första gången strunta i att köra kortegen. Då hör vi Clas Wollbergs röst utanför tältet:
"Ja, i vårt chapter har vi inga kärringar!"
Raskt drog vi på oss och startade hojarna. Med Clas och Rune körde vi slirigt över fältet och tog oss ut på den asfalterade vägen utanför slottet. Vi är inga kärringar! Vi trodde nog att det skulle bli färre som kantade kortegevägen genom Västervik men jag är övertygad om att det var fler än vanligt! Lika häftigt som vanligt och; uppehållsväder under den tid kortegen tog! Mille Gracie!
Söndagen ger oss uppehållsväder men körvägarna på fälten är duktigt slippriga! Från det vänstra fältet är det en liten överfart som vid regn blir en tjock lervälling. Tio-femton meter därifrån låg en grushög. Vi talade med Törnros MC som sköter campingområdet om att de på nolltid kunde med en grävare flytta gruset till överfarten. Men de hade av Peter Gustafsson fått nej till detta! Vi frågade om vi kunde låna spadar och skyflar så kunde vi hjälpa till att få det i bättre ordning men dylika redskap saknades! Istället sattes en skylt upp som hänvisade till att köra på fältets "gata" ända upp till vägen. Under söndagsförmiddagen blev den blötare och sämre efter all körning samt att den är väl minst tvåhundrameter lång!
Peter Gustafsson har själv tagit över driften från slottsherre Per Johansson. Men snålhet bedrar vishet. Tidigare har de två cateringtälten på campingfälten uppvisat en perfekt organisation. God och vällagad bikermat oavsett när på dygnet vi kommit. Spelade ingen roll om vi var två eller tvåhundra som just då ville äta. Lika gott och serverat med skicklighet och vänlighet. Proffsighet! Frukosten hade alltid nybakat bröd och ägg. I år var denna proffsighet bortblåst. De frallor som enligt programmet skulle vara "nybakade" plockades ur plastpåsar som förpackats bra mycket tidigare än att de skulle kunna kallas nybakade. Skillnaden mellan liten och stor frukost var femton kronor och just en sådan torr bulle. Fläskfilen översaltad. Rimmad?
Lite förväntan hade man ju på en ny regi. PG är ju inte ny att driva, han har tidigare gjort det åt Per. Men nu handlade det om egen plånbok. Där försvann visheten som en avlöning. För kontinuitet i detta evenemang var det ju nödvändigt att det inte blev sämre utan kanske tom en smula bättre och tuffare. Vädret är aldrig något att göra åt! Tyvärr blir ju alla, utställare, arrangörer och bikerbesökare lite känsligare när regnet öser ner. Men just attityden att strunta i att med enkla medel göra det bästa i uppkomna lägen är katastrofal. Inte för mig, jag kan ju strunta i att komma tillbaka. Men för arrangören, om han nu vill fortsättsa kalla det ett hoj-evenemang. Att snåla med resurser i ett cateringtält straffar sig alltid lika klockrent som att det lönar sig med bra råvaror och leende i servicen.
Så; Hammerfall var värt mycket! Att möta gamla vänner däruppe var guld värt! Bosse & Eva! Anneli! Göran i Falla! Gunilla från Fårhult, numera stadsbo! Blomsterhandlare Lars. Ted, Susanne, Ami... Mänskliga möten med värme! Men eftersmaken av neddragningar ute på fältet smakade sämre. Tyvärr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar