Är livet starkt eller bräckligt?

Massaker i Norge!

Det verkar inte vara jungfrutörstande självmordsbombare denna gång. En helnorsk gutt med automatgevär och kunskap om sprängmedel samt en snedvriden människosyn. Hundratalet döda... När röken och dammet något lagt sig under lördagsmorgonen och nyheterna om omfattningen av detta totalt ofattbara kablas ut till oss blev vi ju alla stumma inför det svarta och djävliga som vi hör och ser, men knappast orkar lyssna eller betrakta.

Oförstående och förbannad!

Teodiceproblematiken blir kristallklar i detta drama; hur skulle det kunna finnas en god gud när sånt djävulskap färgar verklighetens tavla i mordrött och svart förtvivlan?
För bikerfilosofen är det som allra svårast att se spår av en övergripande gudom när människans ondska exploderar med livssläckande och ödeläggelse. Tanken att en god gud tillåter detta är ju orimlig! Problematiken blir i ekvationsform:

Finns gud och sådant här händer - då är denne gud:
-kapabel att göra något, men gör det av någon anledening inte. Då är gud inte god, eller...?
-oförmögen att ingripa, då är således inte gud allsmäktig utan ganska bakbunden.

Det finns inget svar på ekvationen, icke för bikerfilosofen. Men när vi står där, förvirrade, förtvivlade och förbannade och måste ta ut riktningen igen och måste få näring och kraft att leva och älska omigen: varifrån kommer den kraften? Efter varje angrepp av död, förödelse och djävlighetens djävligaste uttryck; så reser vi oss igen.

Då smärta och död tillfogas - då är gud borta för mig.
När vi ska bygga liv återigen, ifrån ondska, ur förtvivlan; där är gud nära och stark.

Egentligen är det nog teologi som jag uppfattat den genom skrift, historia och eget liv: att vi måste formulera våra frågor inför det tunga och svåra, fast svaren inte finns.
Men däremot mitt i skiten och snörvlandet glittrar det av det oskattbara:

En skatt i leråker
Lyssnande medmänniskor
Tårar som torkas under tiden de rinner

Under lördagsförmiddagen har jag nynnat på Börje Rings sång:

När människor snuddar och rör vid varann
med allt det som livet lärt
När erfarenhet byts mot erfarenhet
drömmar mot verklighet
När sörjande, sargade mänskor får tröst
av dem som kan tröstandets konst
Då skymtar en Kristus som livet vann
i vanmakt och nederlag

Drömmar om liv, tankar om hopp
finns rotat djupt inom oss
från början var det tänkt
Kom sitt hos mig
jag behöver dig
Du är skapad av den störste
och tillsammans får vi liv


Livet! Starkt eller bräckligt?
Paradoxalt nog är mitt svar: Både ock!

Fy fan för dessa yttringar av ondska!
Tack Gud att vi orkar gå vidare!

Ungefär så...