Alea iacta est

sa Ceasar. Tärningen är kastad!

Häromdagen när vi kom till Tobisviks camping blev uppmärksamheten stor kring en pryl vi ämnade bära in i vår husvagn. Svärsonen lyckades nämligen på Svedala marknad att med endast en tia och femton sekunder meddelst en robotarm och ett joystick lyfta hem en erotikhöjdare:

Maj fick tag i den och jublande sprang hon runt på campingen och jublet och fnisset låg i samma intensitet.

"Får vi låna den?"

"Vad kostar den att ha en timma?"

Alea iacta est!

Denna vecka kan ledbrutna herrar ses med händerna mot ömma ryggar och kvinnorna  mera liksom flyta fram - men blickarna med sin förnöjsamhet och glöd är ljuvlig. Vi struntar i om det regnar - Leve Passionen!

Fruntimmersveckan har verkligen levt upp till sitt öknamn "pisseveckan" i år. Det har inneburit att vi kört mera hoj än någonsin:

Tog en härlig tur genom Skåne upp emot nordväst och dundrade på låg höjd in i Bohuslän. På klipporna njöt vi nyfångade räkor, drack sval kalifornisk chardonnay och njöt då solen vätte sitt blonda hår i havet.

Körde rakt över Sverige norr om Vänern och Vättern, pulserade med W-Twins ner igenom Småland och intog Öland. Där var det alvar när ovädret från öst gjorde blixtanfall. Magiskt när detta trolska landskap lyste upp som av norrsken när blixtarna avlöste varandra! Vi flöt fram och planade på vatten vatten vatten...

Fäste sedan solen på pakethållaren och föste ovädret framför oss; la gummit på ostkustens asfalt hela vägen upp till Höga Kusten. Rökta flundror och källarsval pilsner i Sundsvall och några välsmakande renklämmor vid nakenbadet i Piteå!

Sverige är fantastiskt och det är enormt så mycket man hinner under en regning vecka i en förtält på en österlen. Med kartbok, fantasi och ett antal kylda drycker i kylskåpet. Men pisseveckan ska vara slut och nästa vecka hoppas vi på bättre realväder ty då är det ju årets HojRock på Gränsö uti Västervik. Får se om vi tar med tärningen...

För några veckor sedan hörde jag på radion om en lirare som sade sig vara ivrig biker samt filosof med österländsk prägel.

Det ligger kanske nära min egen programförklaring; Bikerfilosofen med österlensk inriktning. Ruggigt nära i stavning och uttal men oceaner mellan dem!

Österländskt är nog magrare, mera pling-pling och bena i kors medan österlensk filosofi lutar mera åt livsnjutande i kombination med en korsmärkt själ. Skåne är som en fantastiskt dimantring och Östelen är dess dimant! Sceneriet ute på fälten är bedårande och livsbejakande; färgerna då skörden skiftar från nyfärsk grön till spänstigt gul och sedemera till mognad och mättnad med toner av mässing och guld. Landskapet är format med höjder och dalar till sinnlighetens max.

Kustremsan som gifter samman hav och land skiftar i sin röst från dag till dag, minut för minut - trots att dess rörelse är densamma sedan urminnes tider. Havet är som en hungrig älskare som varierar sitt närmande efter vindens temprament, ömsom vilt och omättligt då dess kraft drabbar land, än i lugnare tempo med svala kyssar som vid varje andetag lämnar sanden fuktig och tung - ivrigt väntade på nästa våg.

Här hämtar vi styrka, här tar vi ut oss.

Snart ska det väl ha regnat över! Då ska jag skjuta undan pyramiderna av tomma ölburkar vi byggt utanför tältet och gå för att leta rätt på i vilken vagn tärningen befinner sig.