Tillåt er själva!

Sista Zoegas Julkaffe!
Når nästan ända fram till påska...

Julen varar in till påska...
I alla fall julvädret!
Den lysande tussilagon bröt nacken av sig...
SMHI spår trettio centimeter snö i veckan... Djupt...
I Skåne!

Jag vände mig om...
tyckte inte att jag såg några spår...
När syns jag!
Vilka avtryck gör vi?
i andra, i oss själva, i livet självt?

Skär jag in i tiden och filosoferar här i Bikerfilosofens garderob
jo men då finns jag
När finns du?

I spegeln ser jag mig...
Sovrumsspegeln är inte bra...
Hallspegeln... och spegeln uppe på toaletten är bättre... rent Ok...
Speglarna i andras ögon kan vara ok
Beror ju på
vad jag säger
gör
uttrycker med mimik & personlighet.
Jag är lätt avläsbar
har jag förstått...
Det verkar synas vad jag tänker...
ofta vet jag inte själv vad jag tänker..
Vad ska jag tänka om det?

Finns det inte väldigt många förbudsivrare i samhället just nu?
Visst:
inte hade tobaksrökning legaliserats om den prövats idag...
inte hade bilkörning varit tillåten i sin nuvarande form...
                        Möta varandra i hundra knyck... en meter från varandra? Aldrig!
Vapentillverkning? Självklart icke!

Motorcyklar?
Narkotika? Naturligtvis inte!
Fängelse?
Finns mycket att fundera över...

Samhället måste förstås pröva, sålla, vaska, jämför, väga, mäta, sortera, dissikera...
Men mycket måste väl individen själv avgöra...
Förbud? Tjååkit

Pover Ramel hade en liten dekal på insidan av cigarettetuiet:
Rökning Förlåten!

Hustrun och jag tycker om att göra bilresor...
Är det mer än cirka tre timmar så blir det kaffekorg med!
Åsså ett litet bröd, en liten skål med vår äggröra;
Hackat hårdkokt ägg, dillkaviar, majonäs och salt!
Mums fillibabba!

Finalmente: Mars!

Äntligen är februari slut!

Det är en djävulsk månad...
Isande kall.... temperaturen visar inte alltid så extremt låga värden, men
vinden; den kolossalt isande och genomgrymma vinden drar genom märg och ben...
Å det är långt till jul..
Å körväder är ju inte att tänka på...
Men nu är den över!
Mars!
Hustrun ropade till under bilfärden till job idag så chauffören nästan fick sladd:

- Tussilago!

Den lilla gula fläcken har hon en oerhörd blick för!
Tillika vintergäcken, blåsipporna och vitsipporna när de kommer!

Det är inte länge sedan det var mars.... det går fort, februari till trots!

Ett typiskt manligt tidsperspektiv är visst att vi ser tiden linjärt...
Ungefär som Linus på linjen; vi traskar framåt, möter nya
människor    händelser  glädje   sorg    stötestenar
...men ständigt framåt...

Det sägs att det är mera kvinnligt att betrakta tillvaron och tiden mera som en cirkulärt skeende; allt återkommer; gång på gång...

Nu känns det ju så; rent årsmässigt cirklar det ständigt tillbaka
om och omigen...
lite äldre (mognare?)... men alltid tillbaka ändå.

Johannes Söderberg, präst och producent, skissade lite annorlunda:

En kombination; eller kanske en helt egen variant!
Framåt i livet...
Men någonstans kommer nedgången  frustrationen   kollisionen   sorgen   tragiken   döden   graven...
och livets linje doppar neråt...
Känns som om det går neråt och bakåt....
Men även den pendeln vänder...
uppåt... och till och med högre än förut....
och vidare framåt!

Den är bra!
Superb!
Den är tagen!

Nu är det mars! Finalemente!