Finalmente: Mars!

Äntligen är februari slut!

Det är en djävulsk månad...
Isande kall.... temperaturen visar inte alltid så extremt låga värden, men
vinden; den kolossalt isande och genomgrymma vinden drar genom märg och ben...
Å det är långt till jul..
Å körväder är ju inte att tänka på...
Men nu är den över!
Mars!
Hustrun ropade till under bilfärden till job idag så chauffören nästan fick sladd:

- Tussilago!

Den lilla gula fläcken har hon en oerhörd blick för!
Tillika vintergäcken, blåsipporna och vitsipporna när de kommer!

Det är inte länge sedan det var mars.... det går fort, februari till trots!

Ett typiskt manligt tidsperspektiv är visst att vi ser tiden linjärt...
Ungefär som Linus på linjen; vi traskar framåt, möter nya
människor    händelser  glädje   sorg    stötestenar
...men ständigt framåt...

Det sägs att det är mera kvinnligt att betrakta tillvaron och tiden mera som en cirkulärt skeende; allt återkommer; gång på gång...

Nu känns det ju så; rent årsmässigt cirklar det ständigt tillbaka
om och omigen...
lite äldre (mognare?)... men alltid tillbaka ändå.

Johannes Söderberg, präst och producent, skissade lite annorlunda:

En kombination; eller kanske en helt egen variant!
Framåt i livet...
Men någonstans kommer nedgången  frustrationen   kollisionen   sorgen   tragiken   döden   graven...
och livets linje doppar neråt...
Känns som om det går neråt och bakåt....
Men även den pendeln vänder...
uppåt... och till och med högre än förut....
och vidare framåt!

Den är bra!
Superb!
Den är tagen!

Nu är det mars! Finalemente!