Den vår di svage kallar höst!

Efter två intensiva arbetsmånader har vi några fria dagar. Vi säljer ju fritidsfordon; husvagnar och husbilar och ja; vi lever som vi lär. Alltså lägger vi in lite kläder för en långhelg, en nybakad kycklingpaj och några pilsner i kylen, kollar grillbriketter och väljer med omsorg ett par flaskor rött vin och synar av nivån på maltwhiskyn i barskåpet; YES husvagnen är laddad!

Två sorters fritidsliv på hjul värdesätter jag mycket högt; köra Harley Davidson och leva bikerlivet samt att vistas på vägar och preparerade ängar, dvs campingplatser, med vår Kabe husvagn. Eftersom hösten nu är så långt kommen att vägarna oftast är våta och rejält dekorerade med förföriskt hala och färgranna löv, samt att temperaturen flyter mellan sisådär sex och tolv celsiusgrader så blir det ett naturligt val till husvagnens fördelar.

Kabevagn på Evedals Camping, Växjö

Naturligtvis finns det med- och motmänniskor som hävdar att dessa fordon med sina respektive liv är så olika varandra att de är oförenliga. Vet hut och skäms på er! Livet ska enligt min mening vara så mångsidigt som möjligt. Allsidigt är omöjligt för en ensam människa, men mångsidighet kan eftersträvas! Visst; jag har stundtals bekymmer med outfiten: ska jag ha svart T-shirt, kängor, skinnpaj och en luva ner till ögonbrynen eller tattersallrutig skjorta, modeanpassad halsduk, snyggjacka och hatt? Men det tar jag för den överflödsglädje det innebär att leva många liv!

Körde efter butikens stängning till Växjö och Evedals Camping. Regn och mörker gör färden lite tung men vi var framme vid halv niotiden om aftonen. Stödben och en strömkabel. "Någonting att äta, någonting att dricka, någonting att älska och att hålla kär..." Sover sedan djupt en medvetslös natt och vaknar på förmiddagen till en enastående höstdag! Skönheten målas in i min själ genom alla sinnen. En behaglig dimma lyfter ur sjön, friskheten i luften är gnistrande och naturens mognad är ren balsam.

Jag är medveten om att det finns många som gästas av ångest och tungsinne när hösten klämmer åt. Vår och sommar är även för mig enastående, inte minst för det motorcykelvänliga klimatet. Men här kommer min dogm om hösten:

Efter det skarpa ljuset och sommarens vassa kanter kommer mjukhetens färger. Höstens fuktighet är ingalunda rå och grå, den är frisk och mångfacetterad. Höstens pensel kommer med en befrielse, den laverar ut det hårda och skapar en behaglig atmosfär. När dimman flyter över tillvaron uppstår en befriande och försonande attityd. Grovheten spricker och plötsligt finns utrymme för en innerlighet; sommar är utsida, höst innebär insida. Det som vid en hastig och slarvig blick kan uppfattas som grått och trist är faktiskt precis det motsatta! Varje vattenmolekyl i dis och dimma hämtar allt det sparsmakde ljus som finns att få och ger ett eko av skapelsens "Varde Ljus, Fiat Lux".


Jordbrukaren har plöjt åkrarna och en dynamisk vila ligger som notlinjer och väntar på livets ton. När frosten under november nyper till uppstår en silverklang. De svarta fårorna glittrar i kanterna och de löv som i somras var tjocka och läderartade är nu tunna, spröda med guld och mässing i höstlig karaktär. Våren är spänstig och knoppig. Hösten är mognadens essenser; likt ett vin som åldrats till perfektion! Våren är plötslig insikt om att tillvaron behöver klädas; hösten är avklädande till nakenhet.

Båthus i höstskrud på Lysingsbadet

Att få vara ledig några dagar och trampa ut i detta är att leva en saga i verkligheten! Det "är den vår di svage kallar höst".

Det runda livets glädje!

Nedanstående blogginlägg är en del av mitt Newsletter för Malmoe Chapter Sweden. Den hemsidan är också öppen och kan besökas. Där redovisas livet i text och bild för en levande mc-klubb.
Här är adressen:
http://www.malmoechapter.se/  
Välkommen dit! Men eftersom det finns starka och för europas biker dystra krafter i rörelse vill jag även ha denna text på min bikerfilosofens blogg!

Ingen kan med säkerhet veta när hjulet uppfanns, eller möjligen upptäcktes. Fast forskarna är faktiskt hyfsat ense om att det inte är så väldigt länge sen! Sk ”moderna människor”, och då avses inte att vi är utrustade med iphones, datorplattor och internetbank, har faktiskt inte funnits mer än cirka 100 000 år, i runda slängar. Vi som har kört Iron Butt har ju perspektiv på det här med tid och avstånd och därmed bärare av insikten att 100 000 år inte är så jäkla mycket. Räkna sen bort sisådär 95 000 år och då är vi någonstans kring 3 – 4000 år f Kr. Längre tillbaka tror man alltså inte att människan haft glädje och nytta av hjulet. Men att det är en stor händelse för människans historia är vi väl alla ense om! Drejskivan var troligen bland det första och den förtjusningen kan vi tänka oss in i ty än idag sitter kulturbärare böjda över en lerklump och formar den med blöta händer. Till konst och bruksföremål. 

I vilken riktning och ordning snurrade sedan hjulets historia? Måhända en fascinerad krukmakarfar som av centrifugalkraften fick sitt fina kärl avkastat och som efter den första besvikelsen fick snilleblixten och idén till en större skiva och en karusell för byns alla ungar!? Något ljushuvud reser skivan upp och ”hurra”; så lätt den då kunde transporteras! En skiva under flaket och vips fick rullebôren sin födelsedag. Två hjul under plankorna så hade man ett hjulförsett fordon.

Resten är historia. Till glädje, markerövring, förflyttning och allmännytta för jordens alla kulturer. Rockringar för svettiga bantare. Rondeller där alla hjulburna fordon möts och skiljs. Av fordon finnes i denna världen legio varianter; enhjulingar, tvåhjulingar, trehjulingar, fyrhjulingar, sexhjulingar, åttadito, tolvdito och säkert både trettiotvå- och sextiofyra-varianter i machoformat.

I den kultur vi rör oss är det tvåhjulingen som driver oss till glädje, berusning och eufori! Hoj så roligt vi har med hojar på hjul! Vi kör ibland ensamma, stundom två & två, kör i smågrupper eller då & då i stora korteger. Bakom solglasögon och visir sitter glittrande ögon och vi har all möda i världen att inte låta vårt inre leende öppna våra läppar till höga skratt.

Därför är det nu så oerhört svårt för oss att förstå de människor som lägger ner hela sin energi på att försöka kasta käppar i hjulen för oss som älskar att köra motorcykel. Tyvärr finns det ett antal sådana makthavare ut över världen. I Sverige och i övriga Europa i alla fall och kanske också i övriga världsdelar. De gör sitt yttersta för att vår frihet ska begränsas och glädje stympas. Det finns alltså de som sitter i små glasburar i maktcentrat och grunnar hur de ska få igenom sina förslag. Dessa människor skissar på samhällen där motorcykeln har marginaliserats till små surrande symaskiner och bikern till självlysande dagisbarn. Det är oerhörda inskränkningar på människors frihet i att själva välja och leva det liv man önskar. Tyvärr är det inte svårt att se hur ett pappersarbete växer i en skendemokratisk ordning. Betänk deras instängda värld, hur de kacklar ihop sig med andra i dessa burnästen och hur de genom politisk byteshandel bygger vidare på förslag som för oss ute i verkligheten är absurda och kränkande. Plötsligt ligger färdiga lagförslag på borden!

Har dessa människor fullständigt tappat sin barndom? Eller har de aldrig fått någon glädje som de kan transformera andra människors skratt igenom? Aldrig byggt vattenhjul i bäckens levande vatten? De har definitivt aldrig fått förmånen att färdas på en motorcykel genom en skapelse som formligen slösar en överflödsgenerositet in i alla våra sinnen! De har missat det nära och aldrig fått se horisonten förflyttas utefter färden i tid och rum! Har de aldrig snubblat in i lustens runda tillvaro? Nej fastmer tycks de slagit upp glädjens blodomlopp och inte ens observerat att de blivit blodfattiga då livsglädjens ådra tömts.  Hur har de så fullständigt tappat det runda i tillvaron för att se världen så fyrkantigt?

Det runda bordets riddare fick den hierarkiska kyrkan att bli fyrkantig! Fyrkantskurvan i en billig inverter hotar att ta sönder elektronik som behöver den rundade sinusspänningen! Fyrkantigt liv är tråkigt, runda och mjuka kurvor får det att bubbla under hjärtat. Fyrkantiga meningar har ingen hållfasthet medan runda ord är roliga!

I vårt eget land har vi politiker som nu jobbar för att få till stånd en ändring av yttrandefriheten för att tex ge krogägare rätt att hindra bikers som bär klubbväst inträde. Detta har ju redan prövats, i Eskilstuna 2009 försökte man förbjuda mc-västar på restaurang men fick då bakläxa av Förvaltningsrätten. Nu vill Morgan Johansson (S), medlem i justitieutskottet, se över lagen för att inkräkta på denna frihet. Enligt en artikel i Sydsvenskan stänger inte justitieminister Beatrice Ask (M) dörren för detta. Således en rörelse igång som dömer hund efter håren, drar alla över samma kam och silar mygg medan man (S)-väljer kameler. Partitillhörighet spelar alls ingen roll men här blir det viktigt att försöka påverka de som ska vara våra folkvalda. Det är självklart bra att arbeta för att försvåra brott, med det är ingalunda så att kriminalitet sitter i en klädsel eller ett attribut för en biker! Lite mera nyanserat synsätt bör vi få kräva. En miljon HOG-are över världen = kriminella för att vi önskar visa och ha samhörighet med andra som delar vår livsstil? Absurt!

Samhällsfarliga glassätande biker vid slussarna i Söderköping

Naturligtvis har vi vår synvinkel på ovanstående frågor! Vi har vårt paradis där vi ser dessa politiker och tjänstemän som den lömska ormen som sammetslent bygger en verklighet av sanning och osanning och på så vis vilseleder en allmänhet. Å andra sidan är det vi som i deras ögon är de som hotar det goda livet i deras paradisliv. Samtal och lyhördhet är nödvändigt för att identifiera vad som står för ormen i paradiset. I en demokrati lagför vi individer, inte kollektiv! Det är aldrig så enkelt som det ser ut! Vi måste hantera kunskapens frukt – på gott och ont, helst tillsammans med politikerna. Men begriper de inte så röstar vi fram någon annan, så det så!

Hur tiltar man hela SJ?

En trivsam kvinnlig småländsk vän är yrkesverksam som fjärrtågklarerare. Det är en syssla som ger makt och innebär kolossalt ansvar. Samt förstås en hel del risker... Hur bär hon sig åt för att tilta SJ-systemet och låsa fast tågen i sina positioner intill den optimala ångestnivån?

Jo när hon böjer sig långt ut över sitt enorma tangentbord och därmed lägger "bupparna" (hennes eget uttryck) på ett stort antal av de aktiva tangenterna och föder på så sätt in alla impulser i systemet på en gång. Tågen stannade i sina positioner och hjälp fick tillkallas. Det är kvinnlig makt med egna vapen!

Detta är inte de aktuella bupparna,
endast en visualisering av vapensystemet!

Imse Vimse Spindel - klättrar upp igen

Under sensommar och höst syns spindelns verkningar tydligare än annars. Fukten gör hans väv tjockare och avslöjar hans fångstredskap. Eller är han mer ivrig och arbetsam då mörkret är längre?

Med barnen sjunger vi: 
Imse Vimse Spindel klättrar upp på tråd
Ner faller regnet - spolar spindel bort
Upp stiger solen - torkar bort allt regn
Imse Vimse Spindel -klättrar upp igen.

Den lille rackaren får alltså ständigt nya chanser. Trots hans mordiska sinnelag som aldrig förändras så föräras han oupphörligen ny kraft till att väva mera fångstnät för att lura in de aningslösa i. Om inte en högre makt, dvs människan, träder in i hans värld och krossar honom!
Men spindelns sätt är ju dennes natur, väl? Han vet inget annat om. Väva - fånga - döda - äta! Inte kan vi ålägga honom någon skuld för detta?

Med människan är det annorlunda. Förstås!?
Av henne kan vi avkräva det totala. Att hon (märkligt att vi gärna beskriver människan i gemen med ett feminimt genus...) ska kunna väga ont och gott, rätt och fel och utifrån det alltid göra rätt. Gör hon fel; begår brott ska hon straffas.
Detta resonomang är jordens samhällen hyfsat överens om. Fast vi har väsentligt olika uppfattningar om vad som är rätt och vilket som är fel.
Vad är brottsligt i sin kultur?
Så finns sådant som är juridiskt legitimt i ett samhälle men moraliskt förkastligt. En gråzon...
Straffsatserna som följer på kriminellt beteende är oerhört skiftande beroende på var vi är över vår jord. I somliga kulturer hänvisas till Gud, eller Allah, och så vägs, mäts och rannsakas människor efter en av människor utformad lag, fast den tillskrivs ett fenomen kallat "gud". I den meningen är det bra att vi har ett sekulariserat samhälle som skiljer på det ena och andra - men att religion och värld; kyrka och stat, går in och speglar och befruktar varandra.

Vi har med andra ord ett formligt gyttjer av lagar, skrivna och oskrivna, som ska balansera individers rätt och skyldighet i ett samhälle.

Är vi lika inför lagen? Nej verkligen inte! En vaneförbrytare kan få hårdare straff vid förnyad brottslig gärning - å andra sidan finns rabattsystem vid flera åtalspunkter. En förstagångsbrottsling kanske ses med mildare blick och kan komma lindrigare undan. Om en sk offentlig person skor sig på andras bekostnad blir vi rysligt upprörda över handlingen och bristen på respekt och ännu mera om vederbörande inte får ens en reprimand medan en person ur allmogen får betala tillbaka pengar om han fått ersättning ur dubbla kassor.

Det kan finnas förmildrande omständigheter. Trasslig barndom. Man är på fyllan vid tillfället för brottet, kanske är man av andra grupper och individer lockad, hotad eller så fanns en psykisk åkomma precis vid tidpunkten.
Juridik är ett riktigt snårfält där lagar, beviskrav och åsikter blir till hätska färger på paletten.

Att i denna sumpmark; snårskog av djävulskapets rötter endast se vår tillvaro i endast svart eller vitt blir för mig omöjligt. Det känns totalt omöjligt att det bara finns en sanning - oavsett hur scenariot har blivit!

Somliga vill vi samfällt hämnas; vi lyfter till och med fram den gammaltestamentliga måttstocken; öga för öga, tand för tand. Att höja rösten för dödsstraff gällande norrmannen som med berått mod mördar nästan hundratalet medmänniskor är inte fjärran.

I andra situationer bör vi kanske lyfta fram blicken som ger tredimensionella effekter. Att snabbt och skoningslöst binda andra i deras nederlag och misstag ger ännu mera salt i öppna sår. Jag hör också invändningen "kyrkprat"! Bra! Om det budskapet ska ha någon relevans ska det nämligen ut i öppna sår, blod, sorg, ånger och förtvivlan. Mjukvaran måste ut för att tvinnas in i samhällets skelett.

Det är ur min synvinkel nödvändigt att skapa balans mellan sin egen ånger och besvikelse; urholkningen av sitt egokapital och å andra sidan - samhällets och medmänniskors krav på bot och straff.

Omigen: Tage Danielsson; Länge leve nyanserna!

Mens sana in corpore sano

För att fortsätta den inslagna vägen med latinska citat så kan möjligen rubriken passa.

En sund själ i en sund kropp

Det nyttjas väl ofta som ett hurtfriskt "Arne Tammer-uttryck"; dvs man säger det med tacksamhet när man tränar kroppen och utgår från att själen redan är frisk och i evighet behåller sin fräschör.  Fast egentligen är det nog alltför sällan som själen får någon träning, den blir gärna styvmoderligt behandlad i tron att den klarar sig själv. Det latinska citatet är förresten faktiskt ryckt ur sitt sammanhang.

Det är Juvenalis som i en längre mening sade så här;

Orandum est ut sit mens sana in corpore sano

vilket utläses: Du skall bedja för att få en sund själ i en sund kropp.

Dvs koncentrationen ligger faktiskt på själens övningar mera än det fysiska! Woops.

Sedan några år sliter jag på Istvans Gym uti Svedala.
Jag är ju lite halvtokig i att hålla lite koll på livets dagar så i går hade jag varit vid fyrahundra tillfällen.

Idag adderas mina gympass till fyrahundra!

-         Varför; kan man undra?

Fick rådet av hälsans guru:

-         mindre fokus på fatness

-         allt ljus på fitness

Så vi skippar light

-         till förmån för right

Språkligt trendigt och rätt

-         å fysiskt i gymmet på bästa sätt

Easy peacy japanese

-         nej; detta är ingalunda easy

Pressar och drar 29 ton per pass

-         det är ingen stackares lass!

Fit & Fat – Right & Light

en ständig kamp, i livets fight.

Fast i går blev det två gånger på samma dag... Skulle "bara" lyfta i en matkasse i kundvagnen och plötsligt vek sig musklerna i vänsteraxeln. Löjligt! Jag tror att jag är stark ju! Istvan tittade lite på mig, ungefär som Baloo som när han såg Mowli och uttryckte: "Störtlöjligt, var inte så stöddig lilla pysen". Nu sa han faktiskt inte så utan drog mig medlidsamt in till sitt skötrum och placerade mig först med ansiktet åt svarta tavlan där han pedagogiskt ritade upp hur jag såg ut. Uppifrån... Sedan fick jag vända mig mot väggspegeln när han berättade vidare om hur lätt det är att fela.

Ack ja; det är minsann inte bara till att dra ton på passet; det ska göras i rätt vinkel också.

Undrar förresten om det går att finna ett latiskt citat för
En sund själ i en rund kropp...

Citatet

An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur?
Vet du inte, min son, med hur lite förstånd världen styrs?
Det är intressant, lärorikt och klokt att studera filosofiska citat. Där kan man lära sig mycket under eftertankens mjuka ljus. Det finns förstås mängder med källor att ösa ur när det gäller att finna gamla klassiska citat av tänkande greker, romare och andra odödliga filosofer. Men ibland glimmar det till även i nutid! Nu vet jag inte om nedanstående citat är helt egentillverkat eller om han funnit det någonstans. Ovidkommande; det är fullt av realism, humor och en begåvning att se på livet lite från sidan.

Se inte så sur ut Bikerfilosofen.
Livet är ingen bur!

I sydsvenskan, 1 oktober, lade man ut ett citat som förtjänar att memoreras in till ett ledmotiv. Kenneth Bengtsson, vd i ICA och ordförande i Svenskt Näringsliv svarade på frågan om han hade någon levnadsregel. Hans svar:

"Ta inte livet för allvarligt.
Du kommer ändå inte levande ur det."

Smaka på den!

Nu ska jag söka efter något att ge hans tes en antites....

Lycka över en oktoberdag!

Förr hade vi fyra årstider och de var, i alla fall i mitt minne, hyfsat stabila och återkom allt enligt rörelserna på jordens axel samt solens och månens tillitsfulla liv. Våren fick vara vår med en rörig mix av fukt och värme och pastellgrönskans starka vinst över rossliga fjolårslöv gav vinterhjärtat en välbehövlig elchock.
Sommar var en naturlig balans av sol och regn i lagom doser.
Numera är dessa Quattro Stagioni förvirrade, ja inte ens pizzan ligger uppdelade i fyra fält längre. Sommar verkar bli en regnperiod av djungelmått och förresten så ger den sitt bästa väder då vi förr hade vår. Ur led är tiden!

Men fröjd och lycka; Britta tycks ha sin styrka kvar. Ja OK, hon vecklade ut sitt brittsommarväder någon vecka för tidigt enligt kalendern men ack så välkommen den senaste veckans värme var! Efter att ha jobbat en stund under första lördagen i oktobermånaden så grenslade vi med iver våra Harley och gasade lyckliga ut i Skånes enastående landskap.
 

Stor glädje när solhatten hängdes av
och husse drog på hjälmen!

Vägarna var forfarande torra och inte alltför många luriga löv skrämde oss under vår tour. Lämnade Svedala och körde vägen över Tittente, upp till Sturup flygplats och den kurvigt sexiga vägen utanför flygfältet. Toppeladugård och Genarp; vacker hojväg. I Veberöd  körde vi ut över det militära övningsfältet som i sin topografi mest liknar en afrikansk savann. Vi hade inte blivit förvånade om det stått ett par giraffer och tuggat på björklövens gula toppsallad.

I Harlösa samhälle kör man sakta vid utfarten så man hinner få in nostalgin vid den gamla BP-macken. Värd en avstickare! Vombsjön ligger livgivande och andas tydligt nedanför vår väg. Gnuggar asfalten genom lövskogarna och drar nittiograders vinklarna runt murarna kring Övedskloster. Magnifikt!

En kopp kaffe och en muffins på Flygrakans Café för att sedan smyga hem genom Snogerödsskogarna och Svaneholmsparken. Några kilometers highway mellan Skurup och Svedala.
Lyckan av välbefinnande när vi backar in våra Harley i garaget är på max.