Å andra sidan är det vi själva som vevar den roterande tunnan, både rädda och ivriga att stanna rörelsen, föra ner handen och hoppas få en vinst. Inte nödvändigtvis en högvinst, men att få tag i något som passar; en attraktiv rebus där man anar att man måste lägga ner tid fast man vid blotta åsynen känner kittlingen av att bli berikad.
Ganska ofta funderar (filosoferar) jag över vilka färger och koder som bäst beskriver mig själv. Ständigt dessa små och stora val som lägger nya trådar till den väv som är just jag. "Fråga kroppen", säger coach Pia, men den ger inte alltid svar på mina frågor. Den kan istället ge oönskade repliker som jag inte alls är betjänt av för att vara rakryggad.
Intressant ord..."rakryggad". Nyttjas ju allra mest i mental mening; att vara oslingrig, karaktärsfast och pålitlig. Fastän Istvan på Svedala Rehab jobbar starkt med min böjda hållning så är det inte det rakryggade, hans idé om kroppshållning är långt ifrån det mentala! Både kroppshållning och det rakryggade behöver visst en livstid för mig. För alla?
Tillbaka till den röda tråden (varför den nu ska vara röd?).
Den gångna helgen har vi genomfört the 6:th Summerparty i Malmoe Chapter Sweden, MCS. Det kändes lyckat och det fanns något för de cirka 120 olika personligheterna. Fest med dans, mat och eldvatten, tävlingar under temat Pochahontas & Lucky Luke, kortegekörningar och tillfälle för samtal. Bland annat dryftades just grunderna för vår och andra besläktade harleyklubbar. Och, jag är medveten om att man inte ska inleda en mening med "och", och just därför är det så spännande: det sticker nämligen ut; och det gör också Malmoe Chapter Sweden!
På våra västryggar bär vi rakryggat det stora HOG-märket - men vi är inget regelrätt HOGchapter. Då måste man ha en dealer, en harleyförsäljare på orten och man är nära knuten till dennes liv och beslut. I Malmö finns ingen sådan handlare men vi finns ändå! Men MCS har i sina stadgar att vi individuellt måste tillhöra internationella Harley Owners Group, och på den grunden kan den enskilde vara medlem i MCS.
Men ett dilemma är att vi ändå inte är rumsrena i HOG-världen. Som Chapter.
Koderna stämmer alltså inte riktigt överens.
Vi får en filosofisk ekvation:
HOG international grundades av Harley Davidson 1983 och innan året var slut fanns det 33,000 medlemmar i nordamerika. Idag finns det mer än 1 miljon medlemmar världen över. Välutvecklat och välorgansierat. Det är en stor och präktig familj som det å ena sidan kan vara ståtligt och intressant att vara medlem av och i. Men om vi betraktas som ovärdiga och behandlas styvmoderligt istället för med ömsint moderlighet - ska vi då vara kvar i familjen?
Vi fortsätter ekvationen: Om vi håller kvar vårt individuella HOG-skap så är vi fullvärdiga individuellt och kan åtnjuta familjens storhet och olika program och träffar worldswide. Samtidigt är vi mera oantastliga för andra bikerorgansiationer som annars kunde ha åsikter om vårt eventuella val av andra namn, färger och symboler. Och eftersom vi känner starkt för devisen
Ride Free - Ride Independent
så är vi således mera fria som ett fritt chapter - om vi är knutna till HOG! Paradoxalt och ett dilemma. Om detta samtalades det lite mellan intresserade människor från Sverige, Tyskland och Frankrike. Det finns "chapter" där medlemmarna inte behöver vara medlemmar i HOG såväl sådana som har gjort som MCS.
Rätt eller Fel?
Tombolan snurrade - fast vi vet ju inte vilken lott som är den bästa...
Jag har alltså svårt att riktigt bestämma vad jag tycker - även om flera olika lotter är utrullade och vi skönjer dess mönster. Innanför eller utanför? Å personligen gillar jag HOG-tanken; en del av en miljonhövdad skara med samma märke. Å andra sidan tycker de att vi inte ska få finnas... Oönskad! Dilemma!
Men det filosoferades även grenslandes våra Harley. Det är ett av de bästa ställena att göra det på; med benen på ömse sidor av denna W-Twin. Impulserna flödar in snabbare än vägmarkeringarna, kvickare än naturens alla dofter och raskare än motorns varvtal; nåja i alla fall på tomgång.
Vid ett brake för utdelande av kort i vårt Poker Run körde Road Captain Rune rätt ut i spenaten! Men han hade gjort research och förväntade sig att vi alla skulle göra samma sak för att parkera hojarna. Hälften följde honom och den andra halvan ställde uppe på den breda vägen.
Rätt eller Fel.
Exempel på Harleyfilosofi ur gräsrotsnivå! |
På festen hade vi dekorerat med en totempåle. En sådan är ju bestående av bilder och associationer till något som har stor betydelse för gruppens liv. Indianerna hade sina idéer om det. Vi har vår Harley Davidson!
Dotter Sara; Konstnärlig ledare! |
En helig totempåle byggd av Sydsvenskan och klara färger! |
Färdigt resultat i fokus i saloonen! |
Vi borde kanske kört in en riktig Harley oxå! För den häftiga symboliken.
Men det var för anakronistiskt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar