Malmö Redhawks - och andra hjältar...

I entrén på Malmö Arena står statyn av Atlas. Egentligen en föregångare till de grekiska gudarna. Hans stora uppgift är att bära upp himlavalvet och den vanligaste statyn, eller avbildningen, av honom är att han bär hela världen på sina axlar. Vi som i vårt hjärta har gladiatorerna i Malmö Redhawks som hjältar vill ju så gärna att de ska bära sin uppgift ungefär som Atlas, stark och outtröttlig.

Inledningen på säsongen 2011 - 2012 var så stark, förtroendeingivande och fylld av potens och glöd! Borta var devisen: "Inga pengar - Bara hjärta!", ty här fanns nu pengar. Förvisso affärsmagnaten Stenbecks men vi struntar varifrån de kommer, bara vi får ett starkt lag som återigen kan föra detta Malmö Redhawks till elitserien. Visst hade det varit fantastiskt om Babyhawks, det unga och friska lag som dansade över rinken då den ekonomiska situationen var kaos - men spelet bländande; om de kunnat köra vidare och låta ungdomlig styrka och respektlöshet bli ledstjärna och adelsmärke för äkta idrott! Men ekvationen går ju sällan ihop och drömmarna går i kras. Talangscouterna snor de unga och man inser att laget behöver främlinsgslegionärer på samma vis som alla andra idrottslag.

Och, som sagt; det såg så bra ut inledningsvis denna höst. Men nu, ett stycke in i spelschemat så är våra, tidigare kraftfulla spelare, så tyngda av sitt jobb att de inte orkar åka skridskor. Idag; efter stryk av jumbolaget Sundsvall, och dessförinnan Tingsryd, Rögle och och... Grabbarna har inte kul på isen! Det behöver de förvisso inte ha rent krasst; de har betalt för att roa oss. Fast det skulle de göra lättare om de hade lite kul oxå! Känns lite som Kejsarens nya kläder; "de är ju nakna". Mmm, så känns det just nu. Stympade och könslösa.

Denna bild är tagen idag då våra kämpar skrinnar in på isen. Men de syns inte! Fastnar inte på bild! Skulle kunna betyda att de håller så hög fart att de är isens fantomer: Darra Motståndare! Respekt för här sprutar vår stora Redhawks ur sig sina taggade spelare. Dessvärre var sanningen, idag igen, att dessa spelare bara var dimman ur den kalla isen. På årsdagen av Gustav II Adolfs nederlag i Lützen känner vi mera nederlagets vibrationer än Redhawks stormakt, tyvärr.

På kaffemuggen jag köpte härförleden står det Malmö Redhawks - Skånes Stolthet. Pys....

Jag våndas över det uteblivna spelet, gråter över det saknade försvaret och den uddlösa attacken. Men jag fortsätter hoppas. Vill glädjas över detta lag och känna stolthet. Jag väntar på att ert uppvaknande! Den största glädjen skulle ju vara att Malmö dundrar upp i elitserien, och Linköping kör ner i allsvenskan.... Men det scenariot ser verkligen inte ut att bli någon verklighet. Varken det ena eller det andra.

På tisdag kommer kulgrus till Malmö; ja Leksand alltså! De verkar just nu ha självförtroende och styrka. Kan bli förnedring för oss i Malmö Arena. Eller också; Linus, Jesper, Morten och resten av pågarna spänner ut sina rödhöksvingar och har roligt och vänder denna sorgliga flyttfågelsattityd. Fast den kvällen ska jag gå på styrelsemöte i Malmoe Chapter och kommer inte att se när de dessa hockeylag drabbar samman. Efter den senaste tiden är jag (nästan) lika glad att jag slipper!

Gud välsigne både Malmö Redhawks och Malmoe Chapter!