Tattoo! Storleken har betydelse

När jag för sju-åtta år sedan fick modet att skaffa min första tatuering hade jag funderat ett tag på vilken symbol jag skulle smycka kroppen med. Gör man en sådan sak vid fyrtiofem+ är det så moget att insikten om att den kommer att sitta kvar resten av livet är självklar. Man kan förstås, som alltid, se det från två sidor: Eftersom man har mindre tid kvar att leva än vad som redan har levts är det å ena sidan inte så noga med vad det blir, å andra sidan ville i alla fall jag att den skulle på något sätt kännas äkta.

Efter att ha talat om det tillräckligt ofta sa hustrun: "Nu får du ta tag i det där projektet, inte bara snacka". Så en ledig eftermiddag körde jag till Daltons Tattoo i Malmö. Visade upp min valda skiss, ett keltiskt kors i storlek ca sex-sju centimeter högt. Stefan, en stabil och erfaren tatuerare, ristade på huvudet och berättade att jag bara skulle ångra mig om jag lät göra en så liten tatuering på överarmen. Han förstorade upp till ca tjugo centimeter och visade var den skulle sitta. "Den skulle du bli nöjd med", sa Stefan. Jag kollade pris och frågade om lediga tider. "Jag har ledigt nu", sa Stefan och slickade sig om munnen. Jag blev överrumplad och var liksom inte mentalt förberedd och stammade därför något om att ..."just idag var det olämpligt..."

Jag tyckte att jag kommit långt i planeringen och ringde frun från mobilen efter en stund. "Är du redan klar", utbrister hon. "Njaej, men jag har kollat vad det kostar....".
"Hade han inte tid?" För den kvinnan är beslut handling. "Jo men..."
"Åk tillbaka och gör det där nu"!

Med andra ord; precis samma scenario som när jag köpte första motorcykeln, första HD:n, andra HD:n etc etc. När hon väl har vant sig vid tanken (längre eller kortare tid) så är det bara att agera. Ögonaböj!

Körde alltså tillbaka och med ett fånigt leende undrade jag om han kunde vässa nålen.

Detta keltiska kors är min första tattoo!

Jag ville ha en tatuering! Kunde blivit något annat men i denna symbol ligger vårt kristna arv och tro samt lite luddigare även det keltiska och kanske lite fornnordiskt i själva stilen. Han jobbade raskt och säkert och en dryg timma senare hade jag gjort det! Stefan paketerade mig och gav mig instruktioner för hur jag skulle sköta den. Duschas och smörjas, ingen sex och sprit de två första veckorna! Om det skulle uppstå akut behov av sex ifrån min kvinnliga partner skulle Daltoons tattoo kontaktas för praktiskt bistånd...
När Pocahontas kommer hem på kvällen hade jag precis duschat.

"Hur blev det? ropar hon innan dörren slog igen.
"Stefan tyckte den skulle vara lite större än min skiss"
"Får jag se då!"

Jag räckte ut armen och det uppstod ett tjut ur hustruns strupe: "så stor!" Efter första chocken fick jag (och tatueraren) klart godkänt! Storleken har betydelse, i alla fall på snygga tatueringar. Det blir lätt att det ser ut som en liten leverfläck annars. Så; ska det va - ska det nästan alltid vara större än man först tänkt!
För ett par år sedan satt vi i baren på ett hotell i Egypten och intill sitter några engelsmän. Den ena av dessa klassiskt bleka människor hade en stridsyxa på sin överarm, max fyra centimeter liten! Hustrun (min...) böjer sig fram och tittar lite närmare, ler glädjefyllt mot Mr engelsman och säger på klockren svenska: "Så löjligt liten". Han såg mycket förtjust ut för han trodde väl hon berömde den...

Jag är fortfarande nöjd med min.