Märkt för livet!

Efter mitt förra blogginlägg har jag fått några olika kommentarer, ex.vis:
"Vem är det som bestämmer hemma hos er egentligen?" eller
"Kommer inte nåt om din andra tatuering snart?"

Det första av dessa citat är egentligen ingen fråga, frågetecknet till trots. Det är möjligen en antydan, och en attityd, gentemot det avancerade spel som beslutsprocessen innebär i ett äkenskap. Det finns alltför många varianter och scenario om hur just denna kommentarfällaren har det i sitt äktenskap; skulle i och för sig vara ytterligt intressant att skissa upp dem... men: visst kan jag kommentera inlägget och därigenom öppna och blottlägga mera av detta drama men det behövs spaltkilometer för att göra det och jag är inte på det humöret. Idag. Just nu i alla fall. Hmm

Jag hade alltså låtit göra en tatuering. Någon har med ett verktyg målat en bild på min hud. Jag var inte berusad eller påverkad, inte av några droger. Klart att jag var påverkad! Varför genomför man projekt, skaffar saker eller kanske även vässar fram en ny livsstil!? Var kommer påverkan ifrån, vad ger stimulansen till förändring, förnyelse och önskan efter att byta horisont? Det kan naturligtvis inte finnas några klara och ensidiga svar på sådana frågor. Men jag tror;

i alla fall i mitt fall, att det inte endast är vad man möter sent i livet utan att det även är små influenser och frö ifrån barn- och ungdom som poppar fram som popcorn i värmen senare i livet. Fast; det fanns inga människor i familj eller släkt (mig veterligen) som körde hoj eller som hade tatueringar. Kanske att det finns någon häftig vildbastard i släktkrönikan för några hundra år sedan som med rebelliskt blod levde långt utanför lagom-mallen och som genom fortplantningen sprutade bläckfyllt dna som inte trädde fram förrän just i mina gener i det tredje årstusendet e.Kr. Såja såja själen min, lugna nu ner sig litta! Fast jag gillar tanken!

Den andra tatueringen var tvunget för att få balans. En enda på höger överarm kändes lite fattigt och torftigt. Funderade och letade en hel del efter något inuti mig som liksom självklart skulle framträda på vänsteramen. Tanken på en örn flög ständigt genom sinnet. Har alltid gillat rovfåglar egentligen och det finns ingen direkt anledning till det heller. Hemma i Småland under uppväxten var det oerhört sällsynt för att inte säga obefintligt med rovfåglar. Härnere i det underbara Skåne ser man ju dagligen, inte minst röd Glada, milvus milvus. Men den stora örnen är ju en sinnebild för tyst styrka där den majestätiskt vilar på termikens vindar. Nästan vilande på luftlagren, hängande över jordens bekymmer, ett litet stycke närmare himlen om man så vill. I scoutkåren jag tillhörde fanns två pojkpatruller, vargen och örnen. Örnen hade mer status, pondus och magi. Jag var med i vargen...

En örn skulle det alltså bli. Hittade en härlig bild som något försäkringsbolag hade som logotype för några decennier sedan. Kan det hetat Allmäna Brand..? Fast det var egentligen en fågel Fenix, deras idé var nog att ur bekymmer, kaos och elände skulle försökringsbolaget (ha, kul lapsus calami, den får stå kvar!), se till att något nytt alltid föddes och livet skulle gå vidare. Nu blev det inte den utan det blev lite hastigt inne på Dalton Tattoo som jag fann en i deras idépärmar.
Fast nu blir det besvärligt för denna pippi är numera krinbyggd av tattoo IV och jag hittar ingen isolerad bild på örnen.

Tattoo II är den slående örnen tillsammans med
den röda genomkorsade solen

Örnen är ju även evangelisten S:t Johannes och han är ju också en liten annorlunda editor, i alla fall i jämförelse med de andra tre som han vanligtvis packas ihop med.
Så var det då balans, ett tag...  En på vardera armen, ungefär jämnstora. Men så genomfördes ett litet projekt som berättigade till en liten speciale tattoo som skruvades fast under korset, tattoo I. Obalans. Igen. Men den där tattoo III återkommer vi till. Det senaste (OBS, ej sista, frågan är endast ekonomisk) är således kringbygget kring örnen. Där hade jag många idéer, de kom och gick. Bilderna avlöste varandra.

Nu uppsökte jag Malin på Heartbreak Tattoo i Löddeköpinge. En tösabit med ett fenomenalt bildsinne och ett grandiost handlag med tatueringsmaskinen! Kolla deras hemsida och se hennes arbete. http://www.tattoostudio.se/ I hennes knä la jag några idéer och vi bokade in en dag för jobbet för hos henne får man vackert vänta några månader för att få tid. Under tiden skissade hon fram ett förslag. Nu var det jag som, likt hustrun efter Tattoo I, utbrast "så stor", och "ska det vara SÅ många dödskallar?". Men jag tittade och begrundade, visade den för en snart fulltatuerad kompis som gjorde stora ögon: "hon är grymt skicklig, tar inte du den så vill jag ha den!" Var fan han skulle haft plats för den hade han nog inte funderat över men det stärkte mig!
"Vi kör", sa jag till Malin.

En hel dag räckte inte utan vi fick komplettera med några extra timmar en lördageftermiddag. Tattoo IV syns alltså runtomkring min örn. Överst uppe på axeln sitter med ett intressant typsnitt Harley Davidson, ett begrepp jag inte behöver förklara! Sedan finns livets symboler i form av rosor och dödens dito med ett antal dödskallar.

Den stora dödsskallen är i iögonfallande och sitter längst ner. Ur dennes ögonhålor kommer ett radband som börjar långt uppifrån och som sveper genom bilderna. Lite fantasi kanske man kan begära ifrån betraktarens öga.....

Radbandet avslutas i ett treklöverkors
och i dess centrum sitter en gyllene
röd droppe.