Sverige står stilla!

På det gamla sjuttiotalet stannade Sverige allt som oftast. Det uppstod vid tillfällen då några toppresterande idrottsmän födda 1956 drog ner brallorna på sina medtävlare. I viss mån Björn Borg men det gällde nog ännu mera Ingemar Stenmark i den alpina utförsåkningen. Naturligtvis var det också lättare att avbryta samtal och evenemang för ett åk i slalompisten än för en tennismatch på några timmar. Då var det fullständigt självklart att arbetet avbröts, konferenser, utbildning i skolor och akademier; überalles skallade ropet:
"Nu kör Ingemar".

Ingen svarade i telefonerna, om det nu till äventyrs var någon totalt ovetande som inte var uppdaterad om ögonblickets allvar att det gällde Sveriges ära, och som snurrade på telefonens nummerskiva. Man fick inte tag i folk helt enkelt. All uppmärksamhet kring högt uppsatta TV-appareter eller möjligen, om man var tvungen, lyssnandes på radio.

Men det var ju fort övergående, ett par minuter så startade rörelsen igen ifrån sitt frusna läge och verkligheten blev normal.

Men jag vill påstå att vi just nu, under ett antal dagar, fått ett liknande fenomen, I går och under förmiddagen idag torsdag, så har jag sökt ett tiotal företag och/personer. Men de svarar inte eller så nås man av beskedet;
"Ring på måndag, nej förresten, tag tisdag för säkerhets skull. Han är på:"

Visst, det har varit stort under många år men nu ligger definitivt Sveriges nav i Sölvesborg. Här finns ett grymt stort antal av beslutsfattare och företagare; allsköns nyckelpersoner på firmor som annars sysslar med annat som just håller Sverige i gång. Men nu handlar det inte om "Sscch, nu är det Judas Priest", i likhet med ett par tre minuter Stenmark på sjuttiotalet. Nu är det fem (5)! dagar då dessa människor inte riktigt står att känna igen.

Det är grymt fascinerande att ett sådant evenemang kan spänna upp människor i så många generationer till en sådan fest. Härifrån sänder Classic Rock direkt. Till och med Sveriges Radio sänder massor live. Ronny, filmsnubben i TV4, sände sitt inslag om film, märk väl film, ifrån festivalområdet idag på morgonen. I Sölvesborg står det inte stilla, men i resten av Sverige!

Beklagar jag mig att jag inte får tag i dem jag hade för avsikt att tala med? Finns det en ton av avundssjuka att jag inte är där? Trams! Jag säger som Tony Richardsson "neej jag är inte bitter!"

Just nu har jag Hammerfall att vibrera rummet ifrån en live-CD. Jag har det bättre här, där jag kan gå och hämta en kopp kaffe, och lukta på blo, nej sitta i bästa fåtöljen med fötterna upplagda. Åsså har jag i skrivbordslådan plåtar till Ullevi med Metallica 3 juli. Så det så! Å dem som återkommer till jobbet nästa vecka med flera fåror i ansiktet, törst i svalget, blöta kläder och ett fånigt nöjt leende: DEM SKA JAG HEMSÖKA!