I seriernas och fablernas värld är tillvaron enkel och överskådlig. Onda människor - Goda människor.
Vissle Vessla i Ture Sventons värld.
Björnligan i Ankeborg.
Stora Stygga vargen.
Styvmor & styvsystrar etc etc
I riktiga (?) världen pågår ständigt ett mätande, och vägande tillika rannsakande granskningar om vilka av oss människor som är "fel" och vilka som är "rätt"; bad guys or good guys. I detta spel är vi alla indragna, mig själv inräknad. Annars skulle det sitta fint att peka ut den hydralika draken massmedia som den stora boven i dramat. Förvisso är jag i gemen skeptisk emot journalister så egentligen ligger jag nära till att anklaga just massmedia att vara den störste anklagaren...
Visst märks dubbelmoralen!?
Konstant pågår dock dessa utpekanden.
Det finns så många bottnar i detta spel och det är som betraktare egentligen omöjligt att bedöma sanningshalten i allt som skrivs, berättas och basuneras ut.
Varje samhälle har av hävd en lag. De som begår lagbrott ska naturligtvis lagföras och dömas. Brott och straff och andra till varnagel.
Men så har vi alla vårt eget tyckande, vår egen dom över andras beteende. Precis som om några av oss är helt vita, oskyldiga och hederliga och en hög andra är bovar, svarta och kriminella.
Kan vi kanske göra en svart-vit-skala att nyttja som ett skjutmått att skjuta de dåliga? Hur ska vi värdera nedanstående personer och situationer?
Vår svenske monark?
Valutachefen som ska anklagas för sexövergrepp?
Fortkörning: 22 km för fort på 30-väg?
Snatteri i den stora överflödsbutiken?
Slänga skräpet efter garagerensingen emellan behållaren för glas och papper?
Skriva fel avstånd till jobbet i deklarationen?
Betala snickaren svart?
Slå ihjäl en huggorm?
Köpa av grannen insmugglad öl?
Skvallra obekräftad skit om arbetskamrater?
Fiffla med bokföringen?
Exemplen kan lätt mångfaldigas i oändlighet.
Och vi kan nog göra en egen nivåmätare över de ovan nämnda om vad vi personligen tycker är bara lite ohederligt och vad som är otillåtet och förkastligt. Men det beror ju på vilka referenssramar vi själva har skaffat oss genom våra mänskliga erfarenheter. Och det stora problemet är att vi aldrig, aldrig vet vad som är sant av det vi läser och hör.
Ett typexempel ur min harleyälskande själ är de svepande hagelsvärmarna av uttryck som "kriminella MC-gäng". Men rätt ur lagens mening är att enskilda individer kan vara kriminella, inte hela grupper.
Och handen på hjärtat; en människa som utåt sett är respekterad och betraktad som god och hederlig men som bara ännu inte blivit upptäckt med sina stölder - vad är hans status, egentligen...?
Minns ni trubadur Stefan Demert med:
"Vi bara luras, lura lura luras, bara luras allihop och överallt.
Herr domarn är en luring ja en riktig luring
Först dömer han en kvinna för lösdriveri
själva är han inte noga med vems säng han ligger i..
vi bara luras..."
Hur är det då i seriernas värld, egentligen? Det är kanske inte så svart-vitt där heller men precis lika svårt där som i verkligheten att sätta fingret på det. Björnligan är bovar, de lever för att stjäla. Men farbror Joakim då? Hur har han skapat sin förmögenhet, och hur använder han den? Girighet räknas till dödssynderna men inte i lagens mening. Är han ond eller god?
I ett världsligt perspektiv kan vi alla göra våra egna listor över mer eller mindre rätt och fel.
Men om vi anlägger ett teologiskt filter på denna frågeställning, eller rättare ett kristet perspektiv: ja då finns det bara bovar! Vi är alla precis lika skrynkliga och fläckiga. Det betyder inte att vi, när vi belyses av samhällets lag, omedelbart döms som kriminella. Men nog faen kämpar vi allihop precis i gränslandet!
Sann kristen tro talar om att vi är eländiga syndare - allihop.
Och samtidigt förlåtna.
Det är här det Lutherska uttrycket mejslas fram:
SIMUL JUSTUS ET PECCATOR.
Samtidigt syndare och rättfärdiggjord.
Fast nog vet jag vilka jag räknar som betydligt större syndare än jag........=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar