Brages hustru 4 bokstäver
Blev tvingad att kolla i Nationalencyklopedin vad hon hette, min bildning var otillräckling för att lösa korsordet.
Här måste en parantes infogas:
(Jag gick till bokhyllan där alla vänner står som vänder mig ryggen. Lyfter fram ett av de tunga halvfranska banden, dammar av översidan och öppnar skatten. Internet och Wikipedia i alla ära men det är inte mycket som slår känslan av ett vackert bokband att bläddra i!)
Kunskapen om Brage är att han är skaldekonstens gud i nordisk mytologi samt den främste av diktare. Han blir aldrig påtänkt för ett nobelpris men finns kanske som en skugga över alla ordkonstnärer i Norden. Hans hustru är Idun och den kvinnan vakar över de äpple som ger gudarna evig ungdom.
Våra nordiska förfäder hade legio gudar att nyttja, frukta, beveka och ledsagas av. Inte undra på att de blev förskräckta när Ansgar och grabbarna kom med budskapet om endast en gud. Fattigt och egoistiskt ansågs detta påbud.
Vi behöver kanske inte en massa små avgudar till det ena och andra, men visst finns det ett antal figurer, förebilder, ikoner, vägvisare och ledsagare under en livsresa. Somliga goda medan andra kanske pekar rent åt helvete!
När jag var åtta år kom mor hem med en bok hon köpt i bokhandeln i Eksjö. Mysteriet med den osynlige tjuven, av Enid Blyton. Waooh, jag fick fem nya vänner samt blev anglofil genom hennes beskrivningar av engelska hus och landets kultur. Identifieringen av Fatty blev total! Okunnig i engelska språket fattade jag inte förrän långt senare att Fatty var ett rent öknamn på grund av att han var tjock så egentligen var han ju ännu bättre eftersom jag i hela min barn- och ungdom var... ja tjock! Men han var en tänkande stjärna som drog med sina kamrater på café, drickandes tea och ätandes minst tre bakelser. En tidig ikon!
Snart kom Fantomen in i livet, stark, bredaxlad, kraftfull och ett fruktansvärt patos! Slog ner all ondska med dess egen medicin och byggde liv av godhet. Skyddade med sitt goda märke och märkte buset med sin dödskalleprydda ring. En idol! Fysiskt och mentalt!
Jag är rätt säker på att att allas liv kantas av dylika personligheter. Fiktiva figurer, riktiga människor som levat och levt och som i olika hög grad påverkar vårt ego. Nu är ju jag född i fiskens tecken och vi är kanske i större utsträckning än många andra lite filosofiska och romantiska men om någon skulle läsa mina funderingar så tänk efter hur din livslina ser ut! Själv kan jag i mitt livsgalleri hänga ett antal som betytt lite eller mycket under mina dagar.
Passande filmtips:
Erinrar mig den härliga actionthrillern Man on fire, med Denzel Washington. Han spelar Creaasy, en fd CIA-agent på deken som hamnar i Mexico som bodyguard åt en tioårig flicka. Han släpper aldrig sin gard men denna flicka når in i honom och han blir beredd att ge sitt liv för henne. Vid ett tillfälle med några av Creasys vänner får han en gåva av henne. Förlägen vill han knappt ta emot den men öppnar och finner en bild. Flickan berättar:
"Det är S:t Judas, de misslyckades skyddshelgon"
Här får Creasy en ikon, given av tillgivenhet och kärlek. Starkt, mycket starkt!
Jag har sökt efter andra beskrivningar av Judas som de misslyckades skyddshelgon men inte funnit något om det. Oväsentligt, det blev ändå en ikon för filmens Creasy.
I vårt hem finns några ikoner; bilder som är nyproducerade men har sina rötter djupt i ortodox kristen tro. De är, som jag skriver i min blogs programförklaring "fönster till livet". Sådana bilder har varit och kan fortfarande vara kontroversiella och lätt bli missförstådda. En anekdot om detta fick jag av en lärare på åttiotalet som berättade följande:
En svensk präst var på besök i ett kloster och levde tätt intill en av de äldre munkarna. Varje gång munken passerade sin Kristusikon stannade han till och gjorde en liten bugning. Till slut kunde inte den rationelle besökaren hålla tillbaka sin retfulla fråga:
"Är det där Kristus eller är det en bild av Kristus?"
Munken svarar:
"Du förstår inte mycket du. Det här är Kristus och det här är en bild av Kristus".
Brage? Hmm, han får gärna stå lite i ett hörn av mitt liv. Inte som en asagud men som ett litet tecken; skaldernas gud. Inte illa! Tillsammans med Fatty. Och Fantomen. Och........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar