12000 dagar!

Den 8 januari detta år har jag och min hustru varit gifta i 12000 dagar. Det är knappt 34 år. Men min Pocahontas vet det ännu inte, så sscchh. Och för ovanlighetens skull får hon leva okunnig tom över frukost på lördagen, vilket är ovanligt för mina vanor.

Det går att leva ett helt liv på mycket kort tid, det beror på intensitet, kvalité och innehåll. Att ha hållit samman i 12000 dagar innebär naturligtvis inte att samhörigheten alltid är enastående.
En bergsklättring är en kamp för fotfäste, sökande efter handgrepp och en rytm mellan ansträngning och vila. Ett äventyr med stundtals små förflyttningar och inte sällan måste man ta steg både åt sidan och kanske neråt/bakåt. Men framför allt är viljan dess fokus. Liknelsen är tydlig. Äktenskap handlar mycket om vilja; viljan att se åt samma håll, klättra sida vid sida. Beundra utsikten ihop. Driva in bultar i sprickorna där livlinorna måste fästas.

Jag får ibland höra att det inte hör till karlarnas beteende att räkna dagar; att hålla koll på en relation på detta sätt. Men det är alltid av mina manliga medmänniskor. Till dessa kan jag krasst uttrycka; se det som en insättning på ditt konto; räntan är enastående på insatt kapital! Det är ett karlaktigt (och ändå rätt hyfsat...) sätt att se detta handlande. Själv beskriver jag det mera som en akt av vördnad; för relationen och mina döttrars mor.

Perspektivet under 34 år har naturligtvis blivit skevt även för mig. Ögonblick då jag inte sett min partner som hon förtjänar. För att jag fyller kalendern med fler högtidsdagar är de gängse är jag inget helgon. Att försöka göra något intressant, spännande och ärorikt av dessa udda händelser är mera likt den farisé som smög sig in i helgedomen och utan att våga lyfta blicken viskar han: Kyrie Eleison; Herre förbarma dig!

I morgon blir det inget märkvärdigt alls. Blommor och uppmärksamhet.
Här kunde skrivas tusen stalltips om sådant som öppnar förtjusningens källor.
Här kunde floristen få skriva om vilka blommor som får sprickorna att blomma.
Här kunde Carl Jan Granqvist få öppna slussarna med champagne.
Här kunde cacaofantasterna få smeka smaklökarna till sinnlig kåthet
Här kunde poeter få hugga in kärlekens evangelium.

Här skulle jag vilja ropa till er alla i era relationer: blås på glöden; om den är dagsfärsk eller....12000 dagar!

Har ingen riktigt lämplig bild för att illustrera detta budskap. Men ändå; en från vårt gemensamma bikerliv! Den är tagen av ett par vänner, Eva o Bo; Tack till er!