Japp.
Man är nästan inte människa om man inte har ett aktivt och levande CV.
Risken finns - att man inte finns...
Curriculum Vitae, hmm latin minsann. Ungefär "levnadsbana, livslopp" (Wikipedias ord). Undrar hur många, rent procentuellt, av de som har ett CV som kan den egentliga betydelsen !?
Där ska man berätta vem man är, vad man gjort och gör och vad man kanske tänker sig att i framtiden göra. Vem vet egentligen vem man är? Visst kan man skriva skolor, utbildningar och anställningar. Jag ser framför mig hur Djungelbokens Baghera lägger sig tillrätta på trädgrenen och stillsamt säger:
- nåja, det går väl ganska fort!
när djungelbjörnen Baloo just uttryckt att han ska lära Mowli allt han kan.
I fartblindhetens tillvaro kan vi snitsa till det ganska fort. Men att beskiva sig själv? Det borde kanske vara förbjudet för att istället ha en regel som gör att det är medmänniskornas uppgift att skriva mitt CV. Skulle inte det bli sannare?
Personligen fick jag spontanhjälp. Anders, en whiskyvän, nej inte suparbroder, en frände i whiskyns värld, tittade på mitt CV varvid han skissade ner ytterligare sisådär 6-8 punkter om mig. Eller rättare sagt; hans uppfattning om min person. Det mesta hade han en poäng i medan somligt är kanske min yta, min fasad som han bedömde.
Å just det är kanske sannare än mitt eget navelskådande?
På trädet ska frukten kännas...
Jag har lite svårt för de stora orden om mig själv. Tror kanske mera på marginalens beskrivning. Alltså, när individer förr skrev dagböcker (med hänglås) eller idag ritar sina liv på facebook och allsköns internetbaserade media där allt kan läsas - hur många är då ärliga...? Man kanske inte ljuger - men sanningen har nog dåligt med bläck i sin penna! Men i minnets marginal ligger sanningen! Orden och känslorna som aldrig kommer med i de riktiga protokollen. Bevekelsegrunderna. Upplevelserna som jag har dem under min hud men som jag aldrig skulle formulera eller kanske dela med någon. I marginalen lever de...
Så när ett CV ska mejslas fram blir det beroende på självförtroendets kulör. Den starke skryter på, medvetet eller inte och det kan ju tom vara så att ju kaxigare ego - desto mera tror jag på den!
Jaja. Men min idé om att låta andra skriva om andras karaktärer och förmåga tror jag att jag ska ta patent på. En riktigt bra och levande idé.
Eller vad säjer ni medmänniskor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar