söndag 10 november 2013

Mårten Gås

Här nere i Skåne är firandet av Mårten Gås ganska stort
Legendariskt Gästis: här finns
go gåsamiddag!
- och enligt dagens Sydsvenskan
så ökar det till och med.

En av legenderna kring firandet har rötter i 300-talet. Folket ville att Martin skulle utses till biskop. Den kallelsen var dock för stor och Martin försökte gömma sig i en gåsflock. Men gässen avslöjade hans gömställe.
Sensmoral?
Det finns kanske uppgifter man helst vill slippa men som man kanske behöver göra ändå...

I samma Sydsvenska fanns idag i kulturbilagan
(den sanna och bästa bilagan)
- en artikel om den holländske filmregissören Peter Greeenaway som idag är 71 år.

Han har fyra barn och åtta barnbarn och han berättar om sin avsikt
att då han fyller 80 år
ska han ta livet av sig.
Han drivs av en darwinistisk filosofi
och menar att han då gjort sitt
ty det är alla levande varelsers uppgift att
"knulla och föröka sig,
loppor såväl som människor".

I samma Sydsvenska står att läsa om en nittioårig gentleman som fyller 90 (eller var det 91?) som varje morgon blir lycklig och tacksam över att se ljuset och få livet ytterligare en dag. Avskyr våld, även då det utövas som sport i exempelvis boxning.
Men; tacksam över livet. 90+

Vi går mot döden var vi går, visst!
Men visst borde det bli skillnad i livskvalitén
mellan ovanstående två herrars olika attityd till livet

Idag blir det inte gåsamiddag himmavid...
Ingen svartsoppa heller
Men nylagad äppelpaj med krämig vaniljsås vankas om en stund
Man lever bara en gång
- sägs det
Fast det är klart
Bond, James Bond, lever två

Nåväl
57
71
eller 90
Carpe Diem


1 kommentar:

  1. Var igår hembjuden till äldsta dottern på Fars dag middag. Det är första gången jag blir bjuden på¨mat i hennes egna lägenhet.
    Det var fantastiskt på alla sätt men jag satt ändå och blev avundsjuk. Avundsjuk på att ff ha känslan över att skapa sitt liv. Gå på stan och spontanköpa en vas eller en gryta för att tänka att detta kan vara fint att ha blommor i eller att laga mat vid bjudningar.
    Min vardag nu är mer att sortera bort prylar i hemmet. Va fasen har jag sparat den för... vad ska jag ha den till mm
    Slänga är honnörsordet och igår kunde jag känna att det är faktiskt mitt liv som jag sorterar bort. Nu slängs en hel del till välgörande ändamål och till barnen men detta var saker jag en gång sett en framtid med.
    Nu tänker jag inte ändra på inslagen väg, för vem vill att man en gång sitter på molnet och dinglar med benen, tittar ner och hör folk säga.
    Vilken massa saker hon hade. Vad ska vi göra med allt detta? Sicken lumpsamlare!.

    Sen kan det bli på andra hållet att det sägs: -stackars henne, hon hade det tydligen knapert. Hon ägde ju inget.

    Ja hur man gör har man ........bak :)

    Samlar dock alltid på ögonblick i nuet så absolut. Dessa behöver ingen sortera så absolut. Carpe diem

    SvaraRadera