Höstens själ

Detta är den vår di svage kallar höst

Somliga tycker så...

En ofärdig färd. Paus...

För mig är hösten otvetydigt tid för vederkvickelse...
eftertanke... begrundan... ro...

Under promenaden till jobb idag dalade lönnlöven...
Några tungt nästan rakt ner i den mjuka fällen av andra löv...
Andra svingade sig i osynliga himmelska trådar...
virvlande... ystert... okunniga om den dödsdans de utförde...

Allt som du gör ska du göra med glädje

Allting har sin tid

Lövhögarna blir till värmekällor för annat i skapelsen

Det är inte bara de glödande färgerna som värmer mitt inre...
plöjda fält...
känslan av nakenhet i naturen... utlämnandet...
tyst skönhet...

För många av mina medmänniskor är hösten en snara...
mörk... dyster... lång.... kvävande...
Det är som är.
Vad som avgör dessa känslor är inte lätt att förstå...
gener... arv... upplevelser av tyngd...
Pavlovs hund?