Längtan efter passionen... kanske...

Alfabetet är sinnrikt

och inbjudande...
Likt en låda med byggklossar
bit för bit...
till O R D
Ord som förmedlar  
väcker   tänder  släcker   irriterar   tjusar   förskräcker    berör

Ett drömliv
att sitta i en ordlåda...
leta
bygga ihop

Men mars månad tjugohundratretton isade ner hela tillvaron!

Långfredag på Österlen
Picknick i bilen...

Två veckor sedan jag filosoferade här...


Kanske ska jag lägga ner mitt lilla projekt...
Tanken kommer...
Så får jag några hälsningar...undringar... "läser alltid din blogg..."
Som sagt... längtar ofta hit...
Tack för uppmuntran!

Påsken har firats!

Största och längsta helgen på hela året

Kvällströtthet /och bekvämlighet/
lägger avstånd till en midnattsmässa
Heder och tankar till er som deltog...
Ett drama om liv och död
Det Gudomliga vägrar att acceptera att den egna heligheten står i vägen för människans helhet.
Påsken är djup och innerlig
mystisk   vacker   svårförståelig


Det är inte bara kylan i mars som hindrar oss att leva fullödigt
"Rädslan att synda är så mycket större än förmågan att älska"
                                                Kai Henmark


Den som är rädd kan inte älska, uttrycker någon (Paulus?)
Men där finns det nog grader i helvetet...
Finns det någon som är helt utan rädsla?
Det måste gå att älska...
trots rädsla... inte totalt... men bristfälligt - ändå älska...

Någon gång borde varje människa teckna sin livslinje
belysa den med påskens ljus och crescendo
och försonas med sig själv och sin rädsla...
Angeläget att se varandra
behöver kanske inte vara så totalt...
det lilla och korta kan bära mycket...

En from nunna beskrev en gång sin känsla för att känna vilka andra som ofta bad
"kyrie eleison"
Undrar om hon skulle se det i mina ögon?
Hmmm jag kan visa tatueringen med Christosbönen!
Går det an?