Generositet...

Idag fick jag Kvällsposten,
tack Peter!
Ambitionen var att läsa ALLT!
Kom bara till kultursidorna
... tror jag...
det handlade om smålänningar och
snålhet... naturligtvis..

"Är smålänningar snåla" var frågan
vilken naturligtvis besvarades olika.

Men så här är det:
Smålänningar tänker efter - absolut - när det gäller pengar!
Men;
kör ut i skogarna
stanna till i vilken by ni vill
där finns traditioner av
all slags föreningsverksamhet
religiös iver
här växte nykterhetsrörelse - folkrörelse - arbetarrörelse - frikyrkorörelse fram
- och den traditionen finns kvar!

I Småland finns en tradition att sträcka sig utanför sig själv
När någon ber om att smålänningen ska öppna börsen
så ställs den inre frågan
"va sa dä va bra för?"
/Utläses: Vad ska detta vara bra för?/
"va ä dä för nötta mä dä? /Utläses: Är detta till nytta?

Om övertygelsen infinner sig;
jo detta är ett ändamål som lönar till
godhet   kärlek   omsorg   medmänsklighet   omsorg

Då menar jag att det finns ingen gräns för hur djupt smålänningen gräver i sin börs!

Så skulle det också kunna handla om
någonting annat än pengar...

Bjuder vi på oss själva?
I korthet:
Vi kan möta andra människor - grovt generaliserande -
med två utgångspunkter:
Antingen är vi brett öppna - vidöppet intill själen -
och bjuder på oss själva omedelbart...
och kan bli omtyckta och älskade..
men risken finns
att vi får knivhugg som skär sönder
självkänsla
egenvärde
och tömmer vår börs av tillit....

Eller är vi slutna och inväntande
Väntar på att bjuda in andra
tills de överbevisat oss om att de är värda att öppna själen för...

Då behåller vi vår integritet
längre
men blir tillknäppta
tråkiga
...men får mindre stryk och färre knivhugg...

Visst
jag bläddrade vidare i kvp
och läste om det småländska Rydaholm
där många invånare vunnit i Postkodslotteriet...
Apropå generositet och snålhet...

För övrigt fanns faktiskt rätt mycket läsvärt...
i Kvp!
Märkvärdigt
vad generös
jag känner mig....