Jag gick till campingens toalett....
satt och filosoferade...
som man gör...
där...
Blir åhörare till följande hälsningfraser:
"Ska vi få sol idag?
"Ja, det spörs det... vi får se framåt kvällen!"
Klockan var runt niotiden...
solen hade skinit från en molnfri himmel...
i dryga tre timmar...
Vad är det i vår folksjäl
som ger oss detta avståndsperspektiv...
detta lätt vridna sätt att missa nuet...
... i kväll får vi facit...
om dagen blev solig....
eller vättes ner av stora tårar..
bildande ledsamhetens sjöar...
... det blev regn idag... också...
Hur vanlig är inte tatueringen...
Fånga dagen - Carpe Diem...
Ändå ligger livet bortom...
...ser inte solen för den eventuella eftermiddagens regn...
Det gyllende nuet får inte luft...
...hittar inte sin andning...
Kanske är det mest en hälsningsfras?
...ska vi få...
Kanske tänker vi inte på vad vi säger när vi hälsar?
Kan vara så...
...lite slentrian i vardagsprosan...
Vart tog saktmodet vägen...
Visst är det lätt att falla in denna filosofi...
..ska bara...
livet kommer sen...
...om det blir en solig dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar