Är varje människa som en svamp?

...eller är det bara jag?

Hänger över vattenkranen.... torr som fnöske och torkan har böjt ut kanterna som änglavingar. Längtan efter en droppe vatten är stark.
När jag når en ska jag suga in den i varje fiber....
Men inte sällan måste man suga upp gråvatten, smutsvatten; det orena och äckliga. Det som gör att jag till slut luktar illa och blir bortbytt, slängd...
När jag känner mig torr och tråkig skulle det vara viktigt och bra att veta vilken väta som är på väg emot mig;
det friska livgivande, det bekräftande och syresättande...
eller
grå- & smutsvattnet... som jag tyvärr har en benägenhet att kvickare suga i mig än det andra...
Hur får man bort det äckliga ur en disksvamp?
Att krama den möjligen...

"Har du alltid varit säljare?"

Ingen människa har "alltid" varit det hen för tillfället ser ut att vara mest...
Ingen människa är född till något speciellt....
Jo, vi brukar ju uttrycka oss så: ..."född till.... musiker, säljare, president....
Det kan jag inte tro på...

Möjligen...
är vi ett ofullständigt notsystem... ett partitur med somligt ifyllt medan det i övrigt är stora oskrivna ytor. När livet spelar upp får man bidraga med noterna och tonerna man har och improvisera för resten.
Under symfonins fortskridande är det många som ristar in noter i oss.
Somliga är vackra, klangen i dur, de passar in efter mitt givna förtecken och även om det inte låter rent pastoralt så duger melodin.

En del ristar, karvar, stampar in noter i mitt liv till disharmoni; varken färg, form eller ton harmonierar. Det skär sig, låter falskt fast jag inte ens velat ha ut en enda slinga av det som någon försöker få in mitt liv.

Ibland vill jag be någon dra åt helvete...
Det sker näst intill aldrig fast mitt inre ligger på alla manuler och tangenter som finns...
...för jag vet att säjer jag det, så måste jag följa med...

Fast Highway to hell är ju en bra låt...

Jag söker alldeles för mycket bekräftelse i detta liv.
Behöver mera av att på ren franska skita i andras smutsvatten...

Österlen är på ett vackert humör i dag.
Solsken, lagom vind och en temp runt 12 - 15 grader.
Somliga människors ansikte är vänligare då, trots att de behöver kisa mot ljuset.
De som inte behöver kisa ser väl inte ljuset kan jag tänka.

I ett skyltfönster ligger en praktfull kvinna med yppiga behag. Hon har även en medsyster som  sitter med korslagda ben. Jag kan inte slita blicken när jag promenerar förbi. Idag gick jag in för att hälsa och för att ta hennes stuss- och midjemått. Hon skulle verkligen göra sig framme under fönstret i vår husvagn. Kanske tar hon för stor plats, men för sådana gör man ju gärna stjärterum, so to speak.


I morgon, i morgon hoppas jag så innerligt på samma sorts väder som dagens Österlen.
Några timmar för min Harley och mig...